Eller ja, låt oss inte dra för stora växlar utav rubriken? Jag föredrar fortsatt att se min tumme som ganska centrumplacerad i handen. Det är enklast så för alla inblandade parter liksom.

Däremot är jag ändå relativt nöjd med insatsen häromdagen, när ett av alla fotsteg på tåget bestämde sig för att säcka ihop bokstavligt talat. Detta i sig resulterar i ett tämligen okörbart tåg av flera skäl, dels för att tekniska övervakningssystem blockerar det, dels för att fotsteget tämligen snart skulle träffa på fast punkt i form av plattform eller annat icke-förhandlingsbart och orsaka än större skada.

Exakt hur fotsteget hamnat i ett sådant prekärt läge är oklart. Ingen avstigande har till synes haft problem vid avstigning och ingen gav sig till känna efteråt heller. Eventuellt hände något knas vid dörrstängningen men oavsett vilket, så blev det problem!

För att kunna flytta på tåget, med eller utan resenärer ombord, så var det så illa tvunget att på något vis få loss fotsteget från tåget, eftersom det inte heller gick att fälla in manuellt med handkraft.

Det blir onekligen rätt intressant att försöka ge sig på att demontera delar av tåget med de verktyg som finns tillgängliga ombord, d.v.s. inte våldsamt mycket. Tur nog kommer man ganska långt med en skiftnyckel, en hammare och en rulle tejp. Lite MacGyver så att säga.

Med fotsteg loss och förflyttat till säker plats i maskinrummet så var det ”bara” att ordna till med tekniken för att komma runt det faktum att dörren inte direkt markerade sig som stängd. Ett nödvändigt faktum för att alls kunna få respons från motorerna.

Vid det här laget hade dock samtliga resenärer förflyttats till ett regionaltåg mot Stockholm på spåret bredvid och därmed fanns det lite mer tid att mecka loss i lugn och ro, utan åskådare.

Efter meckande och trixande så återstod endast att beställa nytt tågnummer mot verkstaden i Hagalund, för att kunna transportera tågsättet dit i reducerad hastighet. Tyvärr är detta något som tar oändligt med tid av något oklara anledningar, har alltid gjort och ser inte ut att gå våldsamt mycket fortare i närtid heller.

Efter alltför lång och resultatlös väntan flyttade vi undan tågsättet först en liten bit för att skapa ytterligare ett fritt spår genom Hallsberg, för att sedan få ge upp, lagom när ny tidtabell var skapad. Vid det laget räckte inte tiden till för att varken få köra eller kunna köra tåget mot Stockholm i tid för att tillfredsställa arbetstidsbestämmelser eller för all del, hinna köra tåg hem mot Karlstad igen.

Istället blev det till slut att åka iväg och gömma Bettan i skamvrån på Hallsberg rangerbangård i väntan på någon annan frivillig som kunde ta henne till tågdoktorn. Lite snöpligt avslut på allt meckande faktiskt.

Överlag ännu en sådan där fantastisk dag på järnvägen. Bockar av ännu ett nytt fel på X2 som knappt någon hört talas om skulle gå och konstaterar kallt att jag nog är mer händig än jag vill erkänna…