ewenson.se

Lokförare, pappa, make, fotonörd och allmänt lycklig

Sparande som sport

I samband med mitt nya intresse kring aktier och andra värdepapper så har det ju föga förvånande gjorts en hel del efterforskningar kring ämnet i sig och i stort. I och med den efterforskningen så har jag då även sprungit på en hel del bloggare som berör ämnet sparande och som närmast ser det som en sport!

Pengaräknande barn

En utav de mer intressanta är Onkel Tom som blev intervjuad under förra veckan och som i den intervjun erbjöd klart intressanta åsikter kring livet i stort och sparandet. Väl värt att höras på från ett relativt extremt fall utav sparande!

Det som fascinerar mig framförallt är hur de gav upp livet i stort hus på landet, gjorde sig utav med bilar och siktar nu på att bli närmast ekonomiskt oberoende till sommaren.

På Twitter följer jag med viss fascination diskussionerna kring vart man hittar billigast möjliga blodpudding för veckan och diverse andra tips kring hur man kan spara mesta möjliga del utav lönen för månaden.

Även om jag visserligen fascineras en hel del utav detta beteende, beundrar det stundvis och framförallt, inte ser ner på det hela, så konstaterar jag att det inte är ett beteende jag är nämnvärt lockad av att inspireras utav.

Visst. Mitt sparande behöver bli bättre, det är i dagsläget en anskrämligt liten del utav min månadsinkomst och det av flera skäl. Men trots detta behov, så tänker jag inte direkt jaga billig blodpudding på erbjudande.

Det jag däremot finner ytterst intressant är alla dessa människor som verkligen enbart jobbar för att på sikt slippa jobba alls. De som inte gillar sina yrken utan bara gör det för att kunna spara undan för en bättre framtid.

Visst, jag är inte alltid våldsamt förtjust i vad jag gör och och skulle definitivt inte ha något emot att jobba mindre och vara ledig mer, men inte på dessa nivåer. Jag skulle inte vilja sluta jobba helt bara för att jag kan.

Det kan vara jag som är en smula underlig i det här fallet, men jag drömmer inte om att sluta jobba helt, åtminstone inte i förtid så att säga. Jag gillar att jobba på det stora hela, att tjäna pengar, att uträtta något på mina vardagar.

Är det bara jag som är konstig? Eller finns det fler som faktiskt ser poäng i att jobba även om man inte skulle vara helt tvungen till det?


Föregående

Bebisstatus

Nästa

Nyckelbytardag

  1. Hej Ewenson,

    Det är fullt möjligt att du är halvunderlig men det går inte att avgöra från det du skrivit. Det är dock en skillnad mellan kan, vill och måste.

    Vi ska inte heller underskatta att det finns något som heter möjligheter.

    Jag jobbar ju främst för att jag ska kunna välja och kunna göra det jag vill vilket i sig kan innebära förmågan att fånga möjligheter.

Gör mig glad och skriv en kommentar!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén

%d bloggare gillar detta: