Machokulturen inom järnvägen

Det var allt bra länge sedan jag kom och hade åsikter kring järnväg och lokföraryrket nu va? Bäst vi tar tag i det hela och retar upp en och annan nu då helt enkelt.

Dagens ämne får nog på förekommen anledning bli machokulturen, något som givetvis existerar inom järnvägen likt alla andra branscher och som även när den är skämtsamt uttryckt, ändå gör mer skada än nödvändigt.

Tacksamt nog har ändå inte järnvägen jättestora besvär med persontypen ”störst, bäst och vackrast”, mestadels eftersom den absoluta merparten utav dessa sorteras bort inför utbildningen till lokförare. Visst finns det en och annan besserwisser och jag kan gott tänka mig att jag själv blivit kallad för det en och annan gång, om än outtalat, men de riktigt allvarliga fallen är få och tur är väl allt det.

Något man däremot får höra i tid och otid är åsikter om vad som är ”riktiga tåg” och vilka som är ”riktiga lokförare”, vilket är tämligen tröttsamt som bäst och tämligen uttjatat vid det här laget.

Många äro åsikterna om vad som är riktigt tåg men allt som oftast får man höra att moderna motorvagnar, de är minsann inga riktiga tåg. Kör man således bara moderna motorvagnar, då är man ingen riktig lokförare.

SJ X55 3358
SJ X55 3358 i Hagalund

Ursäkta mig och min åsikt nu, men det är kort sagt inget annat än rena dumheter och fjanterier. Delar av en idiotisk machokultur som definitivt skrämmer bort en och annan vettig person från yrket och som syftar på att förminska människor på orimliga grunder.

Ett riktigt tåg kan se ut på många olika sätt, med många olika förutsättningar och användas i trafik som i sig erbjuder helt olika utmaningar. Ett riktigt tåg kan vara ett 600 meters godståg med vikter som räknas i tusentals ton. Ett riktigt tåg kan lika gärna vara närmaste X2000 som skall köra en optimistiskt lagd körplan som förutsätter närmast perfekta förhållanden samtidigt som över 300 resenärer och en bunt kollegor förväntar sig en mjuk körstil. Ett riktigt tåg kan för den delen vara en toppmodern motorvagn med stjärnhimmel i taket som ska göra femtielva uppehåll mellan A och B. Samtliga ovanstående körs givetvis av riktiga lokförare.

Personligen skiter jag högaktningsfullt i vad som är och inte är ett riktigt tåg eller om jag av vissa anses vara en riktig lokförare eller ej när jag spakar Regina. Så länge ekvationen om mesta möjliga lön för minsta möjliga jobb går ihop sig, då är jag nöjd. Det och att jag tycker om vad jag gör, vilket jag gör, trots machokulturinslagen.

Så. Nu ska jag ta ett djupt andetag och fortsätta ignorera puckade uttalande, seriösa eller ej, om vad som är riktiga tåg och riktiga lokförare…

2 svar

  1. Så jävla bra skrivet! Har själv fått höra att jag inte är nån riktig lokförare, för att jag enbart kör motorvagnar. Man har ju samma kompetens oavsett vilken typ av tåg man kör.
    Tycker det är bra att du tar upp detta i bloggen!

  2. […] Min inställning till loktåg är väl en av de saker som allra mest och bäst tydliggör inställningen om att lokförare är ett jobb och inget annat än ett jobb för egen del? Ett tydligt bevis på att för min del är det inte något kall och att jag aldrig någonsin behöver sätta min fot på ett lok för att känna mig som en “riktig lokförare“. […]

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.