Det är väl få tillfällen i livet man känner sig så otillräcklig som när ens barn är sjuka? När allt man vill är att de skall må bra samtidigt som man inte kan göra något åt saken.
Det går dock inte att sticka under stol med att det är rätt mysigt, när minst i familjen för en gångs skull går med på att sitta i ens famn och sova, något som hänt nu totalt två gånger sedan i somras.
Helst vill jag dock ha min lilla tjej feberfri och sådär full av bus som bara hon kan vara..!
Har jag sagt att jag ser fram emot stundande föräldraledighet? Även om det även skrämmer mig hejdlöst mycket?
Lämna ett svar