Stjärnhimmel

Canon EOS 6D, 35mm, ISO 4000, 8,0 sek vid f/2,0

För andra gången den här veckan är jag högt upp bland ISO-talen och härjar. Nu som då av ett mycket gott syfte om än inte riktigt samma syfte då. Ikväll vankades det stjärnhimmel och utlovade stjärnfall, eller meteoritfall då. Som av en händelse så kom geminiderna på besök med kulmen i morgon kväll. I morgon kväll är jag dock inte riktigt fri nog för att ge mig ut på behörigt avstånd från stadens ljus, så det fick bli en sväng idag istället.

Jag är nu visserligen inte 100% säker på att det avbildade strecket på bilden ovan faktiskt är en meteorit, men jag tänker om inte annat låtsas som det. Om inte annat så fick jag med egna ögon se fler meteoritfall än vad jag någonsin gjort tidigare samlat. En mycket läcker och mäktig upplevelse kan jag lova!

Något som om inte annat är mäktigt bara i sig, är att befinna sig sådär långt ute i mörkret med hela stjärnhimlen klart synlig ovanför en. Man känner sig inte så lite liten då. Idag blev det dock bara lite mer än en timme innan kroppen började låta hälsa att den kände sig alltför frusen för att fortsätta.

Däremot så kan jag lova att det kommer bli fler gånger. Tveklöst! Gärna med sällskap dessutom, så att det kanske känns en smula mindre kusligt där ute.

Och om tomten läser detta, så kan han väl vara så bussig att han råkar lägga en Zeiss Distagon T* 2,8/15mm under min icke-existerande gran till framtida utflykter. I gengäld så kan jag lova att åtminstone försöka vara snäll ibland..?