Wilfa Svart Optimal

Fujifilm X-E1, 35mm, ISO 200, 1/8 sek vid f/4,0

Jag vet inte riktigt varför, men på något sätt har det alltid kännts som väldigt vuxet att äga en egen kaffebryggare? Ni vet, en sådan där som brygger just bryggkaffe..?

Nog för att jag är rätt duktig på att bälga i mig av det svarta guldet, men jag har tills väldigt nyligen klarat av bryggningen med mestadels pressobryggare, mokkabryggare eller i värsta fall, kapselmaskin. Det har liksom fungerat väldigt väl för mig även om det inneburit visst pusslande och grejande.

I och med att jag nu trots allt faktiskt gått över till 30+ (även om jag inte erkänner det) så har tankarna om att köpa mig en ordentlig kaffebryggare börjat kännas mer acceptabelt och till slut, så slog jag till. Drog till lokala hemelektronikgiganten och spatserade runt bland alla möjliga bryggare i former och färger jag helst inte vill ha in i mitt hem. Tanken från början var ju att köpa mig en Moccamaster eftersom jag intalat mig att det är bra skit.

Nu råkade det ju vara så att just den kvällen jag befann mig i aktuell hemelektronikgigant så fanns ju inget annat än högst plastiga Moccamasters att tillgå. Vilket helt enkelt inte är aktuellt. Jag är inte värst förtjust i plastiga prylar.

Istället så började jag ju med viss skeptis titta på ovan nämnda makapär, en Wilfa Svart Optimal som i just aktuella fallet även råkade finnas i form av demoenhet till nedsatt pris. Snåljåpen inom mig uppskattade prislappen på 997 kr över ordinarie pris om 1490 kr och vips så fick den följa med mig hem.

Trots allt, så måste jag nog ändå erkänna att det var hög tid för en kaffebryggare. Detta dels då utbudet av bryggkaffe är en smula större än det som finns anpassat för pressobryggare, dels för att det är lite mindre slabb med detta. Man kan ju rent av förbereda detta kvällen innan en astidig morgon om man så måste, för att låta guldet bryggas klart under tiden man själv pysslar med allt annat. En inte helt dum grej när man exempelvis får nöjet att börja jobba kl 05:33 en lördagmorgon efter sådär 5 veckor semester…

Såhär långt, en vecka-isch senare, så är jag väldigt nöjd med kaffet som levereras ur makapären i fråga. Även om jag fortfarande jobbar med hur jag bäst måttar upp kaffe i förhållande till mängden vatten för att få mig en sådär lagom stark upplevelse. Ni vet sådär lagom starkt så att det får utlänningar att likna det med svart kokain..?

Lyckligt nog har jag nu även en hel mängd olika kaffesorter att gå igenom med, bara Löfbergs egna tusen och en varianter av bryggkaffe lär ju ta en stund eller tre att gå igenom. Därefter har vi ju alla andra märken på det med. Har nog att göra i flera månader med detta rent av. Men jag klagar inte!