Slutligen har det då blivit dags för nästa, mer ordentliga provkörning, mer ordentliga test utav potentiell kandidat. Föga förvånande, eftersom det har nämnts tidigare, så blev det Ford Focus kombi som fick bli näst ut på långtur tillsammans med hustrun vid ratten.
Eftersom dagens ursprungliga mål ville komma till oss på besök, så fick vi lite hastigt och lustigt planera om vår rutt. Istället för att bege oss österut likt den gången Opel Astra utsattes för hårdgranskning så blev det västerut, in i de djupa värmländska skogar och till trakter där det finns rötter.
Nu jobbar givetvis inte vi som så att det är rakaste möjliga väg som gäller. Det vore ju liksom ingen sport? Istället kan man ju åka lite omvägar för att därmed hamna i viss tidsnöd och bara hinna med några sekunder utav målet för resan, innan hemresan måste påbörjas.
Efter en lite lätt fördröjd start på dagens roadtrip så begav vi oss först till lämplig bensinmack för att fylla på en skvätt diesel i dagens automatväxlade och dieseldrivna åkdon. En sådär 10 liter fick räcka för dagens tilltänkta tripp om drygt dubbla det i mil. Mer än 0,5 l/milen skall bilen liksom inte dra under några omständigheter tycker jag.
Vidare upp på Rv61 med kära hustrun vid ratten som trots inledande misstänksamhet mot automatväxlade fordon, ändå trivdes riktigt väl. Visst upprepades mantrat om att inte koppla ur en och annan gång, men det får räknas som helt okej med tanke på ovanan vid automat. Mer än okej!
Lugn och stillsam trafik på söndagsförmiddagen gjorde att resan upp mot Arvika flöt på riktigt bra och inte mycket dårskap finns att rapportera om. Soligt och fint var det, bilen fungerade utmärkt och jag spenderade mestadels utav tiden med att försöka få till och välja ut en lämplig bild till Instagram. En bild hustrun var högst missnöjd med.
Väl framme i Arvika var det hög tid för en roadtripkaffe enligt konstens alla regler, ett stopp som givetvis inkluderade toalettbesök för att då göra plats för ny dryck.
Med roadtripkaffe inhandlat var det istället min tur bakom ratten, så att hustrun kunde få fokusera på att dricka kaffe och se sig om i världen. Samtidigt styrde vi vägarna ut på Lv172 mot Årjäng för att någon mil sydväst om Arvika kunna runda Glafsfjorden som förbinder Arvika med världen. Sveriges innersta hamn tydligen.
Många kilometer av värmländsk landsbygg i bästa utav väder flöt förbi utan större besvär och plötsligt var vi i metropolen Glava. En ort som tydligen 2005 hade omkring 200 boende och som 2010 förlorade sin status som tätort på grund av minskande befolkning.
Vidare bar det av mot Glava glasbruk som faktiskt räknas som en egen småort och vars glasbruk (duh…) tydligen stod för 38% av landets fönsterglastillverkning och därmed var landets största tillverkare.
Anledningen till att just detta blev vårt plan B-mål för dagen är att jag har rötter kring detta, morfars far om jag inte minns helt galet. Denne var om jag minns allt rätt glasblåsare på bruket i fråga och har jag fel, då lär säkerligen min mor påpeka detta inom kort.
Eftersom tidsplanen som tidigare nämnt gått lite åt skogen blev det inte mycket mer än att kliva ur bilen, andas lite frisk luft, konstatera att Tele2 inte har någon som helst täckning i området och sedan bege sig av åter mot Karlstad igen.
Färden åter mot Karlstad var ungefär lika händelselös som den tidigare, trots att traktens bilister knappast imponerat på mig, åtminstone inte på något positivt sätt.
Siktet nu var inställt på IKEA Bergvik för lite söndagslunch till rimlig peng med dagens sällskap, som tagit sig till vackra Värmland för att hälsa på och lufta den lite lagom vilda snart fyraåringen i sällskapet.
Efter lunch och snabbt stopp för att proviantera (köpa fikabröd…) så släppte jag av hustru hemma för att underhålla sällskapet samtidigt som jag tog en liten fotorunda innan bilen skulle återlämnas.
Passade även på att kolla av färddatorn som nollställdes i samband med att bilen hämtades nästan exakt ett dygn tidigare. Slutresultat (-isch) blev runt 205 km körda, snittförbrukning enligt bilen själv 0,47 l/milen och därmed höll vi oss under de 0,5 l/milen jag hade satt som mental gräns. En modern dieselbil skall klara mycket lägre än så, men den får lite dispens eftersom den hade under 500 mil på mätaren när vi körde den och dieselbilar blir som vi alla vet bättre med åldern…
Både jag och hustrun är hur som helst båda mycket nöjda med den här kandidaten och mycket tack vare återförsäljaren Helmia så ligger den nog för närvarande högst på listan över tänkbara kandidater, med Opel Astra Sports Tourer som god och mycket tät tvåa.
Trots att jag är lite orolig över potentiell platsbrist i baksätet så är vi väldigt nöjda med att vi åtminstone i teorin skall kunna få in vår beställda barnvagn längsled utan besvär och att det därmed finns gott om plats för övrig packning när det behövs.
Sista provet, som även Opeln skall få utstå blir alltså att provlasta barnvagnen sen när den har landat och se hur det fungerar i praktiken. Detta test skall givetvis utsättas för eventuella ytterligare toppkandidater framöver. Ett ganska viktigt test för vår del!
Två bilar utvalda för hustruerligt godkännande och jag har fler tilltänkta på lager. Ett besök och lån hos Autowåx kan nog vara nära (?) förestående…
Med 24 timmar som Focus-brukare i ryggen så känns den alltjämt som en stark kandidat. Trots att det är en Ford!
Glava glasbruk för övrigt. Det behöver ett återbesök med mer tid att tillgå. Så är det bara.
Lämna ett svar