ewenson.se

Lokförare, pappa, make, fotonörd och allmänt lycklig

Månad: oktober 2013

Enkelheten

Det är väl ingen större nyhet vid det här laget att jag är tämligen Apple-skadad sedan några år tillbaka..? Inte heller går det direkt mot att bli mindre illa heller, snarare tvärt om! Igår var jag nämligen och köpte mig en vit låda med måtten 98 mm * 98 mm * 168 mm…

Apple Time Capsule

Så, vad tusan skall man med en 17 cm hög, fyrkantig låda till?

Jo, tydligen kan man avnjuta betydligt bättre nätverk hemmavid med hjälp utav den!

Sedan tidernas begynnelse ungefär har jag väl provat mig igenom ett antal olika varianter utav routers med än den ena, än den andra finessen. Egentligen har jag väl aldrig varit direkt missnöjd med något av dem, förutom just en variant vars tillverkare och namn jag inte minns, som hade en tendens att sluta fungera lite när den själv kände för det…

Men, ska man vara Apple-skadad så ska man väl ändå vara det ordentligt? Därför köpte jag mig en Apple Time Capsule som inte bara står för router-funktion utan även för enkel backup utav datorn. Just den där backup-biten har jag väl i ärlighetens namn aldrig varit nämnvärt duktig på tidigare, så alla sätt för att förenkla det hela är endast positivt.

Så, utan större förväntningar egentligen så skiftade jag igår kväll från min gamla, svarta och konstant blinkande Netgear WNR2000 v2 router till den nya vita lådan och gjorde de nödvändiga inställningarna för det nya nätverket.

Netgear WNR2000

Förutom att den nya vita lådan inte bara är lite mer diskret och stilig där uppe på byrån, så kunde jag rätt omgående konstatera att en betydande hastighetsökning gjorde sig påmind med!

Tidigare har jag avnjutit omkring 20-50 Mbit via det trådlösa i hemmet, vilket inte direkt varit någon wow-faktor på eftersom det skall vara upp till 250 Mbit in i väggen från Bredbandsbolaget..! Men jag har inte heller direkt gjort någon större ansträngning för att öka på det hela och de mesta som varit av större intresse har ändå varit kopplat med fast kabel istället.

Nu plötsligt klockar jag in omkring 100 Mbit via det trådlösa och rent av över 250 Mbit via fast kabel! Visst hade jag säkert kunnat nå samma resultat genom att lägga mindre pengar på någon annan tillverkares grejer, men det finns en sak till som plötsligt blev enklare – backup!

För i systeminställningarna slog jag på Time Machine-funktionen, valde Time Capsule och någon timme senare var hela datorn säkerhetskopierad och klar. Precis sådär enkelt och bekymmersfritt som det skall vara!

Så, alltjämt lever jag lyckligt här i Apple-sekten bland telefoner, surfplattor, datorer och andra små tillbehör som alla är så löjligt enkla att använda och som bara funkar, utan huvudvärk!

I gränslandet

Som vissa kanske uppmärksammat så har BMW haft en kampanj under september/oktober, där de skänker 100 kr per provkörning till Barncancerfonden. Detta har jag uppmärksammat även jag via radioreklam och andra bloggare, men ändå tog det bra lång tid, ända in på upploppet innan jag faktiskt tog tag i saken och begav mig till närmaste BMW-handlare, stadens Autowåx Bil AB!

Eftersom jag är av åsikten att ska man provköra, så skall man göra det ordentligt, så ordnades det så att jag kunde låna mig en BMW 116i över natten, närmare bestämt från kl 13 igår tills de öppnade i morse. Så, jag och Nathalie begav oss dit i min egna kära BMW 523i av något äldre årsmodell och hämtade ut våran diskreta lilla bil för eftermiddagen.

Först ut blev det stopp på närmaste bensinmack för att fylla på tanken och inhandla kaffe, innan färden gick ut på Rv62 norrut från stan. Från början var tanken mer att runda Fryken-sjöarna men istället blev det att sätta av mot Värmlands nordligaste punkt, eller åtminstone så nära man kan komma utan att lämna bilen då.

BMW 116i vid Råda rastplats

På vägen norrut gjorde vi en kort paus på Råda rastplats för att tömma blåsan så smått och även passa på att ta några kort under en kort paus i allt regnande. Tyvärr så kan man väl inte säga att vädret gjorde sitt bästa för att imponera under dagen, även om det trots allt var i stort sett uppehåll om än genomgrått norrut från denna paus.

BMW 116i vid Råda rastplats

Utöver detta blev det även en kort paus i metropolen Likenäs för att inhandla en varsin macka innan vi gjorde sista rycket mot norska gränsen. Tack och lov hann vi faktiskt komma ända fram dit just innan mörkret inföll, även om det var i allra högsta grad på gränsen..!

Svensk-norska gränsen

Vi parkerade på den svenska sidan och tog oss en kort promenad över till Norge, eller ja, jag promenerade och Nathalie studsade väl mest runt. Efter att ha kämpat en stund med den fantastiska datauppkopplingen som existerade där uppe i norr så kunde vi till slut göra varsin incheckning på Facebook (livsviktigt..!) och påbörja färden hemåt igen.

BMW 116i vid norska gränsen

Det som är så svårt att se på en karta är hur ruskigt stora avstånden väl blir när man kommer ut i obygden som så. För resan söderut tycktes aldrig vilja ta slut, till stor del tack vare evigt mörker, regnande och en hunger som gjorde sig påmind!

Mat blev det på typisk vägkrog, Värmlandsporten för att vara exakt. Men som vanligt när vägarna frestat på hungern var det ändå en delikat måltid bestående utav en varsin fläskschnitzel med stekt potatis och kryddsmör.

Efter ännu en ordentligt lång stund i bilen kunde vi till slut parkera hemma i garaget strax innan 21 på kvällen, trötta men nöjda efter dagens utflykt till grannlandet. Totalt klarade vi av över 45 mils körning under dagen.

Bilen då..?
Det är väl alltid svårt att klaga på en BMW? Så även nu! För även om jag själv hade föredragit skinnstolar istället för tyg så var det en riktigt trevlig liten upplevelse i övrigt. Visst kändes den näst minsta motorn á 136 hk som lite snål inför provkörningen, men sett i förhållande kg/hk så är den i klass med den motor som sitter i min bil. Därmed var den helt klart piggare än vad jag väntat mig!

BMW 116i

Bilen vi lånade hade vanlig, hederlig manuell växellåda med 6 växlar framåt och den smått obligatoriska 1 bakåt. Personligen föredrar jag tveklöst automat varje dag i veckan, men det var inga större bekymmer alls att komma överens under provkörningen.

Tankade och nollställde när vi åkte från Karlstad och när jag lämnade bilen åter idag hade vi noterat en medelförbrukning på 5.3 l/100 km vilket väl är helt klart okej, allra helst med tanke på de dubbade vinterdäcken som var monterade! Oavsett vilket är den tveklöst snålare än min egna bil, som gjort 7.3 l/100 km som bäst och som snittat på 8.5 l/100 km totalt sett sedan jag köpte den…

Det är svårt att inte bli lockad av den, allra helst i BMW Wrapped-varianten som vår lånebil så fint var dekorerad med reklam för. Från 2995 kr/månad utan enorma förpliktelser. Kanske inte det mest ekonomiska sätt att äga bil på, men vilket bilägande är ekonomiskt..?

Nåja, det var en mycket intressant och underhållande provkörning och tillhörande roadtrip som dessutom var en utav nära 16 000 (i skrivande stund) provkörningar som var och en genererat 100 kr till Barncancerfonden! Utöver de 100 kr som BMW i sig skänker så gick jag nyss även in själv och matchade de med 100 kr från egen ficka, för ett klart bra syfte!

Donation Barncancerfonden

Så, om ni inte redan gjort det, passa på! Provkör en BMW för ett gott syfte, ni har någon dag till på er!

Slutet av en era

En gång i tiden, när mitt intresse för flyg var på ett något högre plan än på senare år, så såg jag allt till att befinna mig i London och då närmare bestämt på Heathrows flygplats för att beskåda den sista kommersiella flygningen, eller mer korrekt ankomsten, med Concorde, ett utav flyghistoriens mest minnesvärda maskiner. Detta var den 24 oktober 2003 och jag ansåg då och alltjämt även idag att det var värt vartendaste öre för att ha fått vara med där och då!

Concorde på Heathrow

Den gågna helgen var det ännu en gång dags för att avsluta en era på lite mer lokalt plan, en avslutning som jag tyvärr inte fick beskåda eller mer korrekt, avnjuta, på nära håll. För efter drygt 28 år i aktiv tjänst så pensionerade till slut SAS sin MD-serie med en flygning Stockholm – Köpenhamn i kombination med två charterflygningar.

Vad som är så speciellt med just den flygplansserien kan jag nog inte riktigt sätta fingret på, den är bara annorlunda jämfört med så mycket annat. Dessutom skall det tydligen vara en mycket uppskattad maskin bland pilotkåren!

SAS MD82

Personligen har jag haft nöjet att flyga med dessa maskiner vid ett antal tillfällen, varav ett tillfälle rent av lyckats pricka in alla de typerna SAS hade i sin flotta, MD82, MD87 och MD90 på samma dag. Och ja, så galen är jag faktiskt, fortfarande…

Även om moderniseringen utav flygmaskiner är en ofrånkomlig del, precis så som med såväl bilar som tåg och andra maskiner med för den delen, så är det med mer nostalgi man minns vissa typer.

Precis som där på Heathrow för 11 år sedan, så kommer världen vara en smula tråkigare nu, annorlunda på ett inte helt bra sätt och vis. Tack och lov fick jag åtminstone ett antal chanser att flyga ombord dessa maskiner, till skillnad från Concorden som jag endast fick drömma om.

Dessutom har de senaste två dagarnas nostalgitripp bland fotoarkivet gjort mig bra sugen på att ge mig av ut med kameran till närmaste flygplats igen, för det var trots allt bra länge sedan sist nu!

En vecka i värmen

Eftersom det i morgon är sådär en vecka sedan vi kom hem från värmen på Rhodos, så kanske det allt börjar bli dags att faktiskt berätta lite om hur vi hade det?

Eller ja, förutsatt då att det faktiskt fortfarande finns någon som läser här, med tanke på hur frekvent som bloggen uppdateras…

Hur som helst så kan vi gott och väl säga att sammanfattningsvis är vi mer än nöjda med vår resa, valet utav resmål och tillvalet All inclusive! Även om vi åt och drack mer än tillräckligt för att överleva en månad utan ytterligare måltider så kändes det ändå riktigt bra att inte behöva tänka alls på dagens måltider.

Då flyget gick relativt tidigt från Arlanda, 7:05 på morgonen, så hade vi valt att övernatta på Radisson i Sky City, just för att kunna sova så länge som möjligt och därefter gå direkt till bagageinlämning och säkerhetskontroll. Nu kan man ju knappast kalla det för sovmorgon eftersom klockan ringde vid brutala 4:45 ändå, men det kunde ju varit värre.

Fördelen med denna tidiga start var dels nästan en hel dag på plats när vi väl kom fram, samt att vi fick beskåda soluppgången från flyget direkt efter start!

Soluppgång från flyget

Tyvärr kom vi inte långt in över Polen innan molntäcket tog vid och låg som ett lock över Europa i stort sett hela vägen ner till Egeiska havet. Därefter blev vädret markant bättre och nu började man se allt det vackra som vi snart skulle få njuta utav på marken!

Landningen på Rhodos Diagoras-flygplatsen var väl kanske inte en av de bättre jag avnjutit, men ner kom vi och snart nog steg vi av planet och ut i värmen. Dagen till ära blev vi välkomnade med en strålande sol och omkring 27 grader varmt, vilket helt klart var en viss skillnad mot kylan hemma i Sverige…

Efter att ha hämtat ut väska och lokaliserat närmaste Apollo-representant så blev vi hänvisade till bussen som skulle ta oss till vårat hotell. Säga vad man vill om sydländsk trafikmentalitet, men vi kan väl sammanfatta bussresan som intressant? Fram kom vi åtminstone, efter en sådär 45 minuters resa ankom vi till vårat hotell, Esperos Mare, strax norr om Faliraki stad.

Incheckningspersonalen var av den mer effektiva typen så snart nog var vi uppe på vårat rum för att lämpa av all packning. Ganska så omgående kunde vi konstatera att den beskrivningen vi fått via hemsidan om “begränsad havsutsikt” var ganska blygsamt uttryckt!

Utsikt från hotellrummet

Efter en snabb lunch i hotellrestaurangen så gjorde vi ett byte till badkläder och begav oss ner på stranden och kunde där ren av finna oss lämpliga solstolar att inta. Givetvis var vi ju tvugna att prova på att bada i havet redan första dagen!

Inför resan hade vi fått en bunt tips om vad man bör göra och vad man bör se på Rhodos, exempelvis Lindos och Rhodos gamla stadsdelar. Men vi sade som så, att det är semester och vi gör precis vad vi känner för när vi vaknar varje morgon, inga planer, inga måsten!

Detta blev faktiskt till att vi spenderade hela veckan i en varsin solstol, badandes i pool och hav när behovet av att svalka sig uppstod. Under veckan blev det en och annan promenad i närområdet, utforskandes diverse lokala närbutiker och dess utbud samt några små spontana försök till fotografering.

Blommor på berg

 

Mestadels utav tiden spenderades dock som sagt i en solstol med gott sällskap av en bok och något drickbart. Under veckan läste jag ut inte mindre än två böcker, dels “En man som heter Ove” (helt jävla briljant bok, för övrigt!) utav Fredrik Backman samt biografin om Steve Jobs som jag länge försökt ta tag i ordentligt.

Böcker

 

Tack och lov bjöds vi på strålande fint väder i stort sett hela veckan. Enda tillfället som moder natur protesterade var på torsdagens förmiddag, då det istället för solsken och värme bjöds på storm, komplett med ordentlig blåst och åska. Nu gjorde det inte oss så värst mycket eftersom vi ändå hade filmer att se på och om inte annat kunde man alltid äta sig mätt på både frukost och lunch!

Storm på Rhodos

 

På kvällarna till middag var det långbyxor som gällde för herrarna, vilket i min mening inte gjorde något alls egentligen. Snarare fanns det väl god anledning till det, då det faktiskt ser en hel del trevligare ut om man anstränger sig mer än minsta möjliga till att klä sig.

Maten var god och hyfsat varierad trots att vi åt såväl frukost, lunch och middag på samma ställe. Givetvis var tzatziki ett givet inslag vid såväl lunchen som middagen och även en och annan ytterligare grekisk rätt slank det ner. Efter en vecka började dock allt smaka i stort sett likadant, oavsett vad man valde och jag kan gott erkänna att det inte alls var dumt att komma hem och äta “svensk” mat igen!

Vi gav det ett ambitiöst försök att komma upp tidigt en morgon under veckan, för att kunna fotografera och avnjuta soluppgången som faktiskt inföll i relativt rimlig tid där strax efter 7 på morgonen. Nu gick det väl sådär kan vi gott erkänna och de flesta dagarna vaknade vi först bortåt 9 istället. Först sista dagen, dagen för avresa lyckades vi ta oss upp och ur sängen för att istället ge oss av ner till stranden.

Soluppgång över Rhodos

 

Som synes var det en mycket belönande tidig morgon och något man egentligen borde göra oftare. Det är ju faktiskt något alldelels särskilt med att se solen gå upp och vara med när en ny dag börjar!

Med den njutningen i färskt minne avnjöt vi vår sista frukost på ön och gav oss därefter upp på rummet för sista gången för att packa ner det sista. Med förvånandsvärt god punktlighet kom faktiskt transferbussen och hämtade upp oss vid 10:30 för fortsatt transport tillbaka till flygplatsen. Efter ännu en intressant bussresa á 45 minuter var vi åter på plats, strax därefter incheckade och väntandes på flyget hem.

Även resan hem gick som smort, även om en hel del turbulens uppstod i samband med att vi kom ut över Östersjön, rent av till den grad att vi uppmanades återvända till stolarna och spänna fast oss ordentligt igen. Dessbättre pågick detta endast en kort stund och snart nog var allt frid och fröjd igen.

Lite shopping lyckades vi även klara av, dels på Rhodos och även på flyget hem. Till mig blev den en skjorta på Rhodos och en klocka på planet. För Nathalie blev det ett bälte på Rhodos och lite smycken på planet. Sådär lagom ambitiöst helt enkelt!

Landade på Arlanda helt enligt planen och inte värst lång tid därefter hade vi hämtat våra väskor och begav oss till nästa Radisson-hotell, den här gången Arlandia hotell där vi även parkerat bilen veckan innan. Till fyndpriset 1295:- fick vi alltså en hotellnatt såväl som parkering under hela vår vistelse på Rhodos, vilket är helt klart godkänt för min smak!

Vid det här laget var det ruskigt skönt att kunna kommunicera på svenska igen samt att som sagt, kunna få äta “svensk” mat igen. För att klara oss över natten blev det en sväng till baren på hotellet där en omgång cheeseburgare och en omgång ceasarsallad intogs innan nattning.

Trots sin ganska blygsamma exteriör så måste jag ändå säga att Radisson Arlandia är ett av de bättre hotellen jag bott på och det bjöd tveklöst på en utmärkt avslutning på semestern! Nöjda och glada kunde vi först ge oss av ut på en stunds flygplanstittande innan hemresan påbörjades så småningom.

Känslan av att få stiga in i sitt egna hem därefter, den är faktiskt rätt så jävla oslagbar!

Borta är bra, men hemma ändå bäst!

Nu blir det att stillsamt avnjuta dagarna som kommer och göra precis vad som faller en in om dagarna. Men än är det roliga inte slut, för om lite mer än en vecka bär det nämligen av till Berlin i två nätter, en mycket spontan resa för att avsluta årets semester, som kom till just innan vi åkte iväg till Rhodos rent av.

Men mer om det senare!

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén