Ja, då var det den tiden på året igen, tiden då BMW kör sin kampanj tillsammans med Barncancerfonden. Konceptet provkör och BMW skänker 100 kr till tidigare nämnda välgörenhet.

Även om det blev ett glapp förra året tycker jag ändå vi kan kalla det lite utav en tradition utav att besöka lokala BMW-handlaren Autowåx och idag blev det alltså dags för årets första omgång!

Först ut fick det bli en tur med BMW 320d Touring, en bil som jag hemskt gärna skulle vilja ha med på den där listan utav tänkbara kandidater till nästa leasing. Om den bara kunde vara några hundralappar billigare så skulle den vara som gjuten ledare, åtminstone känslomässigt.

BMW 320d Touring

Lånevagnen var som sagt en dieseldriven sak med xDrive i en faktiskt ganska läcker grå färg och i min mening, alldeles för stora fälgar. Däremot åkte man fasligt skönt i den trots fälgstorleken och det går inte att säga annat än att BMW är rätt hyfsade på att få bilarna att gå bra trots monstruösa fälgar.

Interiört är allt högst bekant från min egna 1-serie. Det mesta ser bekant ut och fungerar så som jag är van vid, även den udda blinkersspaken. Lånebilen var dock utrustad med såväl automatlåda som panoramatak och skulle jag slippa betala för det så ja tack, hemskt gärna!

BMW 320d Touring

Det är en helt annan kvalitétskänsla jämfört med såväl Forden som Opeln vi kört tidigare, det går inte att förneka. Jag jobbar alltså febrilt på att inne i mitt huvud hitta bra skäl till varför vi vill lägga närmare 1000 kr extra per månad för att kunna fortsätta köra BMW ytterligare tre år till.

BMW 320d är en sådan där bil som jag hemskt gärna skulle vilja fortsätta köra med, längre sträckor, mer mil, många mer mil! Man åker ruskigt gott, får plats alldeles lagom väl och känner sig som hemma i. Personligen hade jag nog hellre sett en bensindriven maskin framför testbilens diesel, men det var knappast så att jag led utav det hela.

Med första turen avklarad var jag lite nyfiken på att klämma närmare på BMW i3, som tyvärr tagit sig en längre utflykt till ett företagshotell. Synd. Kanske får bli återbesök för att utforska elbilens förlovade land vid ett annat tillfälle istället.

Som plåster på såren fick jag efter lite kloka övervägande ta mig an BMW M140i istället. D.v.s. en tämligen likadan bil som vi redan idag kör. Fast med en väsentlig skillnad då. Det finns lite mer pulver under huven. Och med lite menar vi ganska mycket.

Med 250 kW eller för all del, dryga 340 vilda hästar under huven så är det en hel del mer än vad jag är van vid att hantera i samma kaross.

Redan när man startar denna best så märks det mer än väl att det handlar om något alldeles särskilt. Det puttrar och mullrar så fint där bakom bilen att man nästan känner lite kalla kårar längs med ryggraden och man ägnar en liten tanke åt vad tusan det är man ger sig in i, innan man lägger i Drive och glider iväg…

BMW M140i xDrive

Jag tänker nu låtsas som om jag skulle vara en vuxen och ansvarsfull människa som inte provade bilens launch control vid ett väl valt tillfälle och kan därmed inte uttala mig närmare kring den brutala upplevelse som följde därefter. Men skulle man inte vara en vuxen och ansvarsfull människa så kan jag meddela att den går utav bara helvete. Kort sagt. Plus att den låter något så underbart fantastiskt när den går utav bara helvete.

Personligen tycker jag att klarröd är helt fel färg för en M140i och att färgen Estorilblå är det enda rätta. Den senare gör sig överlag så mycket bättre på 1-serien och allra helst i det här utförandet. Röd är liksom inte tillräckligt galen färg för att göra bilen någon som helst rättvisa.

Även om upplevelsen i M140i var något utöver det vanliga så skulle jag nog inte vilja äga en sådan bil. Kostnaderna för bränsle, däck och service på ett sådant här monster skulle kunna skjuta i höjden något så vansinnigt och körkortet ligga alldeles för pyrt till alldeles för ofta.

Men jag är glad att jag tog chansen att testa den, att få höra den mullra, puttra, knattra och känna motorns absoluta vrede när högerfoten sträcktes ut mot golvet. En upplevelse utan dess like!

I och med den upplevelsen så behöver jag väl mer nu än någonsin köra i3 också, för att kompensera miljön en smula sådär. Men det får bli en annan gång.

Åter en gång så befästes min åsikt om att Autowåx är stadens bästa bilhandlare, trots att viss konkurrens börjat uppstå i form av framförallt Helmia bil. Men de har en bit kvar, allra helst med tanke på att jag blev kvar en bra stund extra bara för att prata lite till höger och vänster med alla de som uppenbarligen känner igen mig allt mellan hyfsat till mycket väl. En rakt igenom trevlig känsla kort och gott!

Givetvis var det samma visa i år som tidigare i år. BMW skänker pengar för att låta mig leka med nya, fina bilar och då är det inte mer än rätt att jag gör samma lika även jag. Sagt och gjort, 200 kr från egen ficka till Barncancerfonden via Swish och tack vare det, är jag nu en hel nyckelring rikare!

Lätt värt det!