ewenson.se

Lokförare, pappa, make, fotonörd och allmänt lycklig

Alphantastiskt..?

Som jag berörde lite kvickt i inlägget om Fujifilm X-T1 så har jag ju givetvis några ytterligare alternativ till ersättare för mina nuvarande kamerasystem. Vad vore jag utan min hälsosamma (?) dos av beslutsångest liksom?

Det absolut främsta alternativet utöver X-T1 är något helt nytt, något jag har absolut ingen som helst erfarenhet utav sedan tidigare, Sony. Ett märke jag som närmast varit i samband med någon valfri Sony Ericsson-telefon sådär för något år sedan eller så.

Sony A7 II med 35mm f/2.8

Det som är intressant med just Sony och då mer specifikt, Sony α7 II, är att vi pratar fullformat i en spegellös kropp med tämligen kompetenta funktioner i övrigt. Mest spännande av allt är väl att det direkt i kamerahuset finns inbygd bildstabilisering i inte mindre än 5 axlar, under förutsättning att optiken levererar all data som behövs då. Detta öppnar ju för bildstabilisering även till tredjepartsoptik som annars inte har det, vilket inte vore dumt alls.

Nu lider ju även denna α7 utav samma typ av problematik som så många andra spegellösa kameror, d.v.s. att autofokusen lämnar en hel del att önska vad gäller följsamhet med objekt som rör sig fort, typ den typen av flygplansfotografering jag så gärna ägnar tid åt.

Till skillnad mot X-T1 så tror jag dock det blir en smula lättare att leva med i formen α7 dock, just för fullformatets skull. Visst är det en tämligen fånig sak att hänga upp sig på, men ack så viktig ändå. Ska man dessutom gå till den låga nivån av att jämföra megapixel så är det även där viss skillnad, 24 megapixel i α7 jämfört med 16 megapixel i X-T1. Detta då att jämföra med de 20 megapixel jag idag är van vid att hämta från min Canon EOS 6D.

Egentligen finns det ju fortfarande inget sådär jättebra skäl till att ens överväga ett fullständigt systembyte, igen. Inget annat än att jag själv är rätt övertygad om att det skulle vara bra för mitt kreativa sinne och för att bättra på min fotografiska lust. På något sätt är jag också rätt övertygad om att den utmaningen som är inblandad i att byta system helt skulle vara nyttig på många sätt, tvingad att ännu en gång lära om sig allt man tror man kan.

Mest av allt är jag nog ändå lockad av att ha ett kompakt system som ändå är kompetent i full skala, ett system som gör att man inte drar sig för att ta med kameran men som ändå levererar på topp varje gång. Komplettera detta då dessutom med lite roliga funktioner som wi-fi/nfc och tilt-flip-skärm.

Förmodligen är det bara jag som är lika fullkomligt galen som vanligt, men jag råkar gilla att göra sådana här brutala förändringar i min fotoutrustning, även om det är rent ekonomiskt vansinne…


Föregående

En dos av tysk-japansk magi

Nästa

Jag och mina lurar

2 kommentarer

  1. Du skriver jävla go inlägg 🙂 Blir det ingen Fuji? Såg annonserna på Fotosidan på Canon å Zeiss, så jag antar att du åtminstone nästan har bestämt dig? Rickard Forssberg har ju en Sony A7 version 1.

    • Nej, ingen Fuji för mig, även om den är sjukt snygg och har riktigt trevlig optik! 🙂
      Har en plan på ersättare till Canonen dock, men mer om det senare…

Gör mig glad och skriv en kommentar!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén

%d bloggare gillar detta: