Ibland är man verkligen lyckligt lottad där man sitter i lokförarstolen, igår kväll var en sådan stund som trots sin lite tråkiga omständighet ändå gav en otroligt vacker naturupplevelse!
Av en för mig ännu smått oklar anledning var det i vart fall stopp i trafiken mellan Stockholm C och Uppsala, ett större elfel som uppstod precis när det tågsätt vi skulle ha för gårdagens hemresa med 647 anlänt till Uppsala. Detta gjorde ju därmed att vår avgång som sin goda marginal till trots blev uppskjuten, och uppskjuten, och lite mer uppskjuten allt eftersom ingen prognos kom på trafikstarten.
Till slut fick det bli så att vi fick ta ett annat tågsätt som kom från Karlstad istället, vilket då gjorde att vi fick en X2 istället för loktåg och åtminstone en teoretisk chans att köra in tid.
Kom iväg från Stockholm drygt 1 timme och 25 minuter sent och körde så gott jag kunde till Katrineholm där vi hade hunnit med att köra ikapp drygt 15 minuter av förseningen.
Och det var här i Katrineholm som gårdagens naturupplevelse inföll, för över Katrineholm låg ett tämligen ordentligt åskväder som blixtrade på, samtidigt som det låg lätt dimma över marken och solnedgångens strålar lyste mellan molnbasen och marken!
Varför jag inte fann mig i att ta fram kameran förstår jag dock inte riktigt, men jag ansåg mig väl ha tillräckligt att göra i att bara se och njuta av det så gott det gick samtidigt som jag försökte parera mot den halka som uppstod i regnet.
Det är dock ändå sådana här stunder man verkligen minns, den vackra natur man ständigt får se från loket, ovärderligt helt enkelt!
Till Karlstad kom vi till slut drygt 1 timme och 10 minuter efter tidtabell, trots snabbare fordon var det inte mycket mer att göra när andra tåg som var mer rättidiga var i vägen…
Lämna ett svar