Skamligt klantigt. Rakt igenom oerhört klantigt, på alla tänkbara sätt och vis. Genompuckat faktiskt.

Vad är det då som är så pinsamt klantigt? Jo, jag har gjort den där klassiska fadäsen med att formatera ett minneskort fullt med bilder som i allra högsta grad var tänkta att sparas.

Åkte nämligen en liten nöjestur med tåg sådär, på ledig dag och allt, och hamnade då i raden framför en ung herre som charmade det mesta i vagnen. Tog tillfället i akt och frågade om jag inte fick ta några snabba bilder på det lilla barnet och det gick så bra så. Bland annat en bild som jag blev väldigt nöjd med.

Nu, nu är allt borta. Allt utom en snabbt redigerad JPEG-bild som jag fixade på min MacBook under resans gång. En bild med storlek 2048 px bredd jämfört med 6000 px i sitt originalformat som dessutom var fotograferat i raw-format.

Nyfiken liten tågresenär

Nyfiken liten tågresenär

Bitterheten just nu är närmast enorm och mitt enda hopp står nu till programvaror som eventuellt kan återskapa det som förlorats, mer eller mindre billiga programvaror kan tilläggas.

Surt. Pinsamt. Irriterande. Onödigt. Dyrt!