ewenson.se

Lokförare, pappa, make, fotonörd och allmänt lycklig

Månad: januari 2015

Kastatillbakatorsdag på en fredag…

Trots att det egentligen var kastatillbakatorsdag (#tbt) igår så är jag ju så illa tvungen att dela med mig utav ett fynd som jag gjorde på en gammal USB-sticka som hittades i en av mina skrivbordslådor nyss. Denna bild är enligt inbakad information från 2002, fotografens namn har jag tyvärr tappat bort och kameran i fråga är något så avancerat som en Nikon Coolpix 995 med hejdundrande 3,3 megapixel. Det bilden visar däremot, är något jag sent kommer att glömma…

Dash 8-300 simulator

Det bilden visar är inget annat än undertecknad själv som på något sätt hamnat i en Bombardier Dash 8-simulator, en riktig simulator alltså, en sådan de tränar riktiga piloter i. Exakt hur det hela gick till minns jag faktiskt inte, men jag misstänker att det har något att göra med mitt intresse för flyg och flygsimulering på datorn.

Hur som helst, så fick jag på något udda sätt en chans att faktiskt provflyga i en riktig simulator, komplett med hydraulik och hela köret, givetvis även med en komplett cockpit som så. Ett kort varv runt Arlanda blev det i varje fall, start från bana 01L följt av ett trafikvarv och åter landning på 01L igen. Fast på den tiden hette banan bara kort och gott 01.

Sedan en tid tillbaka har jag återigen börjat ta upp flygsimulering på datorn, i formen X-Plane som rullar någorlunda hyfsat på min iMac från hösten 2013. Trots att det är ganska många år sedan jag senast höll på, är det ruskigt mycket man minns. På just det här området kan jag gott och väl erkänna min nördighet, även om jag försöker hålla den på en någorlunda rimlig nivå.

Sannolikheten för att man hamnar i en riktig simulator igen lär inte vara alltför hög, så därför tänker jag njuta utav dessa bilder från den stunden ett litet tag till. Sedan har jag ju av lite olika skäl hamnat i cockpit på lite andra maskiner med, varav en jag faktiskt för en kort stund fick känna på att styra, inget mindre än en Antonov An-2, men det är en annan historia för en annan kastatillbakatorsdag…

Kategori livsnjutare

Fredag eftermiddag. Klar med dagens jobb relativt tidigt. Vad kan då vara bättre än att ta plats på ens favoritfik med en kopp cappuccino i kombination med en chokladpralin?

Finkaffe signerat Rosteriet

Inte blir saken sämre av att man kan sitta i all godan ro och studera stressade människor som far fram på stadens gator, samtidigt som man själv är närmast totalt avstressad.

Livsnjutare var det. Kanske en smula skadeglad med. Bara kanske.

Andningspaus

Ja, man kan väl sammanfatta den senaste periodens frånvaro här på bloggen som lite av en andningspaus? Efter att ha uppdaterat dagligen i sådär ett helt år, så kan jag gott lova att det är rätt skönt att ta en liten paus, andas lite och tänka på annat.

Däremot kan jag ju säga att jag inte helt har glömt bort eller för den delen kopplat bort bloggen ur tankarna. Mestadels så funderar jag ju på hur jag bäst fortsätter från året som gått och vad jag ska fokusera på för innehåll i framtiden.

Sannolikt återgår jag till det som var förut, före 2014, d.v.s. en salig blandning av det som råkar intressera mig för stunden. Delar av mig vill även återgå till att skriva mer om jobbet, samtidigt som andra delar av mig vill undvika just detta.

Varför då kan man ju undra? Jag gillar ju som bekant mitt jobb och har ett hälsosamt intresse för det. Däremot är det rätt påfrestande att skriva om, eftersom allt jag skriver tycks detaljstuderas av vissa individer. Då talar jag inte heller om företagsledningen, även om jag vet att det förekommer av och till det med.

Det jag talar om är så kallade vuxna människor som läser här, tar med sig små detaljer ur det jag beskriver från min vardag som lokförare och därefter använder detta för att göra deras egna brister och misstag verka små i jämförelse med vad jag har beskrivit här. Människor som inte är mogna nog för att själv ta ansvar för vad de gör och inte gör.

Jag försöker inte se mig själv som någon slags perfekt människa, jag gör misstag och felbedömningar likt alla andra. Däremot försöker jag alltid, i alla lägen, att själv stå för det jag gjort och de beslut jag tar, utan att skylla på någon tredje part.

Av denna anledning blir det även otroligt påfrestande att skriva något alls om mitt jobb här på bloggen, eftersom allt jag skriver måste vara till 110% filtrerat och klart för att åtminstone i mesta möjliga mån minska risken för att någon skall använda detta för att svartmåla mig i syfte att själv komma undan. Det är kort sagt, förbannat tråkigt.

På försök, så har jag skapat ett nytt Instagram-konto där bilder och korta berättelser från lokförarvardagen skall kunna läggas upp. Tyvärr så tror jag inte det kommer dröja värst länge innan någon hittar något att beklaga sig över, men för de som är intresserade av att följa just lokförarvardagen, ni kan ju spana in det kontot tills vidare och hålla tummarna för att 2015 skall bli det året då människor börjar ta eget ansvar för egna handlingar…

Under en grön himmel

Norrsken hör i min mening till något av det allra vackraste man kan få uppleva, vilket till stor del kan vara för att jag råkar bo i en del av landet där det inte förekommer värst ofta och att man därmed inte är värst mätt på upplevelsen i sig.

I natt däremot, fick jag för första gången i livet chansen att inte bara se det utan även fotografera det hela. För just innan sovdags där runt midnatt sprang jag på ett inlägg i en bildgrupp på Facebook med inriktning på Karlstad med omnejd, där det tipsades om att det för stunden fanns tydligt synligt norrsken över just hemstaden.

Så, efter att ha sprungit runt en stund i lägenheten mer eller mindre ivrigt och försökt se något ut genom fönstret så togs ett snabbt beslut att illa kvickt dra på sig första bästa klädesplagg för att ge sig ut på jakt med kameran.

Om jag någon gång undrat vad tusan jag egentligen har en egen bil för, så är det tveklöst för tillfällen som detta. Visserligen hade jag inte direkt oändlig mängd bensin i tanken, men jag kunde åtminstone ge mig en bit utanför stan för att kunna få njuta av denna upplevelse. Hade jag haft oändligt med bensin i tanken hade jag nog inte ens varit hemma än rent av…

Första stoppet var vid min återkommande plats för att på relativt stadsnära håll kunna fotografera stjärnhimmeln, en lämpligt placerad parkeringsplats i krokarna av Hynboholm och på behörigt avstånd från stadens ljus. Där tog jag mina första bilder på nattens omgång norrsken i nattens något svala bris.

Därefter fortsatte turen en bit till Apertin som ligger mellan Kil och Forshaga där mittenbilden fångades. Avslutningen fick bli vid Frykenbadens camping där den högra bilden fastnade på sensorn innan det fick bli dags att ge sig hemåt mot sängen igen.

Jag kan gott och väl erkänna att nattens jakt helt klart gav mersmak och det är nog inte sista gången jag halkar omkring på småvägarna i jakten på det gröna guldet. Bara i detta finns ju mer än goda skäl till att hålla bilen tankad och kroppen nykter.

Vem behöver vara berusad en fredagskväll när man kan stå under stjärnhimlen och njuta av naturens under?

En sammanfattning av 365foto

Plötsligt var det då den 1 januari igen, ett år senare, ett år efter att jag påbörjade min egna utmaning om att fotografera och publicera en bild om dagen här på bloggen under hela 2014. Därmed är det dags att åtminstone försöka sammanfatta det hela så smått.

Totalt under året har det fotograferats över 9000 bilder och av dessa har alltså en bild om dagen valts ut, även om det vissa dagar förekommit någon bonusbild utöver det. Den absoluta merparten har fotograferats antingen med min Canon EOS 6D som köptes strax innan utmaningen eller med min Fujifilm X-E1. Någon enstaka bild (2 st?) har blivit med iPhone-kamera och jag tror bestämt att endast en enda bild är från min GoPro Hero3+.

Man kan lugnt säga att jag har en del att göra under 2015 för att gå igenom, sortera och även publicera mer från året som har gått. Ett tag hade jag funderingar på att fortsätta ett tag till, på obestämd tid sådär, med just denna utmaning. Men nej, jag tror faktiskt inte det.

Ärligt talat så ska det nog ändå bli rätt så gôtt att inte känna behovet av att varje dag ta en bild värdig nog att läggas upp, att bara få fotografera precis det man känner för, när man känner för det.

En tanke jag har är att förvandla alla dessa 365 dagar med bilder till en fotobok, om inte annat så bara för att kunna ha det som en konstant påminnelse om att jag faktiskt gjort detta och med ett någorlunda bra resultat dessutom. Visst har väl inte alla bilderna blivit några sådär fantastiska mästerverk men ett antal bilder har faktiskt blivit riktigt bra och några har visats lite mer än en gång så att säga vid publicering på exempelvis Flickr.

Även om projektet i sig givetvis varit en smula frustrerande och stundvis långt ifrån inspirerande så har det ändå tvingat mig till att tänka till vid ett antal tillfällen och detta har också fått mig att vara på rätt plats vid rätt tillfälle och kunnat fånga riktigt bra bilder på det.

Visst finns det viss chans att jag tänkt till och gjort något galet fotografiskt under året, men hade jag exempelvis spenderat natten i en bil på Tossebergsklätten för att kunna fotografera soluppgången på årets längsta dag? Troligen inte. Nu gjorde jag det och en av bilderna från den morgonen (natten?) har i skrivande stund passerat 13 700 visningar och är en bra bit förbi 350 favoritmarkeringar på Flickr. Galet.

Något av de mer minnesvärda stunderna från året var nog när moder natur gick en smula Wild ‘n crazy där i början av augusti och fyrade av ett par-tre dagar med några av de mäktigaste åskväder jag någonsin genomlevt. Detta gav mig chansen att göra något jag väntat i 10 år på, att fånga blixten på bild. Just dessa dagar har jag ännu stora mängder både bilder som film från att gå igenom, typ projektet för 2015 sådär.

Jag kan gott erkänna att många bilder har präglats av en minst sagt varierande nivå av inspiration med och många gånger har utsikten från lägenheten fått bidra med motiv för dagen. Kanske inte helt enligt målet för utmaningen men ändå, på ett litet sätt, en bidragande del i det större målet.

På det stora hela vill jag nog ändå tro och tycka att utmaningen helt klart har haft sin plats i min vardag under 2014. Att tvinga mig att inte bara ta med kameran oftare utan även tänka till, se motiv och hitta på olika små och stora äventyr för att klara av det hela. Jag menar, jag har faktiskt fotograferat både på skandinaviska halvöns absoluta sydpunkt såväl som i New York. Dokumenterat vardagstristess som små glädjeämnen i livet och smått galna saker därtill.

Jag vill tro att jag har utvecklats på ett positivt sätt i mitt fotografiska tänkande överlag och känner mig mer bekväm med att erkänna för mig själv om inte annat, att jag faktiskt är en rätt hyfsad fotograf då och då!

På det hela sammantaget, så var faktiskt 2014 med sina med- och motgångar ett riktigt bra år. Ett bra år som jag har på bild, dag för dag.

Tack alla ni som hängt med och tittat, kommenterat eller bara rent allmänt stått ut och räknat ner till året är slut. Ni är skvatt galna allihop, men det är helt okej i min bok!

Gott nytt 2015!

Nyårsfyrverkerier

I enlighet med tradition så levererar jag årets omgång nyårsbild, taget 12 minuter in på det nya året under Karlstad kommuns fyrverkerishow från Sandgrundsudden. Jag är generellt sett emot slöseri av skattepengar, men detta går helt klart in under kategorin “acceptabelt”, allra helst med tanke på att jag kan avnjuta dem från min egna balkong.

Som konstaterat, så var 2014 trots allt ett riktigt bra år och jag hoppas nu att 2015 fortsätter i den stilen! Gott nytt år på er allesammans!

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén