Lördag den 14 januari och i och med detta, så går vi in på vecka 40 i vår graviditet. Den i teorin sista veckan. Om en vecka så har vi BF, även om det är extremt liten sannolikhet för att så faktiskt blir fallet. Vill minnas att det rör sig om ca 3% av alla bebisar som faktiskt föds på sitt beräknade datum.

Den sista perioden utav graviditet kan egentligen mest och bäst sammanfattas i ordet väntan. Otålig sådan. Allra helst med tanke på att vi varit klara med alla former av förberedelser inför nedkomsten sedan ett tag tillbaka, om vi bortser från större boende då.

Grynet lilla

Käraste Diana är dessutom i allra högsta grad trött på att vara orörlig, tung och trött. Fullt förståeligt med tanke på hur mycket extra vikt och volym hon rör sig med sedan ett tag tillbaka. Otåligheten i kombination med ledighet utan mycket annan mening än vila tär på tålamodet med all rätta.

För egen del, för mig som jobbar på någorlunda som vanligt i ytterligare några dagar, så är det istället en ständigt nervös väntan på någon form av tecken på förestående förlossning, ständig stand-by för att släppa allt och ta sig hem på första bästa sätt.

Lokförarlivet är inte helt optimalt kombinerat med denna väntan. Ovissheten om vart i landet jag kommer vara när lilla Grynet väl bestämmer sig för att titta ut.

En knapp arbetsvecka är det kvar innan två veckors planerad ledighet väntar. Denna ledighet är planerad på egen bekostnad för att kunna vara hemma om/när graviditeten går över tiden. Ledighet som antingen byts ut mot föräldradagar eller förlängs, beroende på vad som känns mest lämpligt i stunden och när unga fröken Grynet tänker sig titta ut.

Om den gångna veckan bjudit på otålighet och nervös väntan på tecken, så vågar jag knappt tänka på hur kommande vecka skall vara. Två heldagar 7-18 med körning på Göteborg. En heldag 6-20 med utbildning, även den i Göteborg, innan arbetsveckan avslutas med en morgonreserv. Om Grynet lilla inte vill ut tidigt då d.v.s.

Någon gång framöver kommer vi säkert minnas denna sista lugna tid som njutningsfull, men just nu är den mest bara plågsam och frustrerande. Därför skriver jag detta. För att minnas. Påminnas.

Snälla lilla Grynet. Kom nu ut vid ett lämpligt tillfälle med bra förvarning. Tack på förhand! // Pappa