Natthimmel

Canon EOS 6D, 24mm, ISO 3200, 20 sek vid f/4,0

Man behöver ständigt nya utmaningar, både i livet i stort såväl som i fotograferingens värld. Så, efter att i somras äntligen, efter säkert 10 års väntan, lyckats få till riktigt bra bilder på blixt och dunder, så behöver man något nytt att bemästra. Så, dags att ge sig an lite astrofotografering igen, vilket väl är ganska exakt 2 år sedan senast. Visst blev det en liten försmak av det redan härom dagen sådär, men ändå inte riktigt ordentligt gjort.

Först hade jag en tanke i fredags om att ge mig ut i natten, men det blev aldrig något av det, tröttheten tog över. Nästa plan var måndagskvällen, men då tog molnen över. Så, plötsligt, insåg jag igår kväll att förutsättningarna verkade lovande. Mycket lovande rent av!

Så, efter en ivrig väntan kunde jag när mörkret lagt sig konstatera att det var stjärnklart och förutsättningarna verkade stämma bra. Packade ihop mina prylar och begav mig ut norr om staden till en plats jag spanat in från tåget rent av, med någorlunda mörka och bra förutsättningar.

I mitt lilla huvud hade jag tänkt mig att fotografera åt nord-ost, men väl på platsen så var det bara att tänka om. Eller, först av allt stod jag en stund och bara avnjöt detta enorma himlavalv full med stjärnor av olika styrka. En mäktig upplevelse allt som allt att bara stå där och njuta helt enkelt.

Efter lite fumlande med stativ och kameror så började det även fotograferas och konstateras att jag alltjämt har mycket kvar att lära om denna typ av fotografering. Men, jag fick trots allt ihop lite material, som synes ovan. Det finns mer också, för den delen, bara det att jag inte riktigt haft tid med att redigera det hela ännu. Direkt efter nattens äventyr var det ju bara att sova, idag hann jag nätt och jämt redigera denna under tiden frukosten avnjöts innan det var dags att tjänstgöra i ett antal timmar igen.

Vad jag direkt i natt kunde konstatera var dock, att för denna typ av fotografering var helt klart min Canon EOS 6D att föredra framför min Fujifilm X-E1. Kan rätt kallt konstatera att det är rätt svårt att sikta in sig i mörkret genom en nära nog bäcksvart display. Spegellösa kameror har tagit sig en lång bit, men här är ett område då det helt enkelt är en enorm fördel att ha en riktig sökare att sikta igenom.

Däremot kunde jag även lite surt konstatera att största bländaren på mitt 24-105mm inte riktigt räcker till, f/4 är inte riktigt stort nog för detta om man samtidigt även vill kunna hålla ISO-talet på bara lite smärtsamma nivåer och inte plågsamt brusiga nivåer.

Så, prylnörden inom mig funderar nu på två alternativ för kommande försök. Samyang 14mm f/2.8 som jag tidigare ägt om än i Nikon-format eller Canon EF 20mm f/2.8, som jag också råkat äga i en tidigare kameras liv. Fördelen med Samyang är ju massor med vidvinkel för pengarna om än på bekostnad av att det endast är manuell fokus. Visst, man har absolut ingen nytta av autofokus i den bäcksvarta natten ändå, men det finns ju kanske andra tillfällen då det är en bättre idé?

Prylnörden har alltså beslutsångest. Igen. Återstår att se vad detta slutar med, men jag tar tacksamt emot tankar och förslag om det hela. Eller om bilden med då för den delen.