ewenson.se

Lokförare, pappa, make, fotonörd och allmänt lycklig

På episk roadtrip

Riktigt hur idén kom till mig vet jag inte riktigt, men plötsligt där på tisdag eftermiddag så blev lusten för att dra iväg på roadtrip mot Smygehuk, den Skanvinaviska halvöns sydligaste punkt, hejdlöst stor. En kort stund senare var frivilligt sällskap rekryterat och någon timme senare så var även ett boende för natten därpå bokat och klart, tack vare Booking.com som jag även använde när jag var i New York tidigare under året.

Nu kan man ju gott undra varför jag väljer att kalla en simpel liten 55-milstripp för episk, men dels så kanske jag råkar gilla att överdriva en smula hit eller dit, men framförallt så var det hela grejen som så. Att man på en eftermiddag bestämmer sig och spikar en tripp som har en början men inget bestämt slut. För just så var det. Det enda som var bestämt var att onsdag förmiddag så åker vi söderut på den väg vi känner för, så får vi se lite hur det går sedan.

Eftersom detta inlägg innehåller ett och annat ord, typ fyrsiffrigt antal, så besparar jag er detta på framsidan av bloggen. Klicka helt enkelt på länken nedan för att läsa hela rubbet, eller bara för den delen hoppa ner till nederst på sidan för att läsa om mina upplevelser av bilen då. Med detta inlägg så firar jag även fyrsiffrigt antal inlägg på bloggen, detta är alltså #1000 i ordningen. Yey för mig!

Dag 1

Så, sagt och gjort. Onsdag förmiddag efter en lugn och stillsam start på dagen så påbörjades resan mot landets sydligaste punkt. Klockan 10:43 nollställdes färddatorn i bilen och vi rullade mot första bästa bensinmack för att fylla tanken inför resan. För fyndpriset om 13,99 kr/litern så gick nära 45 liter ner i tanken och efter ytterligare lite nollställningar av trippmätaren så var det dags att rulla.

Eftersom en episk roadtrip inte handlar om att ta sig fram fortast möjligt, så valde vi att rulla österut på E18 för att sedan fortsätta söderut längs med Rv26 mot Jönköping som skulle få bli dagens matpaus. Givetvis började hela turen på topp med att just E18 var avstängd ett antal kilometer av okänd anledning, vilket gav oss en liten lätt omväg på reservvägar.

Vägen ner till Jönköping flöt därefter på sådär fint som man bara kan önska sig, komplett med ett obligatoriskt stopp på bensinmack för utrymmning av blåsa och inköp av det där ljuva roadtrip-kaffet som så hör till alla ordentliga roadtrips. Otroligt nog väldigt få stollar ute på vägarna och bra väder på det dessutom.

Piren i Jönköping

Efter en bensträckare följt av en hälsosam kebabtallrik blev det till att tömma minneskortet i GoPron för första gången denna trip. Just denna lilla kamera satt monterad i bilen med timelapse-funktionen igång på 1 bild/sekund för att dokumentera resan. Visserligen har jag ett 64 GB stort minneskort monterat, men inte ens det räcker hela resan. Så, i bakluckan på bilen fälldes datorn upp och kortet tömdes inför resterande bit av turen.

Vi hade från Jönköping en tanke om att fortsätta längs med Rv30 ner genom Småland på vår väg mot Skåne, men efter en snabb huvudräkning sett till antalet timmar som var kvar av resan i förhållande till antalet timmar till solnedgången så konstaterade vi kort att E4an inte är så dum den heller. Tanken var ju faktiskt lite att just hinna ner till Smygehuk i tid för att fotografera just solnedgången  i Östersjön.

Just E4an genom södra delen av landet är väl ganska långt ifrån någon inspirerande väg, men den är åtminstone effektiv och snart nog märktes det väldigt tydligt hur vi rullade in i typiskt skånska landskap.

I takt med att milen på motorvägen klarades av så sjönk ju även solen allt lägre. Väl framme vid vårt boende för natten fick det bli en effektiv incheckning varpå det bar av rakt ut till bilen igen för att lite raskt ge sig över det öppna landskapet ner mot havet. Säga vad man vill om dialekten där neröver, men de skånska småvägarna, det är inget annat än ren kärlek det!

BMW 116i vid Smygehuk

Nöjda över att ha checkat av landets sydligaste punkt så bar det av in mot Trelleborg där det efter en lättare felkörning assisterad av Google Maps inhandlades lite smått och gott till kvällen, innan bilen styrdes åter över åkerlandskapet mot Anderslöv.

Väl åter på Gästis så konstaterade vi också att vår roadtrip allt behöver fortsätta även dagen efter. Varför nöja sig med bara Skåne kort och gott? Efter ytterligare letande på ovan nämnda bokningssida så hittar vi ett hotell i Borgholm på Öland som får stå för nästa natts övernattning och därmed är det klart, även Öland skall utforskas!

Av en händelse så får jag även tips från herr Dryden om att landets lägsta punkt, Nosabyviken strax utanför Kristianstad,  finns i krokarna av vår färdväg mot Öland. Så, det är väl i allra högsta grad rimligt att det råkar bli en kort paus där?

Dag 2

Efter en god natts sömn och efterföljande goda och välbehövliga frukost så började vi med att först av allt återvända till Smygehuk ännu en gång. Dels bara för sakens skull men även för att jag skulle kunna komplettera gårdagens GoPro-timelapse, eftersom jag råkade glömma att aktivera den under sista bitens körning på kvällen.

Stenstrand

Med ytterligare en sund dos bilder tagna och en nära-vurpa nere vid vattnet så var det dags att ge sig av mot Öland istället. Starten av körningen gick längs med den otroligt vackra Rv9 mot Ystad, som återigen inte är den snabbaste vägen men ändå helt klart värd sin tid.

Med ett kort stopp vid tidigare nämnda lägsta punkten kunde vi checka av även detta och fortsätta turen längs med E22 komplett med ny kopp roadtripkaffe och lättade blåsor.

Just E22 är minst sagt en rätt fascinerande väg. Man kan kalla det för varierande standard, men det vore att underdriva det hela rätt ordentligt. Inte heller har jag sett skylten om att viltstängsel upphör fler gånger än längs med denna europaväg…

I höjd med Karlskrona fick det bli dags för dagens matpaus som dessutom fick bli inget mindre än ett besök på gyllene måsens hak. Bukfylla tror jag det bestämt kallas. Knappast några delikatesser men ändå, det låg bra till för vår fortsatta färd.

Några timmar senare så rullade vi över Ölandsbron med stor fascination. Detta dels då bron i sig är en rätt läcker konstruktion med ruskigt fin utsikt, dels för att vi faktiskt nu lämnade fastlandet och gav oss ut på just Öland för första gången i livet.

Resterande bit av vägen upp mot Borgholm var en enda lång sträcka av vackra syner och fascinerade miner. Maken till vackert landskap!

Ännu en gång började dock klockan rinna iväg i en rask takt och det fick bli ytterligare en ganska rask incheckning innan det bar av ut igen för att upptäcka och fotografera lite i det underbara kvällsljuset. Det vi dock hann med att notera var hur fint hotellrum vi lyckats få, komplett med en än bättre utsikt över Kalmarsund och hamnen. Ren tur sådär, även om vi faktiskt gjorde valet att betala lite extra just för havsutsikt så vet man ju aldrig hur det faktiskt blir i verkligheten!

Borgholms slottsruin

Ett första fotostopp gjordes vid Borgholms slottsruin som var en mycket mäktig plats i sig, innan det bar av till en närliggande väderkvarn som fick utgöra motiv. När vi väl var nöjda där blev det att åka åter till hotellet, packa in det sista och bara njuta av de sista solstrålarna från dagen från den balkong som hörde vårt rum till. En inte alls dum avslutning på ännu en lång dag i bilen.

Dag 3

Ännu en stillsam och lugn morgon, komplett med tillhörande hotellfrukost avklarad. Packade ihop det sista, checkade ut och gav oss iväg på småvägarna för att hinna avnjuta det sista av Öland innan färden hemöver påbörjades. På önskemål av mitt sällskap för turen blev det en sväng ner till södra delen av landskapet för att kolla in Stora alvaret som enligt tidigare benämning alltså är en del av det världsarv som finns på just Öland.

Överlag bjuder ön i sig på ett riktigt vackert landskap och det blev långt ifrån sämre av att ge sig av tvärs över ön i detta världsarvet. Dessutom bjöd vädret på snälla temperaturer och lätt soldis, vilket gjorde det hela än mer njutbart. Kan gott tänka mig att detta är en plats för ordentligt tryckande hetta eller för den delen, bra goa vindar, när moder natur så vill!

Efter en stunds fotograferande var det dags att ge sig av på den drygt 48 mil långa hemresan igen. Först upp längs med kusten via E22 till Gamleby, där vi vek av längs med Rv35 upp mot Linköping där IKEA fick stå för dagens lunch/middag och tillhörande depåstopp. Ytterligare pauser blev det i Mönsterås för depåstopp/kaffe och därefter vid Revelns Camping just vid länsgränsen mellan Östergötland och Örebro län, för att dokumentera solnedgången ännu en gång.

Solnedgång

Via ytterligare roliga vägar, komplett med ett lättare panikstopp på grund av löst springande djur, så rullade vi till slut åter in i Karlstad och kunde parkera hemma i garaget igen. Totalt blev det under tre dagar 1534 km och 20 tim 10 min i bilen. Snitthastighet 78,9 km/h och förbrukning enligt färddatorn 5,6 l/milen. Dagen efter tankade jag och räknade då på det och kom fram till 5,9 l/milen i riktig förbrukning, så färddatorn är en smula optimistisk precis som alltid.

Bilen då?

Detta får väl i allra högsta grad räknas som en rätt bra inkörning utav min nya, fina lilla bil. Över tre dagar så blev det alltså över 20 timmars körning över 150 mil och lite därtill. Visst kan jag gott erkänna att jag var bra stel i kroppen när jag väl kom hem, men det är ju rätt naturligt närmast oavsett vilken bil man kör.

Inte någon gång kände jag mig däremot missnöjd över bilen, snarare tvärt om helt och hållet. Den har skött sig ypperligt på alla former av vägar och förutsättningar. Den klarade av ett antal mil motorväg på E4/E6 utan protester precis som den var ganska precis hur rolig som helst att kasta runt på skånska småvägar med ett stort leende på läpparna. Precis det jag önskar av min bil alltså.

Överlag är jag relativt nöjd med mina förbrukningssiffror med, även om de gott kunde varit bättre genom en bättre körning från min egen del. Det som framförallt har kostat på är all körning med hastigheter över 100 km/h, då räckvidden sjönk rätt ordentligt.  Dessutom så går ju knappast min inspirerande körning i Skåne in under kategorin snålkörning heller. Att köra runt 80 mil på omkring 45 liter bensin är dock inte ens minsta lilla besvär, så länge man håller sig utanför städer som regel. Det bör gå att klara sig över 100 mil på en tank dock, men det får bli en ny utmanining för en annan dag!

På det stora hela är jag alltjämt ytterst nöjd med mitt “köp” och val av bil. Den passar mig och mina behov mycket bra och sköter sig nu alldeles ypperligt bra i alla situationer.

Kort och gott, svårt att klaga! Dumt att klaga! Bättre att istället längta efter nästa utflykt..!


Föregående

Hemlagat – dag 263/365

Nästa

Så kom hösten – dag 264/365

4 kommentarer

  1. Jesper

    Grattis till tusende inlägget! Jag har nog läst samtliga…
    Kul att se hur fokus skiftar i ditt bloggande över tiden, med en rad återkommande ämnen förstås. Fortsätt så.
    Vänliga hälsningar från en blivande lokförarkollega!

  2. Elisabeth Ewenson

    du har varit på Öland förut!

Lämna ett svar till Joakim Avbryt svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén

%d bloggare gillar detta: