ewenson.se

Lokförare, pappa, make, fotonörd och allmänt lycklig

Månad: augusti 2012

TTA eller ej..?

Till helgen vankas det motorsport i form av TTA och mer specifikt då Kanonloppet på Karlskoga motorstadion, årets andra besök i Karlskoga av TTA-serien. Som bekant så besöktes årets första tävling och tillika premiären för just TTA-serien i maj och redan då funderade jag på ett återbesök!

TTA-racing i Karlskoga

Helgen som kommer markerar ju även slutet av årets semester, så det vore ju kul att hitta på något att göra just då. Dessutom ångrade jag ju bittert förra loppet att jag inte hade mer ordentlig fotoutrustning med mig, något jag har chansen att åtgärda nu!

Hittills har jag dock inte hittat någon som är frivillig att följa med dit bara, vilket vore trevligt. Inträdet ligger på 225 kr enligt ticnet.se, och det vore det värt i sig. Vädret verkar såhär långt även bli helt okej på lördagen, halvklart till mulet men inget regn åtminstone.

Nåja, än är det några dagar kvar innan det är dags, hinner fundera några varv till!

En Volvo är alltid en Volvo

Missförstå mig rätt nu, Volvo bygger helt klart bra bilar med god kvalité och som går helt okej på vägen, men kan det bli tråkigare, egentligen?

Fredagens äventyr bjöd på roadtrip alá Hertz Freerider igen, den här gången var det en Volvo XC60 som skulle från Arlanda till Karlstad, en silvergrå automatväxlad D3, d.v.s. en dieselmotor på 120 kW. Detta var första gången jag ens befunnit mig inne i en XC60, men som vilken Volvo som helst så känner man igen sig så väl så.

Volvo XC60 pressbild

Drog iväg från Hertz på Arlanda till närmaste mack för att skaffa lite fika efter en lång tågresa inkl byte på Stockholm C. Tittade lite smått på startande flygplan under tiden fikat intogs, tyvärr inte så många till antalet just där och då bara.

Färden hem mot Karlstad gick via E18 efter en kortare sväng söderut längs E4 från Arlanda. Man kan knappast säga att E18 är en nämnvärt inspirerande väg, men den är effektiv och den passar Volvo-bilar rätt bra, ett effektivt sätt att ta sig framåt utan att bli nämnvärt upphetsad.

För det är i stort sett samma upplevelse varje gång man sätter sig i en Volvo oavsett modell, det fungerar, man förstår hur knappar och vred skall användas och allt är tämligen logiskt och bra. Tyvärr innebär detta även att allt blir tämligen tråkigt, det finns få saker i en Volvo som ger en den där “WOW-känslan” som är så trevlig.

Den värsta Volvon i min mening är nog egentligen V70, allra helst den vi körde t&r Dalarna förra sommaren, en DRIVe-utrustad! Man hade kunnat byta ut motorljudet mot en liten högtalare som viskar fram “SvenssonSvenssonSvenssonSvensson” istället, för lite så kändes det.

Dessbättre har Volvo börjat producera några modeller som åtminstone gör saken lite mindre illa, nya S/V60 exempelvis ser någotsånär visuellt tilltalande ut även om det inte går att missta sig om att det är en Volvo. Lika gäller även C30 som med rätt kjolpaket som rent av kan vara rätt fräck!

Jag ser även fram emot att få köra nya Volvo V40 första gången, som enligt tidiga rapporter faktiskt verkar vara rätt körglad!? Frågan är om de lyckats tvätta bort den tydligt tråkiga Volvokänslan bara?

Färden hem till Karlstad flöt som förväntat på alldeles ypperligt, vädret varierade mellan strålande sol och totalt ösregn men XC60n gick lika fint oavsett! Man kan dock knappast säga att den gjorde något bestående intryck, jag skulle knappast tacka nej till att köra en igen, men jag hör definitivt inte till typiske Volvo-kunden…

Snart tid för service…

Det börjar närma sig en av de där årliga punkterna man har att se fram emot som bilägare, det börjar bli tid för service på släden där nere i garaget. Eftersom vi ändå hamnade på Autowåx idag av andra skäl så passade jag på att kolla upp priset för kommande service, en Inspektion I om jag inte fattat allt fel.

Enligt listan har jag att se fram emot en räkning på drygt 4300 kr så småningom om jag väljer att serva bilen hos just Autowåx, eventuellt kommer jag engagera mig i att hitta priser från andra verkstäder. Denna prisuppgift innebär då även att jag så smått kan börja sammanställa preliminära kostnader för vad mitt bilinnehav landar på. Nu är det ju inte riktigt så att jag haft bilen ens i närheten av ett år, men jag har ändå en hel del samlat för att kunna ge en uppskattad milkostnad.

Såhär långt, baserat på 7 besök på bensinstationer, så har bilen kostat strax över 12 kr/mil bara i bränslekostnad, ligger på en snittförbrukning av 8.2 l/100 km blandad körning.

Lägger man sedan till kostnaden för försäkring, däck, service och verkstadsbesök i övrigt tillsammans med en uppskattning av totala bränslekostnaden över ett år så slutar det på drygt 28 kr/mil i totalkostnad. Skall man även börja fundera så smått över värdeminskningen på bilen i sig, hamnar man istället på drygt 38 kr/mil totalt.

Så, varför lägger man energi på att räkna ut sådana tråkiga siffror?

Delvis är det av ren nyfikenhet, se vad det faktiskt kostar att vara bilägare, och bilbrukare för den delen. Dels för att kunna ha någon handfast siffra att ta till vid diskussioner om priset på andra transportmedel. Det är även till stor del till för min egen medvetenhets skull, att inse vad varje tripp kostar, ett sätt att undvika alltför stora utsvävningar helt enkelt.

Sen kan det ju vara så att jag helt enkelt gillar statistik också…

En liten kille

Kaspian öppnar present på sin födelsedag

Svårt att tänka sig, idag är det Kaspians födelsedag, denna lilla stiliga kille blir 4 år gammal just idag, om lite drygt två timmar om man skall vara exakt! Det känns alltjämt som det vore nyss vi var på US Linköping i den där bubblan som blir när det är dags att få barn.

Nyfödd Kaspian

Dagen idag har firats i sällskap med Kaspians mormor & gammelmormor, förutom jag och Angelika då. Chokladtårta har serverats enligt Kaspians beställning tillsammans med småkakor och hallonrutor. Till middag även mormors egna köttbullar och stuvade makaroner, även detta enligt sonens önskemål.

Nu återstår det endast att få sonen ifråga att börja bli trötter, för att kunna lägga sig, tveksamt hur väl detta kommer gå…

Motströms

BMW 523iA på 16"-fälgar styling 48

Normen för bilar på senare år har ju som bekant vandrat allt mer mot större, bredare fälgar med mindre gummi i höjdled. Mycket av detta har ju tveklöst handlat om utseende, det blir en aning snyggare, åtminstone till viss gräns, med stora fälgar! För egen del har hittills gränsen gått vid 17″-fälgar, något jag hade på mina två föregående bilar och dessutom köpte till min nuvarande strax efter att ha köpt den.

Nytvättad Rupert med de gamla sommardäcken monterade

Nytvättad Rupert med de gamla sommardäcken monterade

Men jag var aldrig riktigt nöjd med utseendet på fälgarna jag hittade i våras, jag tyckte inte riktigt att de passade på min bil. Därför har jag under några veckor letat fälgar igen, sett några lockande exemplar och till slut, en kväll här i veckan som gått, hittade jag sådana jag sökt länge! Den uppsättningen jag fann var av BMW styling 48 i storlek 16″, vilket innebar ett steg ner i fälgstorlek och ett klart steg mot den allmänt rådande regeln om större fälgar!

Efter en väldigt snabbt beslutad affär blev det att hoppa i bilen, bege sig mot Arvika för att göra ett riktigt fynd, en komplett uppsättning av BMW styling 48 med fräscha däck för 1600 kr! Resultatet ser ni på bilden ovan, jag kanske är ensam om att tycka det, men i min mening blev det åtminstone bättre både rent visuellt som sett till åkkomforten!

En rätt fascinerande grej är dock, att det blir ingen större prisskillnad när det väl blir dags att byta däcken sedan, det är i stort sett samma pris för 16″ och 17″ däck på nätet, möjligen något billigare för de senare. Säkerligen ett resultat i att 17″ blir allt mer vanligt och att efterfrågan därmed blir större.

Såhär långt är jag väldigt nöjd med mitt fynd, utseendet förbättrades, åkkomforten lika så, och det skall bli väldigt intressant att se om det blir någon skillnad i bränsleekonomin efter en lämplig långresa!

Uppförsbacke

Uppdraget var enkelt, sista dagen före semestern bestod av den kortaste turen i hela turlistan, allt som skulle göras var att klargöra en X2a, köra den från Arvika till Karlstad, kliva av, gå hem, ha semester!

Dessutom har jag haft just den här turen tämligen ofta sedan jag började i Karlstad, klargöra en X2a går ju som smort, även om det tar viss tid, inget är direkt ovant, de brukar alltid hoppa igång så snäll så efter nattens vila i Arvika, något jag tvunget skulle påpeka för kollegan under gårdagens passåkning dessutom.

Just därför skulle det inte riktigt bli så den här gången, inte alls faktiskt. Faktum är att jag nog aldrig varit så nära ord som “hjälplok” förut, ord som bärgning yttrades, hemresa med annat tåg bestämdes, nederlaget var nära!

Morgonen började som vanligt, upp 04.00 efter ovanligt många timmars sömn, på med kläder, ut till tågsättet, lämpade av väskan i drivenhetens förarhytt, gick mitt varv runt tågsättet och kopplade från stationär tågvärme. Upp i drivenheten igen, gick mitt varv på insidan och började dra igång allt så smått, aktiverade upp hytten och verifierade att rätt antal vagnar var med och igenkända enligt listan.

Allt gick precis enligt plan, tryckte på knappen för att få upp strömavtagaren och till huvudbrytaren, en tämligen obligatorisk del i att få ström till fordonet, och till en början verkade det gå som smort, strömavtagaren for upp och spänning fanns i tråden, men, vänta nu, brytaren slår inte till!?

Nåväl, bara att testa igen, trycka på knappen för att slå ifrån huvudbrytare och ta ner strömavtagaren igen, prova trycka upp den igen, utan bättring på resultatet. Aj då…

Ta ner igen, avaktivera hytten, bryta batterispänningen, bryta batterifrånskiljaren, döda tågsättet helt för att försöka få den att glömma eventuellt spök i datorerna, börja om från början!

Nytt försök, slå igång allt sakta men säkert, samma resultat, huvudbrytaren går INTE till, inte ens med en sund dos tålamod. Allt ser normalt ut, normala indikeringar, normala ljud, hjälpkompressorn går som den ska, inga luftläckor, alla vred och spakar ligger i normala lägen, men nej, hon vill inte!

Felsökning när klockan är runt 04.45-05.00 på morgonen är inte alltid så lätt som det kan verka, därför var det dags att ringa och väcka driftstöd, se om det fanns några tips och förslag från coachen om vad som kunde tänkas vara fel. Passade även på att kika igenom handboken för fordonet, men eftersom inget felmeddelande fanns att tillgå var det lättare sagt än gjort.

Så gott det gick försökte vi slå kloka huvuden ihop, några fler moment provades, rent våld brukades, inget hjälpte, envist så vägrade fordonet att utföra en av de absolut mest nödvändiga punkterna i att få liv i ett eldrivet tåg, att slå till huvudbrytaren som låter spänningen komma in från kontaktledningen via strömavtagaren – huvudbrytaren till transformatorn och så vidare till allt annat nödvändigt.

Tyvärr finns det ingen annan tid som går så fort som när man felsöker, allra helst inte när man felsöker utan vidare resultat. Snart nog var klockan närmare 5.20 på morgonen, dryga halvtimmen kvar till avgångstid från Arvika, dags att meddela ombordpersonal och DLC Hallsberg om besvären, dags att börja se över alternativa lösningar!

Tillsammans med ombordpersonalen så kom även passåkande förare som blev lika ställd över problematiken som infann sig, denna typen av fel hör inte alls till vanligheterna, och därmed är inte heller vanan eller tidigare erfarenheter nämnvärt stora. Fortsatta försök att starta om fordonet gjordes, samtliga med samma nedslående resultat. Till slut blev det så illa tvunget att åter koppla fordonet till stationär värme för att få batteriladdning igen.

Bussar beställdes, resenärer hänvisades till andra tåg, mitt tåg blev inställt, ombordpersonal och passåkande förare lämnade Arvika för att göra en bättre insats längre fram längs linjen, kvar i Arvika blev jag och X2 2022, fortsatt oense om dagens mål.

Vid det här laget var det mer eller mindre helt konstaterat att det var kört, den skulle inte starta, det fanns inte mycket mer att göra. Började istället se över vilket tåg som kunde vara lämpligt att ta för att komma hem till Karlstad, starten av min semester hägrade!

Strax innan jag skulle låsa om mig och lämna tågsättet så provade jag återigen, en sista gång att starta upp allt med tågsättet kopplat till stationär värme, för tredje eller fjärde gången i ordningen. Drog igång allt, ställde ännu en gång huvudkompressorn i TILL-läget utan resultat och gav mig något moloket bort mot bistron för att hitta något frukost-liknande.

Plockade på mig en skvätt kaffe, tog lite vatten med mig och gick bort mot förarhytten igen, märkte på vägen att nog fan bullrade det allt mer än nyss, när jag gick därifrån!?

Väl framme vid drivenheten kunde jag kallt konstatera att nu minsann gick kompressorn helt som den skulle, allt levde, tåget fick spänning från kontaktledningen och allt var frid och fröjd i förarhytten!?

Fråga mig inte vad som hände, vad som fick den att plötsligt börja leva igen, men något hjälpte, plötsligt hade den tjurat klart, lite mer än 1 timme efter ordinarie avgångstid. Något misstroget och misstänksamt meddelade jag driftstöd att det för stunden inte fanns något behov av bogsering utan att jag istället skulle se om maskineriet fortsatte fungera enligt plan, gjorde en light-klargöring för att kunna köra tågsättet utan resenärer, kopplade bort stationär värme och bytte under viss nervositet förarhytt till den som skulle vara i min tänkta färdriktning.

Allt fungerade, precis som det skulle, precis som om inget hade hänt.

Till slut, kl 07.46 kunde jag lämna Arvika tillsammans med min X2a, nästan exakt två timmar efter ordinarie tid, nästan exakt en timme efter min ordinarie sluttid för dagen. Sisådär 37 minuter senare rullade jag in på spår 2 i Karlstad, lämnade över till vår reserv på åkstationen och kunde äntligen gå hem, gå på semester, avnjuta två veckor ledigt!

Denna morgon kom jag närmare ordet “hjälplok” än jag någonsin tidigare gjort, ännu en gång kunde jag undvika det strax efter att hoppet i stort sett helt tagit slut, tåget må ha blivit inställt, bussersatt, övertid gjordes på semestern, men jag är ändå rätt nöjd över att än en gång fått igång ett extremt trilskandes tågsätt, ett viss mått av stolthet finns ändå där!

Frågan är, hur länge till kan man klara sig utan att behöva krypa till korset, när blir det dags för första hjälploksbegäran? Förhoppningsvis dröjer det länge till…

Sida 2 av 2

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén