ewenson.se

Lokförare, pappa, make, fotonörd och allmänt lycklig

Min inre skogsmulle?

I samband med författande utav inlägget om Škoda Octavia här nyligen så påmindes jag om att jag faktiskt skickat in förfrågan till Svema Bil om provkörning utav Subaru XV för ett bra tag sedan, helt utan respons och som vi alla vet, så kan vi ju bara inte ha det!

Steg 1a, innan jag beklagar mig alltför mycket om det är att skicka in en förfrågan till, ifall att den första gått omvägar.  Den här gången var resultatet närmast omedelbart och inte alls lång stund senare ringde telefonen med en intresserad säljare hos Svema bil. Lite hastigt och lustigt var det alltså till att kasta sig och andrepilot Kaspian in i bilen för en sväng till Våxnäs i rusningstrafiken, eftersom viss tidsbrist uppstod dagarna efter.

Kunde i lugn och ro promenera runt i bilhallen och redan där konstatera att Subaru XV trots allt inte passar in särskilt väl i våran kravspec på nästa bil. Med viss besvikelse kunde jag tämligen omgående konstatera att bagageutrymmet var en besvikelse, med ögonmått mätt mindre än det vi idag har i Petronella. Märkligt och tråkigt!

Nu är det ju inget som hindrar mig från att ändå ge mig ut på en provtur för att åtminstone få köra lite bil, när jag ändå bemödat mig så här pass mycket över det hela. Därför fångade jag en säljare, fick ut en nyckel i utbyte mot avfotograferat körkort och kunde ge mig ut för att smaka på boxermotorns förlovade land. Eller något.

Subaru XV

Jag vet inte om det är jag som är ovan, men samspelet eller avsaknaden utav det mellan motor, växellåda och idiot bakom ratten var inte direkt kristallklart och felfritt. Det var som sagt min första känning på boxermotor och jag vet inte om det har med saken att göra, men jag upplevde XV som tämligen svårkörd och min framfart måste låtit som när tant Agda 92 år eller farbror August 87 år ger sig ut och misshandlar kopplingen. Inte okej…

Bortser man från min katastrofala körstil så satt jag åtminstone högt och trevligt placerad vid en framruta som kändes enorm, nästan i Citroën-klass om vi ska vara sådana. Bra överblick över vägen och det kändes nästan som om man vore SUV-oövervinnerlig där inne.

Man kan säkerligen kalla XV körglad på något sätt, förutsatt att vägen består av grus som allra bästa underlag. Visserligen plöjer den motorväg alldeles utmärkt men kurviga landsvägar i friskt tempo var inte dess melodi. Då trivdes den bättre när jag letade mig ut på skogsvägarna inför fotograferingen istället.

Personligen så blev jag dessutom mer än en smula glad över färgvalet på demobilen, uppfriskande färgglatt och trevlig, vilket även sonen instämde till fullo i. Interiört var det varken bu eller bä. Lite klassiskt asiatiskt med mycket plast och ganska gammal digital grafik och digitala skärmar. Ganska mycket meh-känsla över det hela.

Subaru XV interiör

Subaru XV är, om det inte redan framgått, inget som imponerar på mig och som definitivt inte är med på listan över tänkbara kandidater till nästa år. Däremot så väckte den väl återigen den där lilla ha-känslan över en mer eller mindre giganorm bil, en Subaru Outback eller Forester, eller en Volvo XC60 eller än hellre XC90.

Givetvis finns dessa bilar inte över huvudtaget på listan, alls, och är inte på något sätt rimliga i vårt bruk. Däremot kan jag inte låta bli att lockas av dessa monster till fordon som utan att ens tänka på det, skulle kunna ruinera oss mer än väl. Vad är det med den biltypen som lockar så?!

Subaru Forester

Med XVn återlämnad så passade jag även på att höra mig för vad de hade mer att erbjuda i formen privatleasing och då med acceptabel storlek på lastutrymme. Fick tips om Hyundai i30 kombi och även om det spontant känns ganska så meh även det med, så skall jag väl åtminstone spana in den lite närmare senare under semestern. Kanske.

Eventuellt det blir att spana in även Kia, Ford och fler fransoser under semestern med, lite beroende på vad mer vi hittar på. Först ut blir att tillryggalägga en hel del mil med vår kära Petronella och bara njuta utav vilken fantastisk “liten” bil vi har, något som är lätt att glömma bort lite bland alla provkörningar och funderingar.

Vad tror förresten ni läsare? Vad är det med SUVar som triggar en så fasligt? Och nej, det har inte med penisstorleken att göra, det vågar jag lova. Men i övrigt, är det bara den fåniga, manliga delen av mig som blir så löjligt sugen?


Föregående

When in Rome 

Nästa

De små detaljerna

2 kommentarer

  1. Alltså. Jag har en jättedaze i så fall för jag har verkligen ingen SUV-trigger. Tycker bara de är otympliga, onödigt stora och de tillför inget i mitt liv vare sig utseendemässigt eller ekonomiskt. Trots att jag, som en SUV-suktande vän sa – “Du bor ju i en SUV-stad!”.

    • Fast egentligen är det väl mer storstäder som underligt nog är SUV-städer? Norrlänningar kör väl antingen kombi eller pickup? 😉

Gör mig glad och skriv en kommentar!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén

%d bloggare gillar detta: