Soluppgång över Vänern

Canon EOS 6D, 35mm, ISO 100, 1/1250 sek vid f/4,0

Jag har ett bra tag funderat på hur jag skulle avsluta denna utmaningen, vad för motiv som skulle få “äran” att bli bild nummer 365 av 365. Till slut bestämde jag mig för ett par dagar sedan att ge mig på ännu en fotografering av soluppgången, för att kompensera för alla solnedgångar som fotograferats under året.

Därefter blev nästa problem att bestämma sig för en plats, där det fanns ett antal alternativ. En tanke var det ständigt återkommande Hammarö sydspets, en annan för Åmål och en tredje för Skutberget här utanför Karlstad.

Största och mest oberäkneliga problemet var dock vädret. Skulle det bli bra väder ens? Prognoserna för ett par dagar sedan såg lovande ut, för att sakta men säkert försämras för var dag som gick. Igår kväll såg det rent av riktigt mörkt ut, mulet följt av dimma vid tiden för solens uppgång.

Skam den som ger sig dock och klockan ställdes på 07:00 i morse och jag kunde då konstatera att det fanns glimtar av hopp på himlen. Slängde ihop kamera och stativet, packade in mig i bilen och drog iväg.

Jag kan gott lova att jag är mer än tacksam för att SMHI hade inte så lite fel i sin prognos och för att moder natur hörde min vädjan igår, för morgonen levererade en vacker soluppgång med efterföljande härligt solljus som ännu fortsätter här över stan. Trots allt tycks nyårsaftonen bli en av de vackraste dagarna på hela vintern såhär långt.

Efter att ha närmast förfrusit nästipp och fingrar så kom jag till slut hem och har därefter spenderat en hälsosam stund i att försöka välja ut en ensam bild från de 158 st som fastnade på minneskortet under stunden där ute.

Med den här bilden säger jag också tack och adjö till årets utmaning och säger 365foto – check!