Merparten av den gångna veckan samt föregående helg har spenderats som ofrivilligt ledig, tagen ur trafiksäkerhetstjänst om man skall vara korrekt. Bakgrunden till detta är en indirekt kontakt med suicidal person för en vecka sedan, på väg mot Stockholm som efter en ganska påfrestande vecka tog ganska hårt.

Allt gick dessbättre väl och en klen tröst är väl att inga avlidna finns att rapportera om. Däremot så fick jag sitta och rulla tummarna i ett antal dagar i väntan på en läkartid innan det kunde vankas återgång i säkerhetstjänst. Även om det kan låta rätt smutt med en hel massa bonusledighet sådär över en jobbhelg, så kan jag definitivt stå över det med glädje. Så särskilt roligt är det inte att vara tagen ur tjänst, allra helst inte när det är andra gången på (marginellt) mindre än ett år.

På spåret

Igår var det då äntligen dags för att återkomma till spåret och efter att ha haft lite sällskap inledande biten så släpptes jag helt fri på färden mot Stockholm i vackert sensommarljus. Ett ganska perfekt tillfälle att lufta nya lillebror Sony dessutom, en kamera som passar perfekt för att lite snabbt ta en bild eller två utan att det tar någon direkt fokus från körningen.

Slut på tågväg

Körningen till Stockholm blev tämligen händelselös även om det var högst uppenbart att man ännu inte var helt i form. Tröttheten var därmed ganska total när det äntligen vankades parkering av tågsätt och sängläge till tidig morgon.

Efter en lika lugn och stillsam hemresa där de flesta bekymmer rundades utan större besvär så vankas nu ledig helg som är delvis planerad. I morgon blir det utflykt i Dalsland och på söndag planerar vi allt för att göra så lite det bara går. Rent av så har vi planerat för att äta rester. Den nivån av ingenting alltså!

Nästa vecka tar jag mig an såväl spår som trafiksäkerhetsbyrokratiska äventyr igen, i en sedvanlig dos.