Ja? Vad ska man egentligen göra sen, när man inte längre orkar med att jobba på järnvägen?

Det känns lite som livets stora fråga just nu faktiskt. Inte för att jag direkt ogillar mitt jobb, snarare tvärt om så trivs jag väldigt väl med själva arbetsuppgifterna som sådana. Allt runtomkring däremot, det finns det många åsikter om och dessutom sådana åsikter att de är långt ifrån lämpliga att yttra i offentlig skrift, eftersom det alltid finns de som skall tolka dessa på de mest skadliga av vis.

I dagarna är det åtta år sedan utbildningen startade och sedan dess har jag farit omkring på det svenska järnvägsnätet utan större betänkligheter om vad jag ska bli när jag blir stor, när den dagen nu kommer.

Det senaste året har det dock alltjämt känts mer och mer som en enda lång uppförsbacke. Det blir svårare och svårare att hinna återhämta sig och att hinna klämma in tid med såväl sambo som son mellan arbetspassen. Är det verkligen värt det längre?

Visst tjänar jag bra med mitt jobb, bra nog för att inte direkt kunna klaga på helheten och det är väl just det som gör det motvilligt att på allvar börja söka sig något annat med. Det är bekvämt att inte behöva fundera på huruvida hushållsekonomin ska gå ihop sig eller ej.

Just nu är det ärligt talat ruskigt tungt och jag vet inte ens själv hur länge till jag orkar, hur mycket mer jag orkar stå ut med, hur mycket det är värt…

Så, vad ska man egentligen göra sen? När jag gett upp hoppet om järnvägen..?