Jajamensan, det är dags för lite järnväg här igen, för att blanda ut mixen utav teknik och bilar sådär!

Anledningen till det är väl mest den för mig ovanligt höga koncentrationen utav loktåg den här jobbhelgen, en tågtyp jag egentligen inte beblandar mig med fasligt ofta, bortsett från den förhatliga Uppsalapendeln då.

Normalt sett huserar jag i mysiga små (?) motorvagnar utan större behov av att skita ner mig med rundgångar och annat bös. Men inte i helgen. I helgen har det istället erbjudits bland annat ett varv på Hallsberg med vad som inte kan kallas en helt perfekt elevtur, fast utan lokförarelev att plåga då.

Loktåg i Degerfors

I väntan på mötande tåg

Vad innebär då en perfekt elevtur? Jo, det innebär klargöring av lok, bromsprov, framväxling inklusive backning på en lagom udda bangård (Karlstad…), lite linjekörning tur och retur, rundgång, mer växling med backning för att sedan avsluta det med avställning utav lok. Allt sådant som många lokförare utav persontåg såhär 2016 gör antingen aldrig eller extremt sällan.

Strömavtagarsyning

Syning av strömavtagare innan framväxling

Det är tveklöst en konst i sig att kunna göra en effektiv och ändå noggrann av- och påhängning utav lok och chanserna att öva på detta är små i dagsläget. Tur en annan är ganska härdad sedan några år tillbaka.

Loktåg i sig är väl också det som får flest lokförare att få en liten nostalgiskt glansig blick när man pratar om det, tåg på riktigt så att säga. För egen del kunde jag inte bry mig mindre ärligt talat. Även om jag ser viss charm i det så byter jag gladeligen bort loktågen alla dagar i veckan, onödigt mycket slit för pengarna helt enkelt.

Efter dagens loktågstur till Stockholm så dröjer det dessbättre, bortsett från ett eller annat varv på Uppsala då, ganska länge innan jag behöver tampas med loktågen på detta vis igen.

Till nästa år skall dessa perfekta elevturerna försvinna från vår station igen och det är inget jag kommer sakna. Allra helst inte nu när jag inte längre har elever att plåga med skitgörat.

Min inställning till loktåg är väl en av de saker som allra mest och bäst tydliggör inställningen om att lokförare är ett jobb och inget annat än ett jobb för egen del? Ett tydligt bevis på att för min del är det inte något kall och att jag aldrig någonsin behöver sätta min fot på ett lok för att känna mig som en “riktig lokförare“.