ewenson.se

Lokförare, pappa, make, fotonörd och allmänt lycklig

Månad: februari 2012 Sida 1 av 2

Hur skall detta sluta..?

Som de flesta läsare kanske märkt har jag ett visst intresse i allt som har med mobiltelefoner att göra, eller mer specifikt då smarta mobiler! Under årens lopp har det passerat en och annan telefon kanske, nu senast när jag bytte från iPhone 4 till Nokia Lumia 800.

Nu var ju detta ett byte jag var väldigt nöjd med, Lumia 800 är en väldigt väldigt trevlig telefon och Windows Phone är högst trivsamt att jobba med! Dessvärre så gick ju min Lumia 800 och bara spontant dog sådär, stängde av den en dag i förra veckan och därefter vägrade den att starta, ett så kallat stort jävla problem!

Dessutom hade jag då vid det laget lovat bort min iPhone till en kollega som var i behov av en ny, vilket gjorde att jag hade tämligen begränsad tid med den som reserv, det gick fram tills idag helt enkelt..!

Inte heller hade jag någon reserv liggandes här hemma, så man kunde överleva i väntan på reparation, utan jag fick vackert knata in på Telenor-butiken här i stan där jag köpte min Lumia 800 och fråga efter en lånetelefon, för att inte bli helt okontaktbar under ospecifierad tid.

Och se bara vad jag fick..!

Lånelur

En smått antik Sony Ericsson K660i, som hävdar att den har webbläsare och sådant skoj, men jag tvivlar..! Hur ska jag, mr telefonnörd himself överleva i väntan på reparation med en sådan där antik skapelse!?

Det här kommer aldrig att sluta väl, tänk om jag vänjer mig vid att ha batteritid som sträcker sig längre än en dag i taget..?

Djuuuuuuuuuuuuuuupt andetag..!

Bildblogg

I brist på ord, så tar man väl till det finaste man har istället..?

Kaspian

Nikon D7000 + Nikon AF-S 85mm f/1.8G

Blogglusten som försvann?

Well, som bortblåst är en annan term? Puts väck..!

Tids nog, kanske den återkommer?

Med en lättare ton av åldersnojja

Jaha, det närmar sig oundvikligt den där dagen vi kallar födelsedag, den där (för de flesta) årligt förekommande dagen då vi blir äldre även på papper. För min del är det några dagar kvar, men vad hjälper det, när man kämpar för fullt mot åldersnojjan redan som det är?

Nu råkar det ju vara inte mindre än fjärde året i rad som jag fyller 25 år, men märkligt nog skall jag ändå året till ära förnya mitt körkort, vilket knappast hjälper situationen. En viss, lättare ton av ångest kan det väl möjligen uttryckas över åldrandet, och en möjlig stundande 30-årskris (eller ja, 25 år för sjätte gången då..) kan eventuellt vara i antågande då..

I vanlig god ordning har jag dock sökt ledigt dagen till ära, och kanske borde man hitta på något desperat barnsligt bara sådär..?

Eller egentligen kanske man bara ska försöka ignorera det hela? Det kommer ju i vart fall fungera tills Transportstyrelsen påpekar körkortsaffären då..?

Tänk dessutom att det fanns en tid när man gillade att fylla år, hah..!

För övrigt har jag haft en dålig vecka sett till teknik, fyrverkerier (på det dåliga sättet..!) och telefoner som uppdateras och därpå lägger av, varning för vissa toner av bitterhet om det skrivs fler inlägg kommande helg..!

Joakim och bilarna

Det tycks nästan som om det skulle finnas någon slags förbannelse över mina tidigare ägda bilar, antingen det eller så har jag bara köpt fel typ av bilar, och sedan lyckats sälja dem i rätt tid..?

Ibland brukar jag nämligen roa mig lite sådär med att kolla upp hur livet fortsatt för de bilar jag tidigare ägt och brukat, och det är inte helt uppmuntrande läsning direkt. Av de 5 bilar jag ägt eller åtminstone varit huvudbrukare av, så är endast 1 bil fortfarande i trafik, och det den senaste, min f.d. SAAB 9-5 SportCombi.

Dessutom var jag ju förra våren spekulant på en BMW 523iA, men det blev ett köp som till slut aldrig blev av, vilket tycks resulterat i att även den köpts in av bildemontering och avregistrerats.

Annars har mina bilens öden varit hårda, den Renault Kangoo som visserligen var mina föräldras, men som jag mest brukade, avställdes 2009-08-23. Den röda Audi A6 jag köpte som första EGNA bil, den avregistrerades tämligen omgående efter att jag köpte mig vår RUT och det registreringsnumret är nu dessutom tilldelat en ny bil. Vår RUT mötte tydligen sitt öde i mars 2011, avregistrerad 2011-03-06 av en bildemontering.

Efter det var det vår vita Audi A4, som jag kollade in läget för någon dag sedan, och som då visade sig vara avregistrerad 2011-11-15 av en bildemontering. Vilket då även gav mig tanken att skriva om allt detta, och för den delen, fundera på om det vilar någon förbannelse över mina tidigare bilar..?

Nåväl, än så länge är ju i vart fall SAABen i trafik, som tur är! Hoppas att den får fortsätta att rulla i många mil till dessutom, den var ju i väldigt gott skick när jag sålde den i vart fall!

Det kanske är tur att man håller sig till bilpool numera, istället för att äga bilarna själv..?

Leksaker, leksaker, leksaker..!

Flyttaredag var då som bekant temat för dagen, Lastbil 5 kallar Statoil varianten för, dvs det största man får köra med vanligt B-körkort, ett medvetet val för att endast behöva köra ett varv denna flytt av då rätt naturliga skäl..!

Jag kunde tämligen omgående konstatera att det var ett bra val, för den var utrustad med en bakgavellyft, vilket jag ju då inte haft chans att leka med förut, och som man, tämligen lättroad sådan dessutom, så kunde det väl inte bli bättre?

Lastbil 5 alá Statoil

Visst, det tog ett återbesök vid macken för att få viss guidning i hur faen den hela fungerade mer exakt, men när man väl fick ordning på det hela var det ju tämligen skoj!

Sen kan jag ju inte direkt klaga på hela denna procedur med att spendera en massa mil längs landsvägarna heller, det är ju som bekant något jag trivs rätt väl med!

Själva flytten i sig gick ju tämligen bra, tog väl en tre timmar eller så att flytta ur lägenheten och placera allt i flyttbilen istället, inkl fikapaus på det. Vissa svordomar kan ha förekommit, men inga allvarligare skador på flytthjälpen eller möbler, tror vi…

Imponerande nog tömdes bilen dessutom mycket kvickare än den fylldes, dryga timmen tog det tack vare extra hjälp från förra helgens flyttare. Detta innebar ju dessutom att flyttbilen kunde återlämnas redan ikväll, istället för i morgon förmiddag, vilket då ger mig sovmorgon då istället, om Kaspian tillåter..!

Två flyttar avklarade hittills då i februari, endast mina föräldrars återstår, sen får ingen flytta på ett bra tag, eller om de ska göra det, så får de i vart fall se till att ha en flyttbil med bakgavellyft som jag kan leka med, då är det lite okej..!

Men om man skulle sova en stund på detta kanske?

Så det blev…

Kunde nöjt nog konstatera att årets variant av privatresekort hade anlänt till brevlådan just idag, ett kort jag inte köpte förra året och bittert ångrade mig över det. I år slog jag till, och som av en händelse, så blev det att boka en resa redan nu, några timmar senare!

För, Hertz Freerider hade visst skickat ett mail här under vår filmkväll med tips om en bil som ville hem till Göteborg någon gång mellan idag och onsdag, och, eftersom jag av en händelse råkade vara ledig just på onsdag, så tyckte jag väl att det lät som en ypperligt bra idé!

Så, på onsdag blir det alltså dags för ännu en spontan roadtrip sådär, mot Göteborg Sisjön för att så småningom leta sig hem med hjälp av tåg och privatresekortet!

Känns som att privatresekortet kommer att komma till viss nytta detta år, en stor dos reslust infinner sig just nu här hos mig, som ni kanske märkte redan med den förra spontana roadtripen, den till Sundsvall..!

Men, först ut väntar nu ännu en omgång flytt till morgondagen, köra flyttbil tom Karlstad – Motala, packa den full och köra åter till Karlstad eller mer korrekt, Skoghall, varpå den sedan skall tömmas igen innan den återlämnas till Statoil.

Det kan nog bli, kul..?

It’s payback time..!

Som trogna läsare kanske minns så uttryckte jag mig ju en aning självsäkert här för ett tag sedan, vilket är dumt, för sådant får man lida för, förr eller senare, eller idag då för att vara mer exakt!

Dagens misär och elände började väl egentligen med att klockan ringde 04.30, det är aldrig en bra start på dagen som sådant. Det blev väl inte direkt bättre av att mitt tågsätt, som skulle vara klargjort, inte var det, när jag letat mig ut till vagnhallen.

Nåja, en förkortad och effektiv klargöring så rullade vi i vart fall ned till Norra Bantorget för att ruskigt fort lasta av gamla varor som var kvarlämnat, på med nya och sedan iväg till Stockholm C.

Trots att förseningen från början var över 20 minuter när jag lämnade Hagalund gick vi “bara” 5 minuter efter körplan från Stockholm C, dvs inte farligt alls och definitivt inte något som bör vara nämnvärt svårt att köra ikapp, i teorin i vart fall.

Nästa käpp i hjulet kom dock mellan Gnesta och Flen, då var det styrfelsdags igen, dvs reducerad dragkraft vilket är irriterande, men ingen total katastrof, en snabb omstart av maskinen i Katrineholm skulle ju ordna allt!

Sagt och gjort, allt medan resenärer klev av och på så passade jag på att starta om maskinen och ordnade för avgång igen. Precis lagom när vi börjat rulla så var det då, styrfelsdags, igen.

Förbannat..!

Eftersom jag är en aning allergisk mot att starta om tåg utan att ha en plattform i närheten, om jag nu absolut inte MÅSTE göra det då dvs, så var det bara att bita i det sura äpplet och i något segt tempo fortsätta rulla mot Hallsberg, informerade såväl DLC Hallsberg som resenärer om effekterna av denna reducerade dragkraft samt om kommande försök att åtgärda problemet.

Något försinkat ankom vi Hallsberg, ny omstart och så iväg mot Värmland igen, nu drygt 15 minuter sena..

Den här gången höll det till Laxå innan det var dags för ännu en omgång styrfel med efterföljande reducerade dragkraft.

Föreställ dig väl valda ord här…

Till slut kom vi till Degerfors och då även dagens tredje omstart, skam den som ger sig..?

Det tycks dock som att talesättet “tredje gången gillt” passade in just denna morgon, för därefter höll maskinen ihop och något tågmöte senare kunde vi till slut ramla in på Karlstad C drygt 20 minuter efter annonserad tid!

Ett efterlängtat avbyte kom för att ta över inför färden mot Stockholm, och jag dröjde kvar en stund extra för att se så de kom iväg som de skulle, om än något försenade.

Men nej…

Nu var det istället ATC-fel i andra änden av tågsättet, och hur avbytande förare än försökte så vägrade ATC-enheten att hoppa igång för återfärden mot Stockholm. Till slut kom de iväg, med körning utan ATC och därmed också med högsta tillåtna hastighet av 80 km/h fram till Laxå, där tågsättet kunde vändas och en fungerande ATC-enhet kunde komma främst i färdriktningen igen.

Så man skulle kunna säga att jag haft en aning uppförsbacke idag, och att jag fick igen rätt ordentligt för mitt lite för självsäkra uttalande nyligen. Man kan också säga att det var extra skönt att väl hemkommen, lägga sig i sängen och dra täcket över huvudet en stund!

Nu ska jag inte köra tåg på en vecka eller så, nästa torsdag är väl nästa gång tror jag, så förhoppningsvis är allt glömt tills dess…

Istället pysslar vi med flytt av liten svärmor på lördag och årets fortbildning i säkerhetsföreskrifter på måndag – tisdag, blir nog bra!

Konsten att köra riktigt, riktigt långsamt

Man skulle ju kunna tro att det här med att köra tåg endast handlar om att köra fort, eller åtminstone enligt körplanen, även om det stundvis har sina hinder.

Ibland kan det dock vara av viss fördel att köra långsamt också, eller som idag, riktigt, riktigt långsamt! Platsen är i vanlig god ordning Stockholm Södra, där fyra spår mot Stockholm C plötsligt blir två, och trängseln ökar!

Här är en stor del av saken att inte behöva stanna, och det går oftast rätt bra eftersom DLC Stockholm har ordentligt bra flyt på trafiken i normala fall! Idag ringde de dock och förvarnade om tågträngsel ungefär i höjd med Årstabron, och påtalade att vi skulle komma till att vänta en aning innan vi fick plats på Stockholm C bland alla andra ankommande tåg.

Så, ungefär här blev det då en utmaning, kan man hålla saker och ting rullande, utan att hindra bakomvarande trafik i alltför stor omfattning?

Självklart är det värt ett försök och i snabb snigeltakt rullar vi in på plattformen alltjämt medan ett pendeltåg står på ett av de andra spåren och pysslar med sitt resandeutbyte. Inser att detta blir en tämligen omfattande utmaning och drar ner på tempot än mer, vilket slutligen leder till att en gammal tant med rullator med lätthet skulle kunna ta en enkel promenad förbi oss där vi i en knappt mätbar hastighet glider mot den fortsatt ilsket röda stoppsignalen.

Till slut rullar äntligen pendeltåget från plattformen intill och även om den där ilsket röda signalen nu börjar bli löjligt nära så tänds ändå ett litet hopp, det är viss prestige i att inte behöva stanna nu!

Med endast ett par-tre meter kvar till signalen, just när det är dags att kapitulera och bromsa till stopp så slår den äntligen om och istället för broms blir det en uns av pådrag för att få upp lite mer fart i väntan på bättre signalbilder längre fram.

En kortare stund senare landar vi då på Stockholm C och spår 19a, inte bara en gång, utan pinsamt nog två gånger, ATC-enheten tyckte visst att jag behövde hjälp att stanna, på en plats där DLC Stockholm inte helt och fullt hade uppskattat det…

Men, alla kom fram, vi var i tid, alla nöjda glada..?

Ny bekantskap i hemmet!

Ja, efter en del funderande och en tur till Elgiganten för att klämma på HTC Titan samt en promenad ned till Telenor här i stan för att känna lite på Nokia Lumia 800 så blev det faktiskt en ny bekantskap här i hemmet, just då i form av den senare, Nokia Lumia 800 som jag nämnt på bloggen vid ett antal tillfällen.

Så, i utbyte mot att jag sålde min själ till Telenor i 24 månader så fick jag promenera ut med ett av fåtal lagerexemplar de hade fått in dagen innan, och det var då alltså igår onsdag runt lunch!

Nokia Lumia 800

Nu var det inget större fel på HTC Titan för det, den verkade faktiskt riktigt läcker och välbyggd, klart bättre än mina tidigare erfarenheter från HTC! Den där skärmen på 4,7″ var inte alls helt fel, men den skulle nog bli en aning för omständlig i vardagen trots allt, omöjlig att hantera med en hand exempelvis!

Nokian däremot var jag ju redan förtjust i sett till design och byggkvalité sedan min korta tid med N9, vilket i stort sett är samma telefon sett till utseendet då. Dessutom har man fått Windows Phone att matcha den hårdvara som finns på ett alldeles utmärkt vis, och det hela spelar ihop riktigt imponerande faktiskt!

Jag måste säga att det känns en aning “fel” att ha den där Windows-logotypen på telefonen här i mitt Apple-fixerade hem, den är lite malplacerad så att säga. Men samtidigt går det inte att komma ifrån att Microsoft verkligen gjort sin hemläxa efter det där eländet som kallades Windows Mobile..!

Windows Phone logotyp

Det kan vara lite av ett fall av ny förälskelse detta, men Windows Phone är faktiskt riktigt trivsamt! Visst finns det en hel del kvar innan det blir mer “perfekt” finslipat som exempelvis iOS som nu är uppe i version 5.0.*, men jag tycker nog redan det är bättre än de versioner av Android jag hittills testat under längre perioder.

Visserligen är Windows Phone en aning mer låst och kontrollerat än Android, om än inte helt till den grad som iOS är, men samtidigt för detta med sig positiva saker också, exempelvis ett flyt som Android inte kommer i närheten utav, trots hårdvara som ligger klart sämre till om man ser till rena specifikationer.

Sen finns det absolut saker som jag hittills i mitt användande jag är en aning missnöjd med. Batteritiden har än så länge lämnat en hel del att önska, stödladdning behövs ofta såhär långt! Jag har försökt göra vissa optimeringar nu, och det bör bättras lite efter några dagars användande, men vi får se hur pass mycket bättre det blir..?

En annan sak, som i och för sig först nyligen bättrats på i iOS och som varit självklart i Android sedan starten är egna, personliga ringsignaler. Det är svårt att få till detta bra i Windows Phone, hittills har jag endast lyckats föra över en personlig signal till telefonen, min älskade SMS-signal i form av det klassiska ICQ-ljudet (“uh-oh”), men det går inte att använda som meddelandeljud..! Min ringsignal har jag hittills inte alls lyckats få över till telefonen, men jag får väl fortsätta försöka helt enkelt..!

På det stora hela är jag dock väldigt nöjd med mitt köp, Nokia Lumia 800 är ruskigt snygg sett till sitt yttre och är i kombination med Windows Phone faktiskt riktigt läckert även på insidan! Sedan finns det som sagt en hel del kvar att jobba på, men det verkar ändå som att man har ett hyffsat högt tempo i arbetet från Microsofts sida!

Jag måste ändå säga, att jag är otroligt imponerad av helvändningen de lyckats med, från katastrofalt urusla Windows Mobile 6.1/6.5 till ett kompetent och snyggt Windows Phone 7.5!

Och Nokia, nära nog helt utdömt och avlidet sett till smarta telefoner, vilken comeback!

Sida 1 av 2

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén