Eller, som vi också kan kalla det, rena nybörjaren.

Det finns nämligen få branscher där man är berättigad att bära en “Ny på jobbet”-skylt längre än järnvägen. Åtta år är närmast inget alls i förhållande till de som faktiskt har jobbat länge på riktigt. Dessutom känns det som nyss, den där septemberdagen 2008, när jag för första gången skulle stå på helt egna ben.

Min första tur var en sväng pendeltåg, Linköping – Mjölby och sedan upp till Norrköping för att klara av ett okänt antal varv innan dagen var över. Turstart kl 11:38 och slut för dagen var det 19:49, turnummer 7241.

Östgötatrafiken X14 3239 i Tranås

Östgötatrafiken X14 3239 i Tranås, arkivbild

Fordonstypen X14 (X11-14 om vi ska vara specifika) var mitt första fordon och därmed inleddes här en lång period utav gnuggande på den typen körning jag gillar allra minst. Visst, det var ett utmärkt sätt att bli varm i kläderna ganska fort men personligen klättrade jag på väggarna ganska så direkt.

För egen del har det alltid varit klart mer intressant att åka A till B, ha rast, återvända därefter till A igen. Alternativt ha överliggning på annan ort mellan resa till och resa från B. Det går bra.

Efter åtta år så är man dock ganska varm i kläderna för det mesta, utom när det vankas lite utflykter som idag, när ordinarie väg från Karlstad via Katrineholm var lite stukad på grund av spårarbeten.

Istället vankades det omväg via Örebro och Västerås vilket i sin tur innebär en djupdykning i linjeboken, något man inte direkt gör särskilt ofta numera. Men, skall man åka en väg man åker sådär en till två gånger om året, då gör man bäst i att se över sin research för att säkerställa att man har koll på allt.

Skillnaden nu mot då, tidigare i karriären, så är research likt dagens inte särskilt avancerad. Livet blir alltid så mycket enklare när man vet vart man skall börja och det är väl det som skiljer mig från en riktig nybörjare, en känsla för vart man skall börja söka?

Hur som helst, så inleds nu nionde året som lokförare. Vem vet hur många fler det blir? Jag vet ju faktiskt ännu inte vad jag vill bli när jag blir stor.