ewenson.se

Lokförare, pappa, make, fotonörd och allmänt lycklig

Månad: november 2013 Sida 1 av 2

Det stora äpplet

Som alltför många känner till så fyller jag ju jämnt om inte alltför länge, sådär någon gång i februari 2014. Nu skall vi väl inte direkt överdriva och säga att detta är en födelsedag som jag längtar efter nämnvärt. Snarare är det väl mer en födelsedag som jag försöker förtränga så gott det går.

Men, nu har jag tack vare en tidigt beviljad ledighetsansökan, lyckats hitta ett sätt att göra den lite mindre illa på. För eftersom jag av en händelse fick ledigt hela den veckan där jag fyller. Genast började sökandet efter en plan, ett sätt att fly landet och födelsedagen på!

Första tanken var sol och värme, Kanarieholmarna kanske? Men helt pepp på charter var jag inte, även om det hade varit ett rätt okej sätt att spendera födelsedagen sittandes i en solstol med en bok och någon tillhörande drink.

Istället började tankarna på storstad komma, inte vilken storstad som helst, New York!

Tanken om att åka till New York har väl funnits med relativt länge ändå, mer eller mindre seriöst. Men nu var det väl ändå en bra chans att slå till?

Började därmed kolla runt lite på flygbolagens hemsidor, SAS hade hyfsade priser men krävde hela 6 nätter borta för att priserna skulle vara just hyfsade. Norwegian hade ännu bättre priser, men ingen hemresa när jag önskade det. Vidare till British Airways som hade förvånansvärt bra priser, men även de på fel dagar.

Näst ut blev KLM som inte bara hade bra priser utan även löjligt bra priser och dessutom på rätt dagar! För nästan fånigt låga 3200 kr hade man plötsligt bokat flyg Oslo – New York via Amsterdam, om än med 8 härliga timmar transfertid i Amsterdam på vägen hem.

Vidare till hotellbokning och efter tips från kollega om främst var man INTE bör bo och även med ett tips om var man bör bo, så var även hotellrum bokat för 4 nätter. Med detta klart kunde jag även ansöka om ESTA, eller kort sagt, inresetillstånd.

Så, plötsligt sitter man här, med en resa bokad till det stora äpplet, enligt vissa världens bästa stad. Allt jag hoppas på är att kunna få en intressant 30-årsdag som det bara går att få!

Hoppsan, del tre..!

A big apple

Med stormsteg

Så närmar sig måndagen, vare sig man vill eller ej!

Fast nu vill jag ju visserligen det, allra helst efter att ha varit och hämtat nycklarna till min nya lägenhet idag och dessutom varit dit en sväng till och kollat in mitt nya fynd.

Karlagatan 11 utifrån

Däremot kan jag ju knappast säga att jag ser fram emot att packa, bära och packa upp en massa skit, verkligen inte, snarare långt därifrån. Kunde man bara slippa den biten av hela projektet flytt så vore jag en mycket lyckligare man!

Efter flytten återstår även ett annat smått delikat problem, nämligen att möblera hela lägenheten. Att jag har ordentligt med grejer för att fylla min nuvarande 1:a är en sak, men sprider man ut detta över en 3:a lär det se en smula tomt ut.

Bara jag får någonstans där jag kan sitta och se på utsikten är jag dock mer än nöjd, för där har vi något som verkligen är svårt att klaga på med den nya lägenheten. Utsikten är nog faktiskt bättre än jag någonsin haft, i alla kategorier!

Utsikt från Karlagatan 11

Utsikt från Karlagatan 11

Utsikt från Karlagatan 11

Räkna kort sagt med att se en och annan ytterligare bild från dessa vyer här på bloggen såväl som i andra fotorelaterade sociala medier!

Sen håller jag fortsatt tummarna för att någon vill ha min nuvarande lägenhet här på Orrholmen illa kvickt, så att jag slipper betala ytterligare två månadshyror för den, det vore pengar som man gott kunde använda på bättre saker!

Viljan att förändra

Jag vet inte om det bara är jag som är skvatt galen, men ibland drabbas man utav en stor lust att rodda runt i sin kamerautrustning, förändra, köpa nytt, köpa annat!

Sedan februari 2012 har jag haft min Nikon D7000, en kamera som jag är nöjd med som så, den har levererat väl ända sedan dess och kommer med stor sannolikhet fortsätta göra så under många år till om jag så skulle vilja.

Men, av någon anledning har jag drabbats av en lust att ändra radikalt i kameraväskan, kanske i samband med att jag under hösten sålt av mitt Sigma 150-500mm samt 70-200mm till bättre behövande.

Kvar i väskan finns just nu ett 12-24mm f/4, ett 50mm f/1.8 och ett 85mm f/1.8 tillsammans med D7000-huset. Frågan är nu, vad gör man här näst?

Nikon D700 med 24-120 optik

Länge har jag varit sugen på en fullformatskamera, en Nikon D610, D700 eller en D800 exempelvis för att prata samma system som jag har nu. Dock skulle detta göra mitt 12-24mm mindre användningsbart eftersom det är anpassat för mindre kamerasensorer, exempelvis den i min D7000.

Istället har jag fått tankar om att byta system helt – igen! För en gång i tiden började jag ju faktiskt med Canon-system, när jag köpte min första digitala systemkamera, en Canon EOS D30 med våldsamma 3,2 megapixel!

Canon EOS 6D med EF 24-105mm

Dessutom har ju Canon sin EOS 6D med fullformatssensor för ganska rimliga pengar, visserligen med vissa svagheter sett till autofokussystemet men ändå. Ett annat alternativ är en bättre begagnad Canon EOS 5D Mark II, dock med det lilla bekymret att den använder CompactFlash för lagring, inte SD-kort som min kära lilla dator har läsare för.

Problemet vid ett systembyte är dock att samtliga befinliga objektiv behöver bytas. Visst kan man säkert köpa till konverteringsmakapärer för att montera Nikon på Canon, men det vore ändå inte samma sak.

Hade man haft mer med pengar hade jag tveklöst handlat på mig ett 24-105 mm f/4, ett 50 mm f/1.8 samt ett 85 mm /f1.8, för att lite smått matcha vad jag har idag. Hade man haft obegränsat med pengar hade man ju även direkt satsat på ett 50 mm f/1.2, ett 85 mm f/1.2 samt en EOS 5D Mark III för att göra en lagom trevlig kombination.

Frågan är och förblir, skulle en sådan förändring i kameraväskan lyfta fotointresset på något sätt och vis, eller är det mest hela grejen med att lära sig något nytt som lockar?

Fujifilm X100s

Kanske man istället borde lägga en del pengar på att utöka objektiven till min Fujifilm X-E1 istället..? Eller skall man sälja den och köpa en X100s för att komplettera ett större system?

Valen är många och inga beslut lär väl tas inom den närmaste tiden. En sak är dock säker, tekniska leksaker är roligt och lusten att förändra saker och ting lär knappast försvinna!

Vadå mjukstart?

Så var det då åter söndag kväll och första arbetsveckan efter semestern är avklarad, komplett med tillhörande lediga helg som mestadels spenderats nerbäddad med feber och rethosta.

Visserligen hade jag väl kanske inte väntat mig en alltför lugn och fin start på jobbandet igen, med tanke på de efterdyningar utav förra veckans urspårning vid Stockholm Södra station som alltjämt störde tågtrafiken långt in i den här veckan.

Men att veckan skulle innehålla såväl förseningar, akuta sjukdomsfall ombord komplett med ambulans och allt, turändringar, taxiresor och en hel del mer, det hade jag nog inte riktigt räknat med.

Förhoppningen är att nästa vecka skall bli en smula mildare, även fast det vankas lååååååång överliggning som inledning. Bara det inte blir värre så är jag faktiskt ganska nöjd ändå.

Till slutet av veckan kör vi igång med rollen som körlärare med dessutom, efter att ha fått bli en smula varm i kläderna på egen hand först. Skall bli riktigt roligt att komma igång med den biten igen, även om jag var en smula slutkörd på det hela under sommaren!

Vi får se om det kan bli något bättre bloggtempo i nästa vecka eller om det fortsätter på samma låga nivå, beror väl på vad som händer och sker samt hur mycket tid som finns till det…

Lättnaden som uppstår…

…när man rullar ut från den årliga bilbesiktningen med ett blankt och fint papper!

Visserligen fanns det så vitt jag vet inga större fel på bilen innan eller efter besiktningen samt att det förra året var samma visa med blankt papper, men när man har en lite äldre bil är man ändå ganska pessimistisk inför varje besök.

Så med en lättare dos av nervositet lämnade jag över nycklarna vid 13:40-tiden idag och gick in i hallen för att invänta domen från besiktningsmannen. En kort stund senare stod det klart att inga anmärkningsvärda problem fanns och istället fick jag rent av höra berömmande ord om bilens skick och hur välbevarad den var.

Vinterskodd BMW

Med en rätt så enorm känsla utav lättnad kunde jag därmed lämna hallen och rulla iväg för ännu ett års körning, förutsatt att inget annat spännande händer innan nästa besiktning då…

Bara nästa roliga bit kvar då, skatten på drygt 2200 kr som kommer lite lagom utmärkt såhär till december!

Slut på det roliga!

Då var det söndag kväll och på något märkligt vis har alltså 6 veckor semester passerat förbi utan att stanna. I morgon vankas väckning någon gång strax efter 05:00 för att ta tag i första arbetsdagen efter semestern, den där som vi alla ser fram emot så otroligt mycket!

Nu ska vi väl inte klaga alltför mycket dock, för bortsett från den alltför tidiga väckningen så är det tveklöst vad man kan kalla för mjukstart med en utbildningsdag först ut på schemat. Som skrivet tidigare vankas alltså en dag med repetition utav brand/hlr innan vardagen tar över.

Först på onsdag vankas det tågkörning, för tisdagen vigs åt ledighet och bilbesiktning istället. På onsdag är det dessutom en lugn och fin start med Regina-körning på Göteborg med turstart först vid 13:30-snåret! Därefter vankas en nätt liten överliggning i Stockholm innan en ledig helg åter tar vid.

Första arbetsveckan bjuder därmed förhoppningsvis på en lagom mjukstart innan det roliga drar igång på riktigt sedan. Så skall vi se vad som förändrats på järnvägen under dessa lediga veckor.

Nu återstår bara det alltid så delikata problemet, d.v.s. att ta sig i säng i tid…

Ich bin ein Berliner

Så ja, sådär lagom sent omsider är det väl kanske läge att faktiskt berätta lite om hur det var i Berlin, som vi kom hem ifrån för över en vecka sedan. Ni vet ju, man ska ju inte stressa fram här i livet…

Hur som helst, så var vi alltså i Berlin för två nätter, 4-6 november, en lite lagom spontant påkommen resa som vi bokade strax innan vi åkte till Rhodos tidigare i höst. Det hela började egentligen med att Scandic hade en kampanj om billiga hotellnätter, 620 kr/natt lite här och var över landet.

Men, istället för att hitta någonstans vi ville åka inom eller strax utanför landet så började vi även kolla lite andra alternativ på resor. Hux flux hade vi hittat billiga biljetter med Norwegian mellan Oslo och Berlin och började därmed åter kika på hotell. Till slut hade vi bokat med Scandic trots allt, till ett helt klart rimligt pris om €120 för två nätter.

När väl resan sedan närmade sig så var pilotfacken och Norwegian lite sådär lagom på krigsstigen och när klockan började bli rätt mycket på söndag kväll så var hotet om strejk ännu stort, något som riskerade att påverka vår flight. Så, där och då så fegade jag ur och tog mig ett snabbt varv på nätet för att se om något annat bolag hade rimliga priser och tider.

Det visade sig faktiskt att SAS hade högst rimliga priser, trots att avresan var redan dagen därpå, mindre än 24 timmar bort! Fram med kreditkortet igen och köpa sig nya biljetter för att inte riskera att bli snuvad på det hela. Detta innebar dessutom att vi fick mer tid i Berlin på måndagen och kunde nyttja det bättre än den tiden vi skulle haft över på onsdagen. Däremot innebar det även en ruskigt tidig start på måndagen för att köra till Gardermoen i tid.

Efter lite mer än 3 timmars körning parkerade vi på långtidsparkeringen och tog oss en välbehövlig morgonpromenad in till terminalen för att avnjuta säkerhetskontroll och allt. Visst var det väl en 10 minuters väntetid för att få bli scannade högt och lågt, men det gick ändå väldigt smidigt.

Eftersom jag är en sådan som gärna är ute i god tid så fick vi nu gott om tid över till att avnjuta lite flygplansbeskådning innan boardingen utav vårt skulle börja, knappast något som jag tackar nej till. Rent allmänt så njuter jag till fullo utav den stämningen som ligger över en flygplats!

Strax före kl 11 så var det dags att stiga ombord på flight SK4723 och SAS enda kvarvarande Boeing 737-400, ärvd från Braathens när det bolaget gick in i SAS tidigare. Det märktes mer än väl att planet i fråga levererades redan 1990, då det mesta kändes rätt slitet och nergånget. Men vad jag förstår så skall denna individ inte flyga för SAS särskilt mycket längre heller.

Vingvy på SK4723 OSL-TXL

I övrigt fanns inte mycket att klaga på vad gäller flygningen, gratis kaffe gjorde mig till glad pojke och fönsterplatsen var helt okej även om vädret inte direkt bjöd på någon utsikt. Väl framme i Berlin så blåste det rätt ordentligt varpå landningen blev, tja, rätt vinglig..?

Ner kom vi trots allt och tack vare att vi reste endast med handbagage så var vi snart nog utanför flygplatsen med nästa uppdrag till hands, köpa biljett till BVG, lokaltrafiken i Berlin!

Med lite hjälp så hade vi snart nog löst biljetter för 48 timmar framåt och kunde med assistans utav Google Maps ge oss av mot staden. Först bussresa följt utav U-bahn till närmaste hållplats till vårat hotell.

Hotellet vi valde var som sagt ett Scandic, närmare bestämt vid Potsdamer Platz som visade sig vara ett riktigt trevligt val. Dels för sin närhet till kollektivtrafik såväl som på promenadavstånd till det viktigaste i övrigt. Väl framme på hotellet fick vi dessutom erbjudande om att uppgradera rummet för €30/natten, inklusive minibar, något vi valde att göra. Snart nog var vi på väg upp till våning 8 av 8 och vårat rum för två nätter.

Utsikt från hotellrummet

Utsikten var väl ganska svår att klaga på, även om vädret knappast gjorde sitt bästa för att imponera. Att det dessutom gick att öppna ett fönster från golv till tak var ju en rätt intressant finess, men knappast något som var direkt användbart i Novembervädret!

Efter en stunds vila så gav vi oss av ut på promenad för att se vad staden hade att erbjuda. Till att börja med siktade vi mot Brandenburger Tor som vårat första mål, en av de där sakerna man måste se i Berlin. Innan vi hann så långt så hittade vi dock resans första matbit och då närmare bestämt currywurst! Vi ska nog inte gå in i detalj på exakt hur exhalterad Nathalie blev över just detta, men det var en rätt lycklig tjej som studsade omkring på Potsdamer Platz just där och då…

Med lite currywurst i magen fortsatte promenaden upp mot Brandenburger Tor och därefter vidare förbi Reichstag och Platz der Republik för att sedan hamna på Berlin Hauptbahnhof, mest bara för att sådär!

ICE-tåg på Berlin Hbf

Kan ju inte direkt påstå att det inte var en smula intressant att se tyska tåg, för hur man än vrider och vänder på det är man nog en smula jobbskadad sådär! Det hade varit klart intressant att åka en sväng också för den delen, men det får bli vid ett annat tillfälle.

Efter denna rätt långa promenad blev det att bege sig åter mot hotellet via Vapiano för att få sig lite mat inför kvällen. På rummet blev det även att avnjuta lite smått från minibaren samt att utnyttja badkaret som fanns att tillgå. Gjorde inte det minsta ont att få krypa ner i ett varmt bad, eller ja, först gjorde det kanske det, eftersom det blev väl varmt, men sedan så!

Inför dag två, vår enda hela dag i Berlin så tog vi oss en sovmorgon i lugn och ro för att sedan leta reda på ett lämpligt fik för att inta frukost. Eftersom frukost inte ingick i rumspriset så gav det ju lite mer friheter att göra som man själv känner för.

Efter en macka och en stadig kopp cappucino så gav vi oss av med S-bahn till Nordbahnhof följt av en liten snutt med spårvagn innan vi var framme vid ett monument för Berlinmuren. Det är så svårt att föreställa sig hur delad den staden faktiskt varit för inte alltför länge sedan. Även när jag var liten så var Berlin en delad stad, vilket är rent sjukt egentligen!

Berlinmuren

Efter en promenad längs med en ordentlig bit sparad Berlinmur samt tillhörande rester utav hus och vakttorn så vek vi av ner mot centrum igen, siktandes mot Berliner Fernsehturm. Efter en liten paus för fika och toalettbesök så fuskade vi sista biten och tog U-bahn till Alexanderplatz, mest för att spara fötterna.

Berliner Fernsehturm

För en stund övervägde jag faktiskt att åka upp i tv-tornet för att se Berlin från ovan, men biljettpriset om €12,50/person i kombination med en sund dos svindel gjorde att vi skippade det, det var helt enkelt inte riktigt värt det. Istället gick vi ett litet varv runt kvarteret innan vi bestämmde oss för att ta en åktur runt Berlin med S-bahn.

Nästa mål för dagen var ju nämligen gamla Berlin-Tempelhof flygplats, stängd sedan 30 oktober 2008 och numera förvandlad till mässområde och allmän öppen yta med möjlighet att ta sig runt på gamla rull- och taxibanor med cykel, rollerblades eller om man så orkar, till fots.

Berlin-Tempelhof

För att ta sig dit från Alexanderplatz så kan man antingen göra på det närmaste sättet, med lite U-bahnåkning. Vi tog istället en liten runda på ringlinjen runt staden, den långa vägen runt. Dels för att se staden lite mer övergripande, dels för att vila fötterna en stund.

Det var klart intressant att se hur staden förändrades i takt med resan runt, samt hur folket förändrades beroende på vart man var i staden.

Med Tempelhof och en lite godisshoppingrunda avklarade så gav vi oss av mot hotellet igen, med vissa förhinder i form av spårarbeten. Tur att Berlin har ett såpass utbyggt nätverk utav kollektivtrafik, att man alltid kan hitta alternativa resvägar!

Efter en stunds vila utav fötter och viss uppfräschning gav vi oss ut på jakt efter mat till kvällen. Från början hade vi tänkt oss en restaurang, men tack vare att vi gick en liten omväg via närmaste Lidl som visade sig ligga bakom vårat hotell, så hamnade vi på en annan restaurang, en liten italiensk restaurang vid namn Osteria Caruso på Köthener Straße.

Denna lilla oplanerade händelse visade sig vara utav den allra bästa sorten! För maten som vi åt här, en varsin bit entrecôte med tillbehör, är i särklass det bästa jag ätit någonsin! Dessutom var servicen god och priserna rimliga! Två ordentliga portioner mat med varsin 0,5 l öl och därefter en varsin cappucino gick på €58 totalt, vilket gjorde det mer än prisvärt!

Mätta och belåtna landade vi åter på hotellrummet för att avnjuta sista natten innan hemresan igen.

Onsdagen bjöd på vår enda hotellfrukost för vistelsen, en helt okej upplevelse i Scandic-standard och som endast kostade oss €3 efter att alla våra rabattkuponger räknats av. Därefter var det bara att ge sig upp på rummet, packa ihop det sista och transportera oss till flygplatsen via U-bahn och buss sista biten.

Incheckade och genom säkerhetskontrollen utan större problem i god tid, d.v.s. gott om tid för att återigen sitta och spana lite på flygplan innan det var dags för vår egna flygtur.

SK4724 på Berlin-Tegel

Hemresan skedde med en något mer modern Boeing 737-700 och visst märktes det tydligt. Betydligt fräschare och trevligare än maskinen vi åkte ner med. Den här gången var det Nathalies tur att ha fönsterplats, varpå jag fick försöka se så gott det gick ut genom fönstret. Till min tröst var väl vädret inte direkt på topp under hemresan heller, så särskilt mycket missade jag inte.

Något försenade landade vi åter på Oslo-Gardermoen och efter en bussresa runt halva flygplatsen var vi åter i terminalen och på väg mot bilen för att köra hem. Efter att ha fuskat lite och köpt mat på MAX så landade vi hemma i soffan strax efter 19-tiden på kvällen, glada och nöjda efter en riktigt trevlig resa.

Berlin känns helt klart som en stad som förtjänar fler besök och rent allmänt är väl reslusten på en all-time high just nu! Dock får nog detta vänta nu, med tanke på att jobbet snart drar igång igen och inte alls länge efter det, så vankas flytt med allt vad det innebär.

Äntligen!

Hyreskontrakt WillhemHur gôtt är det inte att kunna sätta en kråka på detta och skicka det åter till Willhem?

Efter höstens stundvis intensiva lägenhetsletande och allt som hör därtill, så kom äntligen detta med posten idag (först kl 16:23 dessutom!) och är nu underskrivet och hamnar alldeles strax åter i brevlådan.

Förutsatt att inget annat skiter sig så återvänder jag redan från och med 1 december till Herrhagen och då Karlagatan, till en nyrenoverad lägenhet om 3 RoK och 82 m² ända uppe på våning 5. Till detta kommer en utsikt ner mot centrala Karlstad och framförallt Inre Hamn och Bryggudden.

Visserligen får jag betala inte så lite mycket mer än nu, men det känns det ändå värt i sammanhanget!

Nu kommer den där roliga biten med att packa och bära allt skit igen då, frivilliga..?

Den inte fullt så roliga sidan av foto

Sedan digitalkameran gjorde entré har det här med fotografering blivit väldigt ekonomiskt, inga dyra inlämingar för att få bilderna framkallade och jämfört med filmrullar så är minneskort löjligt billiga i förhållande till hur de kan användas.

Visserligen får man istället nöjet att bekosta sig lagringsutrymme i och utanför datorn för att spara alla tusentals bilder som man gärna tar varje år, men det är ändå långt billigare än att framkalla och sätta in i album.

Nackdelen med den digitala tekniken är dock att man blir ruskigt mycket sämre på att fotografera selektivt, bara ta bilder som faktiskt är värda att sparas. Istället fyller man minneskort och datorer med bilder som “kan vara bra att ha”, någongång, till något.

Inte heller är man sådär våldsamt duktig på att faktiskt gallra när väl bilderna hamnat på datorn, utan istället sparar man tydligen alla möjliga onödiga bilder, oskarpa, felfokuserade, brutalt felexponerade bilder. Inte tar man tag i det i god tid att faktiskt rensa ut och ta bort sådant som ändå aldrig kommer att komma till användning?

Istället sitter man här med ett bildarkiv om nästan 25 000 bilder som behöver gallras friskt för att bli en smula mer överskådligt!

Så, i brist på annat att göra, i väntan på posten och eventuella besked, så började jag ta tag i just detta med gallring idag. Nu kan jag knappast säga att det är en direkt motiverande uppgift, utan istället hittar man tusen och en ursäkter till att göra annat.

Under tiden man gallrar kan man dock faktiskt hitta ett och annat guldkorn som av någon outgrundlig anledning aldrig sett annat än bildarkivets mapp sedan den togs?

Bilden nedan, som även får avsluta detta inlägg, är just en sådan bild. Tagen under min första runda med det nyinköpta 12-24 mm objektivet i April, men som aldrig sett dagens ljus sedan dess!

Bylcia

Sida 1 av 2

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén