Balkongvy

Canon EOS 6D, 135mm, ISO 100, 1/500 sek vid f/8,0

Ja, ni känner säkerligen igen utsikten, men den är ändå värt att visa igen, och igen, och igen, och sen några gånger till utöver det. För jag kan inte få nog utav den och då får ni stå ut lite med mig. Dessutom är det skönt att ha detta att förlita sig på när de fotografiska övningarna i övrigt under dagen går minst sagt sådär.

Kort sagt så har det inte riktigt varit min dag, alls. Inte på något endaste sätt och vis! Åtminstone inte tills kvällen och solnedgången kom då, som en räddare i nöden.

Till att börja med hade jag sovmorgon, en ordentlig sådan. Rent av första gången på många evigheter som jag har en ledig dag utan att behöva ställa väckarklockan ens. Annars har det alltid funnits något skäl till att åtminstone ha den på runt 9-tiden för att dagen efter bjuder på tidigare start eller så. Men idag, inget, inte det minsta anledning att gå upp innan jag sovit klart.

När jag vaknade? Vid 8.50 så klart…

Nåja. Upp, kollade läget lite snabbt på nätet för att se om det skulle finnas något att fotografera till dagen. Och visst fanns det! Flygplatsen skulle bjuda på motiv vid 11.30 trodde jag! Så, kvickt in i duschen, ordna en kopp kaffe och ner till bilen med allt vad fotoutrustning heter. Iväg till flyget i god tid för att där parkera och invänta rätt tid.

I väntan på tiden så surfade jag runt lite till och fick mig en tanke, en tanke om att det här stämmer inte helt. Så än en gång in på flygets hemsida för att kolla läget och jo men visst. Tiden stämde. Datumet däremot, det stämde inte. Såvida jag inte var beredd att vänta i ett helt dygn då. Fan.

Nåja. När man ändå var i trakten kunde man ju kolla läget på fler lämpliga fotoplatser för framtida bruk, vilket ändå gick relativt okej. Därefter vidare i gråvädret för att åtminstone fånga något på bild. Så, till Välsviken för att se om det kunde bli någon bild på tåg som tröstpris. Detta gick någorlunda bra, även om det gråa och tråkiga vädret gav lite väl hög ISO för mitt egna nöje.

Väl hemma sprack ju så klart molnen upp ordentligt och solen kom. Därmed fick dagens tröstpris bli en ordentlig stund på balkongen i solskenet som till slut kröntes utav ännu en underbar solnedgång med Löfbergsskrapan i stadens siluett. Tur dagen åtminstone kunde avslutas på topp…

I morgon, ja, då kanske man ska göra ett nytt försök att få den där bilden på flyget som jag tänkte få idag? Vi får väl se…