Man kan lugnt säga att det märks när sonen varit här någon eller några nätter. Man finner så att säga små spår här och var utav hans existens. Så som den sprillas nya kaffefläcken i den vita soffan exempelvis. Eller som här, när Pingu får sitta vid köksbordet och vänta på nästa gång. Det går liksom inte på något endaste sätt och vis att dölja att det åtminstone stundvis bor ett barn i lägenheten, som om man nu ens skulle vilja dölja det hela?
Fast jag tror nog faktiskt just Pingu får flytta in till sonens säng igen, snart…
Lämna ett svar