På nattliga äventyr

Sedan ett antal månader tillbaka har jag i min kameraväska ett ordentligt vidvinkligt objektiv, ett Samyang MF 14mm f/2.8 som jag ärligt talat inte riktigt hade någon direkt plan för när det köptes, annat än att jag helt enkelt ville ha ett riktigt vidvinkligt objektiv då.

Av denna anledning, eller mer brist på anledning kanske, så har jag inte riktigt använt det nämnvärt ofta, annat än för att testa det som sådant. Men igår, i samband med ett besök på Dayviews så uppstod plötsligt en tanke. Det visade sig nämligen att en av de fotografer jag följer via den sidan hade köpt sig just ett sådant, och planerade för nattligt fotograferande just igår kväll, under förutsättning att vädret skulle tillåta då.

Tanken föddes att ge sig på samma typ av äventyr själv, ge sig ut i mörkret med kamera, stativ och en idé! Efter en snabb koll på vädret för att se om det var värt att fortsätta fundera och planera, så kunde det konstateras att utsikten för klart väder till natten fanns där! Platsen jag valde var en vi besökt vid ett antal tillfällen tidigare, Hammarö Sydspets, som bjuder på en oändlig vy av Vänern och garanterat fri från stadens belysning.

Framåt 22-tiden på kvällen, efter att ha konstaterat att vädret fortsatt verkade lovande, så tog jag och fru Ewenson plats i bilen och lämnade stadens ljus bakom oss. Bilturen kan dessbättre ske nästan hela vägen ut till sydspetsen, endast en ganska rimlig bit till fots återstår där vägen tar slut. Beväpnade med varsin ficklampa traskade vi ut i den mörka skogen för att hitta en första plats att prova lyckan på.

Natt på Hammarö Sydspets

Vid ett fågelskådningstorn på vägen ut monterades stativ och kamera upp för lite trevande försök att hitta motiv som lämpliga inställningar för att få bra bilder. Just denna kväll bjöd på tämligen starkt månsken, vilket är både till för och nackdel för det nattliga äventyret.

Efter en stund fortsatte vi promenaden ut mot Skage fyr och den allra yttersta stranden med hela Vänern som utsikt. Redan när vi gick genom skogen kunde vi höra att moder natur visade upp sin styrka på ett imponerande sätt, vågornas dån var oväntat högt trots att vi inte ens nått stranden än!

Väl framme på klipporna möttes vi av ett otroligt vackert och starkt månsken, en kraftig vind och fascinerande vågor som slog in mot stranden. Packade åter upp kameran och gjorde mitt bästa för att motverka vindens effekt på den under de längre slutartider som skulle komma att krävas. Fördelen med det vidvinkeln är dock att det är tämligen förlåtande mot mindre skak!

Under tiden jag ägnade mig åt att prova mig fram bland slutartider, bländarvärden och ISO-tal smög min kära fru iväg en bit bort, för att passa på att meditera i månskenet. Detta kunde jag givetvis inte motstå att försöka dokumentera, och väl överröstad av vågornas dån kunde jag smyga intill och montera upp kameran för nedanstående bild.

Meditation i månskenet

Det var stundvis nästan svårt att helt fokusera på fotograferandet då den mäktiga naturupplevelsen i sig tog fokus över allt annat.

Att stå där, mitt i natten, relativt långt bort från civilisationen, omgiven av mörk skog som endast blir upplyst av månens varma sken samtidigt som vinden viner och vågorna slår hårt in över klipporna var inget annat än rent magiskt, en sjukt stor upplevelse som är svår att beskriva med ord!

Jag är och förblir så oerhört nöjd över att jag tog mig till att faktiskt åka ut igår kväll, trots att månen enligt påstående skulle göra det svårfotograferat, att det vore bättre att vänta. Denna typ av ”råd” faller lite in om det jag bloggat tidigare, när de tekniska detaljerna runt bilden blir viktigare än motivet, att inställning si och så skulle gjort allt så mycket bättre.

För min del är alla bilder man tar långt mycket bättre, än alla de man kunde tagit, av den enkla anledningen att de bilder man tar, faktiskt existerar. Alla tillfällen man fångar går att lära sig av, för att göra än bättre, eller än mer annorlunda nästa gång. Ett bra exempel på detta är min ständiga väntan på att få ett lämpligt nattligt åskväder att fotografera, en väntan som pågått i många år nu, utan att rätt tillfälle dykt upp. Nu är snart ännu en åsksäsong över och ingen chans har getts, väntan går vidare…

Det lär helt klart bli fler tillfällen att ge sig ut i nattens mörker med stativ och kamera, riktad uppåt himlens mysterier, utan tvekan och tvivel! Tills nästa gång har vi dessutom lärt oss en sak, vi måste köpa oss bättre och mer tillförlitliga ficklampor!

För den som vill se fler bilder från den gångna nattens utflykt, så finns de att beskåda på min Flickr-sida!

3 svar

  1. Häftigt. Du inspirerar till egna utfykter. Tack för det.

  2. […] kan det absolut vara relativt briljant, exempelvis som när jag och min fru gav oss av på nattliga äventyr i höstas. Personligen är jag inte så våldsamt förtjust i det här med manuell fokus utan är […]

  3. […] Så, dags att ge sig an lite astrofotografering igen, vilket väl är ganska exakt 2 år sedan senast. Visst blev det en liten försmak av det redan härom dagen sådär, men ändå inte riktigt […]

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.