Gillar int’ den färgen…

Om det är något ord som är mer än väl använt som störningsförklaring inom järnvägen så vore det väl signalfel, ett lagom långt ord som täcker in väldigt mycket, allt från trasiga glödlampor till hela ställverk som tvärlåser sig. Den gemensamma nämnaren är dock att signaler blir röda, allt blir omständligt och jobbigt och resenärerna suckar ljudligt.

Signalen i bilden är oskyldig till händelsen i inlägget

Normalt sett så inträffar detta stilla och fint, sådär så att man får en god förvarning, kan stanna lite snyggt och prydligt innan signalen, ta fram sin lilla blankett, fylla i sagda blankett och därefter trycka in en knapp och passera signalen i civiliserad form.

Ibland blir det inte riktigt så bra.

Som igår.

Gårdagen bjöd snarare på den där varianten där en stilla tanke går igenom lokförarens huvud, ofta i stil med ”varför är det rött där?”, ”det här blir inte bra!?” eller kort och gott ”aj fan!”.

Gårdagens signalfel var alltså av den där lite mer spontant uppkomna varianten, den som inte förvarnas i tågskyddssystemet, eftersom signalen gått om till stopp efter att senaste uppdateringspunkten lämnat besked om vackert gröna signaler.

I järnvägstermer heter det fenomen som då uppstår OSPA, eller Otillåten StoppPassage, eller rödkörning i enklare termer. Resultatet av detta blir automatisk nödbroms från tågskyddssystemet, en riktig grisnit som i värsta fall kan flytta kaffekoppar från bord till knän och som dessutom innebär blankettskrivande och förseningsminuter.

Den här gången, som blev min fjärde OSPA kategori B sedan starten av lokförarkarriären,  så var det en växel på ett av sidospåren i Skattkärr strax öster om Karlstad som inte riktigt mådde så bra. När vi rullade in på driftplatsen med vackert grön körsignal och i runda slängar 140 km/h så hickade den till, vilket gjorde att alla signaler på driftplatsen gick från vackert grönt till elakt rött.

Detta lilla skifte i färg gjorde denna stackars lokförare en aning förvirrad först, men tämligen omgående kunde jag konstatera att det blir nog inte så bra detta och snabbromsade själv tåget mot stopp, var ju liksom lika väl att föregå den automatiska bromsningen som oundvikligen skulle komma inom kort.

Den nu elakt röda signalen, ja den passerades i god fart och sisådär 200 meter senare stod vi still, dessbättre kunde jag lossa upp bromsarna innan stoppet, så att andelen utspillda kaffekoppar skulle hållas till ett minimum! I förebyggande syfte hade jag även hunnit med att ropa om det kommande oplanerade uppehållet och utlovat en snar fortsättning på färden mot Arvika.

Väl stillastående så var det bara att ta telefonen och ringa till DLC Hallsberg som styr aktuellt område, ta fram lilla behändiga blankett 21 som berör stoppsignaler som skall eller ofrivilligt har passerats. Fyllde i denna gemensamt med fjärrtågklareraren enligt konstens alla regler och kunde därefter fortsätta färden så stilla, 6-7 minuter sen helt plötsligt.

Men nåja, väl framme i Arvika så var vi ju faktiskt i rätt tid igen, och jag hann dessutom med en omgång från kvällens buffé på hotellet, lagom för att få något i magen innan nattvilan.

Återstår att se hur länge det dröjer innan nästa ofrivilliga OSPA inträffar, min första inträffade under sommaren 2010 och därefter kom ytterligare två inom ett halvår. Sedan dess har det dock varit lugnt, och för min del får det gärna fortsätta vara lugnt ett tag till nu, jag föredrar mina signaler i grönt skick helt enkelt!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.