ewenson.se

Lokförare, pappa, make, fotonörd och allmänt lycklig

Månad: mars 2013

Cirkeln sluten

För fem år sedan, mars 2008, så var jag mitt uppe i min andra praktikperiod under lokförarutbildningen. Just den här dagen vankades om jag minns rätt en tur Linköping – Gävle t&r med X40, men eftersom jag inte har kvar anteckningar eller turförteckning kan jag inte svära på det.

Då var man ännu i allra högsta grad färsk med endast drygt tre veckors tågkörning totalt med sig i ryggsäcken och om inte exakt allt så åtminstone mycket var fortfarande saker man gjorde för första gången. Sedan dess har över 1800 dagar förflutit varav ett övervägande antal bakom spakarna på ett och annat tåg, i sällskap av såväl körlärare som instruktörer och på egen hand.

De senaste två dagarna har det varit dags att lite smått sluta cirkeln, för den överliggningstur jag haft från måndag till tisdag har även erbjudit examination som körlärare. Detta har alltså inneburit att jag haft med en instruktör som inte bara bedömmer hur jag sköter mitt jobb utan även min förmåga att förklara och berätta om vad jag gör.

Tidigare, under totalt fem dagar i februari gick jag även en kurs i pedagogik samt tre dagar med repetition av säkerhetsföreskrifter, tågskyddssystem och bromslära, för att dels friska upp kunskaperna men även fylla på med lite till, sådant som kan vara bra att kunna.

I april är det meningen att jag skall ha elev med mig för första gången, något jag ser fram emot med sådär skräckblandad förtjusning just nu. Dels skall det bli otroligt intressant att ta sig an uppdraget att lära någon annan att köra tåg, med allt vad det innebär! Dessutom är det ju fortfarande jag som är ansvarig för tågets säkra framförande, trots att jag själv inte sitter bakom spakarna och därmed inte på samma sätt kan ha kontroll över situationen på samma sätt som när man själv sitter där.

Förhoppningen är att detta skall kännas mycket givande och kul, att få lära ut det yrke man själv uppskattar så mycket. Dessutom ger det förhoppningsvis ytterligare en dos variation till att “bara” köra tåg själv, utöver den variation som kamratstöd och utredarrollen ger då!

Sen får vi allt se vad andra tycker om att ha mig som körlärare, det får framtiden utvisa helt enkelt…

När alla andra sover

Oavsett vilken del av kollektivtrafiken man jobbar inom, så innebär de samtliga att man har något udda arbetstider, eftersom kollektivtrafiken till stor del har som syfte att flytta människor till sina respektive arbetsplatser och möten när kontorstiderna börjar dra igång på dagen.

Detta innebär ju då att för att kunna köra ett tåg som går ungefär när stora delar av landet just stängt av väckarklockan, kanske snoozat en stund omfamnad av sängens värme, så måste man gå upp en liten stund tidigare.

För min del ringde väckarklockan idag 04:00, i det där gränslandet av vad som rimligen kan kallas morgon överhuvud taget. Det är inte nämnvärt skönt att slita sig från sängen den tiden på dygnet, det lär det nog aldrig bli ärligt talat, men ändå skall det göras.

Efter tandborstning, påklädning och snabbt frukostfixande börjar sedan arbetsdagen kl 04:48 med att klargöra tåget som skall gå från Stockholm C kl 06:25. Innan avgångstiden från Stockholm skall det kontrolleras att alla tågets funktioner såsom dörrar, belysning, toaletter, brandlarm och övriga säkerhetsrelaterade aspekter fungerar såsom de skall.

X55 3356 på spår 15 i Hagalund

Med allt detta avklarat går sedan tåget ner till serviceplattformarna just norr om Stockholm C där ombordpersonal möter upp samt att tåget furneras, d.v.s. mat och dryck lastas ombord inför dagen. Detta sker redan innan klockan hunnit slå 06:00 och alltså fortfarande innan vad många ens anser vara morgon.

Precis som vid de allra flesta tillfällena gick allt det här mycket smidigt tillväga och helt enligt tidtabell kunde vi lämna Stockholm C kl 06:25 i riktning mot Karlstad. En liten konstpaus gjordes på väg över Tegelbacken på grund av lite tågkö denna måndag, innan färden fortsatte vidare västerut.

På väg över Årstabron kunde man få njuta av dagens första riktiga solstrålar, endast ett fåtal minuter efter att solen orkat sig upp över horisonten. Just en tidig soluppgång en klar dag gör allt mycket lättare när man skall upp långt innan vad som borde vara rimligt!

Soluppgång från Årstabron

Tacksamt nog höll det klara och vackra, om än något kalla vädret i sig hela vägen hem till Karlstad och även fortsatt så nu under dagen. Visserligen en klar nackdel när man gjorde ett försök att ta en liten gubbvila efter jobbet, men till stor fördel när det kommer till att ladda D-vitaminer och utöka vårkänslorna!

Det är allt en rätt märklig känsla ändå, att vandra omkring i den egna lilla världen man finner sig i under klargöringen sådär i gränslandet mellan natt och morgon. Skulle någon utomstående beskåda det hela vore det förmodligen en rätt lustig syn, för i ett närmast robotlikt stadie vandrar man runt sitt tågsätt på insida som utsida, tittar högt och lågt och utan att egentligen tänka på det, känner igen när saker och ting inte ser ut som de bör och ska.

Personligen gillar jag faktiskt den här stunden på turen, när man gör i ordning sitt tåg i lugn och ro. Delvis är det en form av trygghet i att veta exakt vad man gjort och att det är gjort, delvis även en viktig repetition av vart man hittar allt på tåget.

Helst skulle jag dock se att klockan kunde vara något annat än mitt i natten när man klargör bara, men så länge som folk envisas med att vilja vara på plats vid kontorstid så lär jag och alla mina kollegor inom kollektivtrafiken få fortsätta gå upp före såväl tupp som sol för att förbereda dagen.

Premiärtur

Premiärtur 2013

Efter många månaders väntan och längtan var det igår dags, vårvädret var tillräckligt för att jag inte längre kunde motstå att ställa på bilen för i år! Visserligen bjöd gårdagen på mellan -1 och -3 grader så det var inte fullt lika varmt och gôtt som det varit när snösmältningen på allvar satte igång, men det fick ändå duga för att väcka liv i min kära bil!

Så, efter ett antal timmars återuppladdning av batteri så startade äntligen pärlan och jag kunde bege mig ut ur garaget och iväg till närmaste biltvätt för att åtminstone spola av det värsta lagret damm som samlats sedan oktober.

Därefter blev det en stadig tur på över 10 mil för att dels låta batteriet ladda ordentligt och för att själv få njuta till fullo av denna högtidsdag. Det tog inte många kilometer innan man åter påmindes om vilken kärlek man kan ha till en liten bil, hur stor njutning denna maskin kan bjuda på när tillfälle ges.

Efter att ha besökt metropoler som Väse och Molkom var det åter dags att parkera pärlan i garaget igen, med ett om möjligt än större sug efter fler åkturer så fort väder och temperatur tillåter…

Bäst av allt, nu är säsongen 2013 igång, hoppas på många och härliga chanser till att köra min lilla bil!

Att ha en sund dos flyt!

Få saker orsakar kaos i järnvägstrafiken på samma sätt som ett redigt kontaktledningsfel, något som bevisats några gånger för mycket. Hittills har jag haft en sådan där hälsosam dos med flyt gällande just kontaktledningsfel, visst har jag blivit parkerad i ett antal timmar någon gång i väntan på trafikstart, men alltid med spänning på tåget vilket alltid underlättar saker och ting i rådande kaos.

Några gånger har jag dessutom haft sådan tur att kaoset inträffar bakom mig, varpå jag kunnat undgå det hela med blotta förskräckelsen och oftast kunna fortsätta min resa tämligen ostörd.

Igår får räknas som ännu en dag då en stor portion tur räddar hela situationen, för igår var det dags för ett av de där kaosbringande kontaktledningsfelen. Platsen för kaoset var Kristinehamn där jag med mitt tåg 50 just mött tåg 51. Strax efter att ha rullat ut mot Degerfors från Kristinehamn blev det nämligen spänninglöst, något som knappast undgick att märkas eftersom pådraget bröts väldigt abrupt och en summer börjar ljuda inne i loket.

Dessbättre hade jag vid det laget redan fått upp tillräcklig fart och hade sådan tur att jag kunde fortsätta rulla en bit, för strax framför mig låg en nollsektion, en bit spänningslös kontaktledning innan man kommer in i ett nytt matningsområde!

Kunde konstatera att kontaktledningen ovanför mig inte rörde sig på något ovanligt vis samt att lokets huvudbrytare alltjämt var till och rullade så försiktigt förbi sektionen och ut på spänningssatt område igen.

Efter att ha pustat ut sådär lagom mycket kunde färden fortsätta mot Stockholm med ett öga eller två extra på hur kontaktledning och strömavtagare fortsatte bete sig. Under färden kunde man allt mer konstatera vilket flyt man haft, igen! Det mötande tåget hade inte alls samma nivå av tur utan kom tydligen blott 50 meter ut från plattformen innan det tog stopp. Totalt dröjde det över 4 timmar innan trafiken åter var igång förbi Kristinehamn igen!

Tids nog lär man ju tveklöst sitta där med skägget i brevlådan, hopplöst fast i ett spänningslöst område med fullsatt tåg och en sådan där lagom dos problem att ta tag i, men just för stunden är jag i allra högsta grad nöjd över att det inte var jag den här gången heller!

Istället avnjöts såväl gårdagens som dagens pass i rättidighetens tecken, precis så som läget varit ganska länge nu!

Audiofiliska äventyr

För drygt en vecka sedan trillade det in ett trevligt litet nyhetsbrev från en av alla underliga små medlemskap man här, närmare bestämt Hi-Fi Klubben som i allra högsta grad hör till de trevligare om än stundvis rätt dyra medlemskaperna!

I detta nyhetsbrev passade man nämligen på att bjuda in till presentation av något i allra högsta grad intressant, nämligen Sonos Playbar, eller ljudlimpa som de så intressant kallar det på svenska! Detta med ljudlimpa är då ett enkelt sätt att på förhållandevis liten yta bättra på ljudet från din TV med endast en enda pryl.

Sonos PlaybarDetta är ju givetvis främst lockande ur estetisk synvinkel, den tar ju som ni kanske kan misstänka upp en hel del mindre plats jämfört med förstärkare och fristående högtalare eftersom denna lilla box gör allt jobb i samma pryl.

Frågan var ju hur mycket kan denna lilla limpa egentligen låta? Funkar det verkligen och är det en rimlig sak att köpa istället för en mer ordentlig anläggning?

Jag måste säga att jag faktiskt var riktigt imponerad av ljudet som denna lilla burk presterade! Det var långt över förväntan och även utan den subwoffer som man kan köpa till lät det klart godkänt och helt i klass med vad jag skulle kunna nöja mig med till film och tv-tittande. Köper man dessutom till subwoffer blir det än mer potent och trevligt!

För egen del är jag helt klart lockad av en sådan här att ha till TVn, allra helst eftersom den styrs utav TVns egna fjärrkontroll istället för en separat sådan, något som helt klart gör livet lite lättare. Återstår att se om det blir aktuellt så småningom, när flytt och allt börjar kristalisera sig lite bättre!

Utöver denna ljudlimpa visade man även upp lite mer trådlösa saker och då allra helst lite AirPlay-produkter från diverse tillverkare. Det som mer än något fångade mitt intresse, mycket tack vare de hörlurar jag äger sedan tidigare, var Bower & Wilkins A5/A7, dvs en AirPlay-högtalare för trådlös uppspelning från valfri iPhone/iPad/Mac till en sjukt snygg högtalarbox.

Bower & Wilkins A5

Precis som med mina hörlurar, B&W P5, så är det någon slags blandning av sjukt snygg design i kombination med överraskande bra ljud och en sådär lagom fet prislapp. I min lilla värld skulle detta passa lysande bra som musiklösning till kök eller liknande, eftersom jag ständigt är i behov av att höra på bra musik!

Som vanligt finns det då alltså tusen och en nya leksaker som prylnörden inom mig vill ha, så det är fasligt synd att inte plånboken matchar begären!

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén