Måste sett fruktansvärt roligt ut denna morgon, när såväl far som son i ett mycket trött och nyvaket skick på led stapplar ut från sovrummet strax efter att väckarklockan ringt..!

Dessbättre ringde klockan först vid 07.00 denna morgon, efter två stycken ruskigt tidiga mornar på rad med väckning 04.30 respektive 04.15! Men det hjälper liksom inte riktigt mot den där ursprungliga, inbyggda tröttheten…

Jag kan väl inte direkt heller säga att morgonen blev omedelbart bättre när sonen först då kissar på sig, istället för att påtala att han behöver gå på pottan, eller när jag spillde kokande vatten över tumme och pekfinger under tiden jag fixade te till sonen.

Men, man får hoppas att det blir bättre, snart skall jag ge mig ut i kylan utanför och mot jobbet för en dag med kamratstödsmöte, komplett med besök på ambulansstationen här i staden! Kan ju faktiskt bli hur intressant som helst!