ewenson.se

Lokförare, pappa, make, fotonörd och allmänt lycklig

Månad: november 2015

Dags för en självis

Det gäller att passa på när man för en gångs skull ser någorlunda välvårdad ut, att testa lite finesser med kamera och nya objektiv. Så, montering av stativ, ihopkoppling av iPad mini och kameran för att kunna styra den senare från den första och sedan är det bara att ta plats framför det hela och försöka le på beställning.

Lokförarselfie

Om man nu bortser från motivet så gick det ju faktiskt ganska halvhyfsat! Ännu bättre hade det varit om jag faktiskt bemödat mig kontrollera inställningarna ett varv och inte bara förutsätta att kameran skulle skjuta i RAW-format bara för att den faktiskt var inställd på det.

Bitterheten när man lyckas knäppa av några okej bilder på sig själv och sedan inser att allt fotograferades i JPEG, den är inte så liten den. Samtidigt inser man ju en gång till varför det är så värt att fotografera i just RAW vid alla tillfällen, hur mycket mer möjligheter det finns till att göra något utav bilderna efteråt. Man inser även att man kanske är en smula lat när man inte lägger alltför mycket tid på en 100% perfekt exponering direkt från start, utan anser sig kunna ordna upp allt i Lightroom efteråt…

Nåja. Bara att göra om och göra rätt så småningom, när förutsättningarna finns för det…

Klockan som lockar

Någon Apple Watch, det skulle jag faktiskt inte ha. Inte ens bli lite intresserad av. Ungefär samma sak som jag en gång i tiden sade om iPad när den var ny. Sen råkade jag köpa en iPad och kunde inte förstå varför jag INTE skulle ha någon…

För att göra min älskade sambo lugn nu så behöver jag påpeka att jag inte har köpt någon Apple Watch. Än.

Däremot är jag obönhörligen lockad, mer än vad jag trodde och ville vara. Allra helst efter att ha klämt lite smått på såväl skyltexemplar såväl som livs levande exemplar i verkligheten. Exakt varför kan jag inte direkt sätta fingret på, dels kan det nog vara min svaghet för tekniska leksaker överlag, dels kan det vara min svaghet för snygga klockor, för Apple Watch är rätt snygg..

Apple Watch

Att den dessutom fungerar exemplariskt med iPhone och endast iPhone, så kan det även i sig vara ett tämligen gott skäl till att fortsätta vara insnöad på just iPhone istället för att sväva iväg och testa andra märken och mobila operativsystem.

Nu finns det ju alltjämt några sådana där praktiska problem med det hela, främst då gällande batteritid och priset.

Det är ju liksom inte direkt så att jag behöver fler saker som behöver laddas varje natt för att det skall finnas någon poäng i att bära med sig den. Allra helst inte med tanke på att det handlar om ytterligare en typ av laddare som behöver medfölja på jobb och resor. Batteritiden i nuvarande generation smarta klockor är ju inte direkt heller värst imponerande.

Att man sedan behöver lägga ut en halv förmögenhet på klockan är väl i sig inte något större bekymmer. Då är det snarare ett större bekymmer att man behöver lägga en lika stor förmögenhet på att skaffa ett snyggt band, d.v.s. det på bilden ovan. Det känns liksom inte riktigt okej. Visst kan man nöja sig med instegsmodellen á 3995 kr med ett plastband, men är ju inte ens i närheten lika stilrent och tjusigt som stållänken jag dreglar över.

Nåväl, allt pladder åsido så lär det inte bli någon äppelklocka den närmaste tiden, åtminstone inte enligt planen. Det finns bättre saker att lägga sådär fyra tusenlappar på än en klocka. Om inte annat så skall julklappar inhandlas till närmast och kärast i första hand. Sen kanske det finns läge att börja fundera på julklappar åt mig själv.

Apple Watch logotyp

Jultomten får dock gärna lägga en rymdsvart Apple Watch under julgranen. Jag skulle inte klaga. Alls faktiskt…

Första snön

Gårdagen bjöd på ett stundvis tämligen kompakt snöfall, säsongens första och knappast sista. Det är milt sagt blandade känslor inför detta, för hur mycket jag än ogillar snö, kyla och elände så finns det trots allt vissa fördelar med det hela ändå. När natten och dagen idag dessutom bjuder på kallgrader så att eländet inte omedelbart förvandlas till slask, då är jag lite mindre negativ.

Dessutom så såg jag chansen att ta mig en promenad i kylan med mitt makroobjektiv monterat frampå kameran, testa det lite mer i sin naturliga miljö så att säga…

Första snön

Första snön

Första snön

Första snön

Sammanfattningsvis så har jag alltjämt en hel del kvar att lära mig för att kunna dra nytta utav objektivets finesser och förmågor. Detta är fortsatt någon form av inledande testfas att gå igenom.

Första snön

Första snön

Jag kan inte säga något annat än att jag gillar det dock, starkt!

Bland höstlöv och grässtrån

Riktigt hur jag tänkte när jag investerade i ny optik såhär i vackra (…) november ska vi nog inte gå in på. Vi kan istället mest konstatera att det är en smula frustrerande att ha två nya objektiv och väldigt ont om tillfällen till att faktiskt sätta de på prov!

Några bilder hann jag dock klämma av i söndags, när vi hade en något energisk liten tjej på besök här hemma. Toppa detta med förvånansvärt bra höstväder och resultatet blev lite krypande längs med marken och några bilder som belöning.

Höstlöv

Höstlöv

Lexie och pappa

Ovanstående tre bilder är alltså tagna med Sony FE 90 mm f/2.8 Macro G OSS tillsammans med Sony A7 II. Överlag är jag nöjd med dess prestanda även om det har en smula svårt att hinna med i en treårings tempo. Det är för mig också en helt ny nivå av fascination över hur extremt kort skärpedjup man kan få utav att krypa runt på marken med en brännvidd om 90 mm och närgräns på mindre än en skollinjal (28 cm…)!

Vad gäller minstingen i sällskapet, Sony FE 55 mm f/1.8 ZA, så har jag inte hunnit med att testa den värst mycket heller. Av det jag hittills har sett så finns det inte mycket att klaga på dock. Mersmak tror jag är ordet faktiskt!

Mor och dotter

Nu söker jag bara fortsatt någon som faktiskt låter sig bli fotograferad frivilligt, så att jag slipper plåga Diana med kameran.

Någon i närheten av Karlstad som vill bli fotograferad under enkla omständigheter..? Någon alls?

Fler kompisar

Sony FE 55 f/1.8 ZA

Jag vet, jag vet. I våras när jag fick testa lite optik till Sony FE så var jag inte helt övertygad om deras 55 mm f/1.8 och framförallt dess prissättning. Sedan gick jag och sålde mitt Zeiss Loxia 2/50 och sprang på detta, mycket förmånligt prissatta begagnade exemplar och kunde inte låta bli. Så hej Sony FE 55 f/1.8 ZA och välkommen till min kameraväska..!

Ytterligare tankar om den andra nya kompisen, 90 mm Macro, det kommer så fort jag får lite tid och energi över för att skriva lite.

Hej kompis!

Sony FE 90 f/2.8 Macro G OSS

Hej och välkommen till min kameraväska. Hoppas du blir en värdig “ersättare” till mitt Zeiss Loxia 2/50 som fick hitta ett nytt hem. Ser fram emot att få bekanta mig närmare med dig så fort tid, väder och motiv tillåter. Frivilliga modeller för porträttsessioner får gladeligen anmäla sig!

Hittills har jag endast blåst av ett par-tre snabba bilder på köksbordet, i väntan på bättre motiv. Såhär långt måste jag dock säga att skärpan på bländare f/2.8 är tämligen imponerande. Lovande kort och gott..!

Zeiss Loxia 2/35

Kameran står nu så snällt på laddning, så får vi se om inte jag, Frank och den nya leksaken tar oss en promenad i mörket sedan, i brist på annat…

Solnedgång vid Dingelsundet

Solsken i november är som alltför väl bekant något man bara måste dra nytta av. Frågan är bara hur. Dagens dos av carpe solaris utfördes vid Dingelsundet som är bekant sedan förra året. En allmänt trevlig plats sådär behändigt beläget mellan Bergvik och Skoghall.

Lite kaxigt så lät jag Frank stå kvar här hemma och förlita mig helt på Pixi som stativ istället. Mest för att slippa släpa runt på alltför mycket grejer. Detta var ett beslut på gott och ont skulle det visa sig, eftersom jag såhär i efterhand knappast hade klagat över att ha de möjligheterna som ett lite större stativ faktiskt ger…

Skymningsljus vid Dingelsundet

Med på utflykten var Sony FE 70-200 f/4 G OSS samt Zeiss Loxia 2/35 där den senare i vanlig god ordning var optiken som mestadels satt monterad. Bilden ovan är dock tagen med förstnämnda objektivet, kanske ett av de sista som jag tar med just objektivet i fråga.

Bryggvy vid Dingelsundet

Bryggvy vid Dingelsundet

Lilla Pixi tillåter ju ganska marknära fotograferande och jag själv har lite svårt att bestämma mig för vilken av de ovan jag gillar mest, den med stor bländare eller den med liten. Är nog faktiskt lite partisk till den med liten bländare trots allt.

305 sekunder solnedgång

Passade även på att montera mitt gråfilter och ovan är 305 sekunders exponering utav kvällens solnedgång. Tyvärr inte värst spektakulär sett till färger och så, men ändå ganska trevlig. Det börjar dock bli allt mer lockande att skaffa ett graduerat gråfilter istället/som komplement till detta, för att kunna tona ner himlen mer.

Rosenborgsgatan, Karlstad

På vägen hem styrde jag via Rosenborgsgatan och lagom vid Karlstads gamla flygplats så dansade dimman oerhört vackert över landskapet. Tyvärr var det tämligen flyktig dimma och lagom när jag fått ordning på kamera och stativ så var den borta. Bättre än bilden ovan blev det alltså inte.

Hipsterburgare

Eftersom min älskade fästmö är på jobbet och förlustar sig så stod matlagning för en på schemat. En matlagning som visst råkade bytas ut till ett stopp vid Street Friends Karlstad som för tillfället håller hus vid Löfbergsskrapan i Inre hamn. Hipsterburgare deluxe fick alltså stå för min farsdagsmiddag.

Smokey Bourbon heter burgaren och får klart godkänd, även om den tyvärr hade hunnit bli mer än en smula sval innan jag var hemma och redo att hugga in. Pommes-mixen med varierade rotfrukter får däremot mer än godkänt och samma lika med dipsåsen som låg i ena hörnet.

Prisvärt för sina 115 kr? Mnja, inte helt och fullt. Fortfarande bättre än närmaste sedvanliga snabbmatskedja dock.

Efter denna farsdagssöndag så väntar endast en ledig dag innan jobbet kallar igen. Återstår att se exakt vad som kommer fylla den dagen, men förhoppningsvis blir det åtminstone lite leksaksutdelning som tröstar, förutsatt att Postnord och Scandinavian Photo äntligen gjort vad de ska…

Enligt sedvanlig tradition…

… så har det dykt upp en och annan ny mobiltelefon som fångat denna mångfasetterade tekniknörds nyfikenhet.

Nu senast är det årets omgång utav Google Nexus-enheter som fångat mitt intresse för en stund, såväl Nexus 5X som Nexus 6P faktiskt. Detta kan ha visst samband med att min nuvarande telefon, iPhone 6, har levt med mig i över ett år vid det här laget.

Google Nexus 6P

Det kan även ha visst samband med att tillverkare utav Android-telefoner nu faktiskt börjat lägga mer vikt vid byggkvalité och batteritid samt att Android som plattform börjat bli mer moget. Visst har det funnits vissa drag av detta tidigare från vissa tillverkare, men numer börjar det bli allt mer vanligt genom hela linjen. Dessutom är det allt fler som utöver detta börjar få hyfsad ordning på sin kameramodul, allra helst då årets Nexus-telefoner som rent av visat bättre tekniska resultat än årets upplaga iPhone.

Den nya Nexus 6P tillverkas utav Huawei och trots den något märkliga baksidan så måste jag säga att det börjar faktiskt ordna upp sig nu. Rent av ordna upp sig så pass mycket att jag överväger att byta plattform igen, efter ett antal år i tryggt förvar med iOS.

Senaste versionen utav Android (6.0, Marshmallow) har dessutom börjat åtgärda ett av de i mina ögon största problemen med plattformen, batteritiden. Främst rör det sig om batteriförbrukning vid stand-by som varit ett problem, telefonen fortsätter käka mAh till frukost, lunch och middag oavsett om skärmen är igång eller ej. På den fronten har Apple och iOS haft en solklar fördel under många år och det har inte alls varit några problem att lämna en fullt laddad iPhone över natten för att sedan vakna till att endast någon procent batteri har rymt under tiden.

I dagsläget finns det dock ett antal saker som hindrar mig från ett skifte, bortsett från att det känns sådär motiverande att hosta upp de pengarna som krävs för att köpa en ny telefon innan den gamla är såld d.v.s..

  • Ekosystemet…
    Jag är så att säga ganska djupt insyltad i Apples ekosystem, allt ifrån datorer via telefonen och surfplatta till att det i lägenheten bor inte mindre än två Apple TV. Utöver detta så synkroniseras ju en hel del via iCloud såsom anteckningar, Numbersdokument såväl som bilder.
  • Byggkvalité och hållbarhet
    Det finns redan ett antal klipp på YouTube som med all önskvärd tydlighet visar att framförallt Nexus 6P lider utav sin alldeles egna “bendgate”, precis så som iPhone 6+ gjorde förra hösten. Problemet är alltså att det tämligen enkelt går att bryta utav telefonen med handkraft och att materialvalet utöver detta tycks vara tämligen känsligt mot yttre påverkan av andra slag.
  • Vanans makt
    Det vore inte första gången jag ger mig utanför iOS-land, långt ifrån. Det har dock alltid slutat på samma sätt och vis. En återkomst till beprövad äppelteknik snarast möjligt. Den nuvarande omgången av frälsning sträcker sig trots allt över mer än tre år och det om något visar väl mer än något annat att jag trivs tämligen bra med att vara hjärntvättad av Apple-sekten.

Trots ovan punkter så är jag ändå mer än lockad av att ännu en gång ge mig ut från den trygga iOS-sfären och prova något nytt, utan att riktigt veta varför egentligen. Kanske är det batteriet jag är ute efter? Större skärm? Nöjet i att prova nya tekniska leksaker? Något helt annat?

Min iPhone 6

Min nuvarande iPhone 6 är ju långt ifrån en dålig teknisk leksak och dessutom i tämligen bra skick, så det är inte för den sakens skull som ett eventuellt byte lockar. Dessutom är det ju faktiskt även lite lockande att se även denna klara de dryga två åren som min förra iPhone 5 klarade utav utan större problem eller skador.

Kanske behöver bara min semester ta slut någon gång, så att min lite lätt defekta hjärna kan fokusera på annat en stund..?

Små, stadiga ben

Jag vet, det var inte alls länge sedan jag köpte mig ett nytt stativ, mitt 3 legged thing Frank. Jag gillar Frank.

Hur som helst, så är Frank inte direkt jätteportabelt och ibland vill man ju faktiskt ha med sig ett lite enklare stativ för alla de där situationerna då man vill peta på sitt gråfilter och ha kameran stadigt på marken. Eller för resor. Just resa var ju nämligen min huvudsakliga ursäkt för att köpa Pixi.

Manfrotto Pixi Evo 2 alltså, ett ministativ från klassiska stativfirman Manfrotto.

Manfrotto Pixi Evo

Som synes så klarar lilla Pixi utav att hantera min Sony α7 II med Loxia-optik alldeles utmärkt, även med kameran i porträttläge även om kombinationen då blir en smula känslig för lutning. Maxvikt enligt Manfrotto är 2,2 kg vilket kamerahus (599 gram) och Loxia 2/35 (340 gram) faller väl under. Till och med om jag monterar mitt Sony 70-200 f/4 G OSS så klarar sig vikten med råge under det maximala.

Lilla Pixi fick bland annat medfölja oss till Fuerteventura för att erbjuda små stabila fötter om behovet så skulle uppstå. Utöver detta så får hon följa med kameraväskan mest i tid och otid, i väntan på tillfälle då hon kan göra nytta. Det är inte direkt så att hon väger värst mycket och därmed är det inte direkt något besvär att bära med sig.

Pixi vid Skutberget

Pixi vid Skutberget

Som synes så finns det några olika varianter som benen kan fällas, bland annat en variant som tar kameran förhållandevis nära marken. Utöver detta kan man sträcka ut benen en smula men särskilt högt över marken når stativet aldrig. Det är alltså mer ett stativ för dig som vill hålla dig på marknivå eller kanske helt enkelt har något annat högt att placera stativet på i grundläget.

Pixi med tungviktare

Byggkvalitén är klart godkänd och stativet känns förtroendeingivande att använda. Distinkt och bra vred för kulan gör det enkelt att lossa och när man vrider åt, då håller sig kameran stabilt. För det facila priset av (i skrivande stund…) 449 kr får man alltså ett tämligen portabelt och trevligt stativ som hanterar dina små systemkameror med stor bravur.

Höstlöv i markperspektiv

För egen del så gillar jag nog nästan mest möjligheten att komma så långt ner på marknivå med kameran som man kan göra med Pixis ben i mest utfällda läget. Klart bättre alternativ än att kräla runt på marken själv med kameran. Kombinera detta med vikbara skärmarna som blir allt mer populära och det blir klart behändigt att fotografera exempelvis bland höstlöven som för tillfället pryder marken.

Kanske inte något för alla, men för mig så fungerar det alldeles utmärkt och lilla Pixi har blivit en trogen följeslagare i kameraväskan!

Dagens lekstuga

Sista semesterveckan är i full gång och dessutom tragiskt nog snart slut. Min älskade Diana däremot är igång och jobbar sedan i måndags och därmed är jag lämnad utan övervakning alltför stor del utav dagarna, vilket har vissa effekter och konsekvenser. Exempelvis som att man kan få för sig att leka med panoramafunktionen i Lightroom CC och därmed parkerar sig på balkongen för en stunds fotograferande i mörkret.

Panorama över Karlstad

Som synes är väl kanske inte direkt förutsättningarna för ett megafantastiskt superduperpanorama de bästa, men det var rätt underhållande att testa och leka lite sådär. Kan knappast säga att jag lagt ner värst mycket tid på efterbehandling utöver det som Lightroom har ordnat åt mig utan ser detta mer som ett litet experiment för framtida referens.

Efter denna dag är det fyra dagar kvar i frihet innan årets sista semesterdagar förpassats till historien. Om jag längtar tillbaka till jobb och järnväg..? Nja…

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén