Ibland uppstår det ju situationer när man kan behöva ett plåster på delar av kroppen som man själv inte når. De stunderna är det bra behändigt att ha en sambo, faktiskt. Väldigt smidigt om jag får säga det själv.

När sambo dock fnissar hejdlöst i samband med att plåstret appliceras så bör man dock bli orolig. Än mer orolig bör man bli när fnissandet övergår till ett spontant sjungande på “Var nöjd med allt som livet ger” från Disneys Djungelboken.

Det är ungefär här som man inser att plåstret man fick pryds med inget mindre än Mowgli och Baloo och alltså inte är helt tänkt till att appliceras på vuxna män.

Att jag nu har en sambo som i tid och otid spontant utbrister i ett fnissande sjungande läte får väl räknas på pluskontot, men hämnden, den kommer bli ljuv…