Jag vet, jag vet, det är mindre än en månad sedan jag senast köpte ny kamera. Men jag bara råkade köpa en till, en till Fujifilm dessutom. En Fujifilm X70 den här gången.
Det blir ju lite som det blir när man får lite feeling och har ett projekt eller två i åtanke samtidigt som man springer på en bättre begagnad på Fotosidan.se. Gjorde ju inte direkt ont att det råkade vara en i snyggt silvertrim heller faktiskt. Liknar lite min gamla X-E1 som jag tjatat så mycket om.
Retrokänslan är på topp bortsett en sak, den här saknar helt EVF och man är förpassad till att använda skärmen på baksidan. En skärm som till skillnad från X-Pro2 har touch dock. Touchfunktionen kan antingen användas för att välja fokuspunkt eller för att helt enkelt ta bilden.
Skall man se rent till specifikationerna så är jag lite mer tokig än vanligt med denna kameran. Den har nämligen en fast optik á 18,5 mm (eller motsvarande ca 28 mm i småbildsformatet) och en X-transsensor á 16 megapixel. Sett till megapixel och optik ganska lik en modern smartlur alltså. Min iPhone 7 plus har ju en kamera med motsvarande 28 mm och en motsvarande 56 mm till exempel.
Varför i hela friden vill man då ha en X70?!
För att jag är 1) dum i huvudet eller 2) älskar märkliga utmaningar. Lite valfritt svar beroende på hur man är lagd.
Jag ser stort nöje i fast optik, om det inte framgått tidigare det vill säga. Dessutom har jag nu erkänt mig svag för Fujifilms X-transsensor med och de färger den levererar. Dessutom har jag som sagt ett och annat projekt i åtanke där den vida vinkeln kan komma väl till hands och där ett motsvarande objektiv till X-Pro2an inte skulle innebära samma sak.
Dessutom är det ju trots allt ganska stor skillnad i storleken på bildsensor i denna sensor av storlek APS-C och de som sitter i en modern smartlur, även om mängden megapixel kanske är samma.
Det här kan kort och gott bli ruskigt bra, på sikt. Annars går det ju alltid att sälja den igen…
Lämna ett svar till Joakim Avbryt svar