Jaha, då var det hög tid att försöka sammanfatta lite tankar och känslor kring de två objektiven som Sony så snällt lånade ut till mig en period, Sony FE 35/2.8 Zeiss Sonnar T* och Sony FE 55/1.8 Zeiss Sonnar T*. Två objektiv med fast brännvidd och förhållandevis stor bländare som är anpassade just för Sonys α-serie utav fullformatskameror.

Eftersom detta är tänkt att bli ett ganska omfattande inlägg, så gör jag som brukligt och lägger in en prydlig sådan där “Läs mer”-länk nedan, så att det inte behöver ta upp all plats på framsidan av bloggen.

Sony FE 35/2,8 Zeiss Sonnar T*

Sony FE 35/2,8 Zeiss Sonnar T*

Det vidvinkliga alternativet av de två är ett mycket kompakt bygge, på gott och ont. Vikten är ungefär i klass med en modern smartlur med sina 120 gram och byggkvalitén är väl kanske inte riktigt av absoluta toppklass. Fördelen med vikten och materialvalet är väl att kamera och objektiv blir till en mycket portabel kombination som varken tar mycket plats eller vikt i anspråk.

Stella Polaris

Sony α7 II, 35mm, ISO 400, 1/2500 sek vid f/8,0

Optiskt sett så levererar objektivet till fullo dock, här finns inga klagomål varken sett till autofokus, kontrast eller färgåtergivning. Jag är mycket nöjd med bilderna som levererades från kombinationen av min α7 II och Sony 35mm och det finns rent av spår utav den i mina ögon mycket trevliga kontrasten som är så typisk för Zeiss-optik, även om Zeiss inte står som mer än medhjälpare till detta objektiv.

Älvrummet i Göteborg

Sony α7 II, 35mm, ISO 200, 1/1600 sek vid f/8,0

Objektivet i sig erbjuder även förmågan att bibehålla en fukt och dammtålig kombination med kamerahuset, vilket är klart trevligt eftersom man då slipper springa och söka skydd när exempelvis den svenska sommaren slår till. Exakt hur mycket fukt jag skulle utsätta kameran för är väl föremål för viss diskussion som så, men man behöver åtminstone inte vara livrädd för regndropparna.

Bokeh-test

Sony α7 II, 35mm, ISO 200, 1/4000 sek vid f/4,0

Food truck

Sony α7 II, 35mm, ISO 200, 1/640 sek vid f/8,0

Ska man ha klagomål, vilket man väl alltid kan leta fram, så är det väl främst på två saker. Byggkvalitén i sig stör mig inte om det inte vore för prislappen som hör objektivet till, rekommenderat pris från Sony är inte mindre än 7599 kr vilket är klart i högsta laget för vad man faktiskt får. Visst innebär Zeiss-logotypen ett visst prispåslag i sig, likt alla andra “premiummärken”, men det är svårt att kalla detta för ett prisvärt objektiv trots detta. Med en prislapp på runt 5000-5500kr hade vi haft en helt annan, mycket rimligare nivå.

Vårgrönska

Sony α7 II, 35mm, ISO 200, 1/4000 sek vid f/3,2

Den andra saken som mer fascinerar än stör mig, är nog motljusskyddet som är  helt klart av helt egen modell. Om det är bra eller effektivt är svårt att säga, men det är i allra högsta grad eget. För mig som hellre använder motljusskyddet än ett filter för att skydda frontlinsen så känns det dock sådär, värst mycket skydd tycker jag nog inte det erbjuder.

På det stora hela så är det ett riktigt trevligt objektiv som passar α-serien riktigt väl både i form och storlek. Priset känns dock omotiverat högt och gör att jag nog hellre väljer andra alternativ istället, även om alternativet jag valde (Zeiss Loxia) är långt ifrån mer ekonomiskt alls. Med ett bättre pris skulle detta kunna vara ett riktigt trevligt instegsobjektiv till α7-serien allra helst.

Sony FE 55/1,8 Zeiss Sonnar T*

Sony FE 55/1,8 Zeiss Sonnar T*

Då går vi över på det lite längre objektivet inom “normalbrännviddkategorin”, som med sina 55mm erbjuder det som man brukar referera till som standard, nära nog det man ser med mänskliga ögat om än begränsat i utsnitt. Just brännvidder runt 50mm är ju rent allmänt riktigt trevliga och gör att man kan ta väldigt bra bilder på det mesta utan att det blir förvridet åt något sätt så som vidvinkel eller teleoptik gör.

Vårblomster

Sony α7 II, 55mm, ISO 100, 1/1000 sek vid f/4,0

Sonys alternativ är en riktigt trevlig variant som erbjuder klart bättre byggkvalité än “lillebror” ovan. Just detta objektiv tillsammans med motljusskyddet är närmast perfekt i kombination med en kamera ur α7-familjen sett till storlek, vikt och allmän passform. Även här jobbar autofokusen riktigt snabbt och precist och med α7 II får man dessutom bildstabiliseringen på köpet i huset.

Bortglömt i Stadsparken

Sony α7 II, 55mm, ISO 100, 1/500 sek vid f/4,0

Precis som i “lillebror” får man riktigt trevliga och bra resultat med samma Zeiss-kontrast som jag nämnde ovan. Det är svårt att ha några som helst klagomål på varken kontrast, färgåtergivning eller skärpa. Optiken levererar på alla fronter och gör det riktigt bra dessutom.

Vårblomster

Sony α7 II, 55mm, ISO 100, 1/2000 sek vid f/2,8

Tunnelseende

Sony α7 II, 55mm, ISO 100, 1/800 sek vid f/2,8

Återigen måste jag dock protestera en hel del mot priset, återigen med samma kriterier som ovan. Trots Zeiss-logotyp så känns det av Sony rekommenderade priset om 9699 kr som bra mycket i överkant. Som jämförelse kan man nämna att Canons motsvarighet, Canon EF 50/1,4 USM, får man för 3390 kr och Nikons variant med bländare 1,8, Nikon AF-S 50/1,8G, den kostar 1890 kr..!

Vaniljcola

Sony α7 II, 55mm, ISO 100, 1/60 sek vid f/2,8

Visserligen slår Sony Canon ordentligt på fingrarna vad gäller byggkvalité, men i övrigt är det svårt att motivera varför optiken till FE-fattning skall kosta nära tre gånger mer. Nikon ligger dessutom bra nära Sony i byggkvalité och med tanke på att man hinner köpa fem Nikon AF-S 50/1,8G per varje Sony FE 55/1,8 Zeiss Sonnar T*, så är det svårt att kalla detta för ett värst prisvärt alternativ.

Kan man dock bortse från prisfrågan eller för sig själv motivera kostnaden, ja då är det ju faktiskt ett riktigt, riktigt trevligt objektiv som levererar riktigt bra resultat och som blir en utmärkt kombination tillsammans med α7-familjen allra helst.

Jag själv kommer dock i dagsläget varken att köpa på mig 35mm eller 55mm varianten av Sonys FE-optik, mycket på grund av prissättningen men även på grund av att jag personligen dras mer till rena Zeissi form av Zeiss Loxia-serie. Därmed inte sagt att Sony FE 35/2,8 Zeiss Sonnar T* eller för den delen Sony FE 55/1,8 Zeiss Sonnar T* är dåliga objektiv, snarare motsatsen. Jag gillar dem båda, 35mm-varianten för sin mycket smidiga storlek och 55mm-varianten för hur extremt väl den passar med kamerahuset. Båda objektiven levererar dessutom utmärkta resultat, så inget av de två är dåliga produkter på något sätt och vis.

Bästa man kan göra är att klämma och känna ordentligt på objektiven i dess fysiska form och själv avgöra, är de värda sitt pris eller ej?

Optiskt levererar de utan tvekan och tvivel, på alla sätt och vis!