Sådär i somras, när Mini Clubman presenterades, så skrev jag ju ihop ett litet inlägg om att de faktiskt lyckats fånga mitt intresse. Inte så lite heller faktiskt. Den fulsnygga stora lillbilen är och förblir ruskigt läcker. Så när chansen till att provköra ekipaget dök upp så var jag ju inte sen att passa på…

Mini Clubman

Bilen för dagen blev en Mini Cooper D Clubman med manuell växellåda i färgen Midnight Black Metallic med matchande (?) svarta fälgar. Svarta fälgar är för övrigt alltid fel, alltid!

Efter en lite lätt skumpig start så puttrade jag iväg i vårsolen för att kunna knäppa av några bilder med. Bortsett från viss oenighet med kopplingen så kom jag och herr Clubman väldigt väl överens. Föga förvånande en fasligt trevlig liten (?) bil att köra runt med. Eller ja, liten och liten. Mini Clubman är faktiskt hela 71 mm kortare än min BMW 1-serie, vilket är svårt att tro vid första anblicken.

Mini Clubman

Mini Clubman

Mini Clubman

Mini Clubman

Det märks mer än väl släktskapet med BMW när man sitter inuti och myser. Kvalitén är det absolut inget fel på och man manövrerar bekanta vred med gott självförtroende. Vissa små klurigheter finns givetvis, så som den röda start/stoppvredet i mittpanelen. Eller varför inte den rundade medieenheten? Charmigt faktiskt, enligt min egna personliga åsikt.

Charmigt är även bakre dörrarna, för även om jag ser viss praktisk nytta jämfört med klassisk baklucka så finns det även vissa nackdelar. Exempelvis om man backar lite för nära bakomvarande bil, vägg eller annat löst hinder. Lycka till att nå det som finns bakom bagagedörrarna då…

Mini Clubman

Trots att stolarna som testbilen var utrustad med inte såg ut att vara värst mycket att imponera med, så var de klart bättre än de såg ut. Man satte sig riktigt gôtt i bilen och med stolen allra längst ner i botten så hade jag rent av gott om plats ovanför skallen. De där 20 mm extra i höjdled jämfört med Petronella märks på ett positivt sätt!

Mini Clubman

Mini Clubman

Instrumentering med hastighetsmätare och varvräknare faller väl in i “gilla”-kategorin men den där bränslemätaren, den känns lite väl mycket 80-tal för min smak. Pluspoäng för att instrumenteringen så snällt visar vilken växel man har valt, allra helst eftersom backväxeln ligger uppe till vänster, invid första växeln.

Mini Clubman

Denna första någorlunda korta provtur gav helt klart mersmak och jag tror bestämt jag behöver ta med min bättre hälft till Autowåx för att låta henne skaka på huvudet en stund till.

I och med denna provkörning så får man väl även se jakten på ersättare till Petronella som inledd, även om det är sådär 18 månader kvar tills dess att hon faktiskt skall lämnas åter. Men, ju längre tid i förväg man börjar, desto mer beslutsångest hinner man ha.

Mini Clubman dock, det blir tveklöst ett ämne att återvända till när det börjar närma sig på riktigt..!