Om man säger såhär, så finns det ju mer och mindre lämpliga platser att stranda på med spänningslös kontaktledning. Vissa dessutom mer olämpliga än andra, beroende på hur man väljer att se det.

Skall man se det ur perspektivet lämplighet för eventuellt nödvändig evakuering var dagens plats tämligen optimal faktiskt. Men det var väl också ganska exakt där allt lämpligt slutade också.

Kruthusgatan, Göteborg

Kruthusgatan vid “smygvägen” i Göteborg

Även om signalen där i mörkret till vänster vid tillfället visar körsignal, så var fallet inte riktigt så från start. Då stod den lämpligt placerade signalen vackert ställt i stopp, vilket innebär att man lite sådär lagom praktiskt blockerar hela järnvägskorsningen med Kruthusgatan i Göteborg.

Google Maps kartvy

En inte våldsamt trafikerad men inte heller direkt otrafikerad gata i någorlunda centrala Göteborg.

Nu vore ju en tillfälligt röd signal som efter påringning blir grön inte direkt ett jätteproblem som så, om det inte vore för det faktumet att det dessutom var spänningslöst område. Tvärtyst tåg alltså. Oförmöget att ta sig från platsen för egen maskin.

Det är ungefär här jag då blir dagens mest opopulära person för några bilister i Göteborg. Bilister som på fullaste allvar tänker att om de bara tutar lite på mig, så löser sig allt. Lät faktiskt bli att visa hur en riktig tuta låter vid tillfället.

Dessbättre löste det sig efter några lagom outhärdligt långa minuters tystnad och spänningen kom åter till oss och vi kunde fortsätta vår resa ut via “smygvägen” som idag inte var värst smygande.

En solklar nackdel med tågvägar man sällan tar, man har inte stenkoll på exakt vart alla signaler står och vart man lämpligtvis bör stanna om de visar stopp. Typ ganska obra sådär.

Nåväl. Ännu en dag på järnvägen heter det väl? Och vi var ju faktiskt inte bara i tid hem utan rent av tidiga, trots en klapprutten start!