Ålderns höst

Canon EOS 6D, 135mm, ISO 800, 1/800 sek vid f/4,0

Det kommer låta en smula märkligt, men under förmiddagen här så hade jag lite utav en inre diskussion med mig själv om att de bästa bilderna är de som är planerade. Så, ödet bestämde sig tydligen för att motbevisa mig på den punkten.

Visst, känslan när man har planerat en bild, väntat in rätt förutsättningar, knäpper av och lyckas, den är fördjävla härlig. Oerhört belönande dessutom. Detta är något jag tror de allra flesta fotografer känner igen sig i. Sen att man många gånger måste misslyckas ett antal gånger innan man får till DEN bilden, det är en helt annan sak.

Så, med en plan om att hitta några charmiga höstlöv att dokumentera i någon sporadisk solstråle så gick jag ut på promenad med mitt främsta bokeh-vapen, mitt Canon EF 135mm f/2L. Nu ville ju inte riktigt vädret vara på min sida så trots en stillsam promenad med många försök blev det aldrig sådär toppen som jag hade en bild av i min lilla skalle.

Sen, på väg hemöver så var det närmast regiserat hur bilden dök upp. Höstlöven, den äldre damen som satte sig ned för att vila, närmast all tid i världen för att komponera en bild i godan ro. En bild som bara dök upp från ingenstans. Bara för att jag tidigare bestämt mig för att bästa bilderna kommer från planering.

Där fick jag…