En inte helt vanlig dag

Reserv stod det på schemat idag igen, den tidiga sådana denna måndagen till ära, d.v.s. 05-13, vilket ju passar alldeles ypperligt en måndag morgon, eller något sådant..!

Dagen till ära tog jag faktiskt tag i det smått fulla facket, tömde det och gick igenom sådant som läses och förstås, sådant som läses och arkiveras, sådant som inte läses utan appliceras i medhavd pärm, allt för att ge väskan lite mer vikt. I kombination av några liter kaffe så flöt detta på alldeles ypperligt, och så småningom kunde jag hamna i en bekvämare stol med mer kaffe och en hälsosam (?) dos slösurfande på paddan, lagom tidsfördriv!

Började trilla in lite sms om störningar i trafiken i dessa trakter, men det var ju lugnt för min del, problem mellan Hallsberg och Katrineholm skulle ju inte behöva få mig ut på jobb!

Och så var det inte heller, utan mig ringde de först när tåg 352 hade rullat in i Karlstad, och försökt lämna sin strömavtagare hängandes i kontaktledningen, med ett inte helt bra resultat…

Vis av erfarenhet kunde man redan här inse att min sluttid på kl 13, den var det bara att glömma! Från tidigare erfarenheter kunde jag väl närmast misstänka att detta skulle komma att dra ut på tiden riktigt ordentligt snarare, som det alltid brukar göra med specialuppdrag av denna sort.

Att jag ombads göra något så enkelt som att gå ner och ”vakta” tågsättet i väntan på fortsatta beslut, var knappast något som muntrade upp direkt, men, samtidigt är det ju inte fel med några timmar övertid när väl lönebeskedet kommer heller!

Knatade ner till spår 1b iförd en inte längre helt orange varselväst, utrustad med mina superskitiga rundgångshandskar och ett par hörselproppar, redo för allt, typ! Väl framme kunde man tämligen omgående konstatera att strömavtagaren, ja, den hade ju sett sina bättre dagar…

Defekt strömavtagare på Rc6 1409

Inte blev det mycket bättre av att även den andra strömavtagaren på loket inte heller var i farbart skick, den gick att ha uppe för att försörja loket och tågsättet med ström i väntan på bättre tider, men inget utöver detta.

Lät i vart fall föraren som kört tåget gå iväg för att kunna ta sin rast i lugn och ro och satte mig för att, ja? Vakta lok? Tänk om någon skulle sno det bästa loket, Rc6 1409!?

Ringde några samtal, väntade lite, gick ett varv för att hejja på InfraNord-grabbarna som varit ute och synat av kontaktledningen mellan Kil och Karlstad i jakt på ytterligare skador, tog mig ett varv via kaffetermosen och sedan åter upp på loket. Fick tiden att gå helt enkelt.

En stund senare tittade växlingen på Green Cargo förbi med ett stycke diesellok, för att kunna dra undan vårt inte helt körbara tågsätt. Detta tyckte dock inte de nyligen ankomna elgubbarna var någon vidare lysande idé, utan vi fick vackert stå kvar i väntan på en stund med mindre trafik, så kontaktledningen kunde göras strömlös och loket oskadliggöras.

Istället hakade vi av vagnarna från loket och drog dessa till ett annat spår, så att ett reservlok som ankom från Göteborg kunde kopplas på och åtminstone köra tåg 367 i ett smått sent läge.

Kvar blev jag, och mitt lok som nu ensamt var kopplat till det diesellok som skulle dra undan det, så småningom.

Tog mig en pratstund med lokala tågklareraren här i Karlstad för att spåna på vart man bäst dumpar ett bättre begagnat Rc-lok, och enades om att även om Klarälven vore ett tillfredsställande alternativ, så kanske spår 6 skulle vara en aning mer ekonomiskt och bättre alternativ. Förmedlade tankarna med vår fordonsledning och kunde då även konstatera att det skulle få medfölja tåg 377 ner till omvårdnad i Göteborg senare på kvällen.

Gick ut till loket för att invänta elgubbarna som nu äntligen skulle få hela Karlstad C spänningslöst för att därefter kunna gå upp på lokets tak och oskadliggöra de skadade strömavtagarna.

Att oskadliggöra ett Rc-lok

Så småningom hade man då slutligen klarat av allt detta, och loket kunde äntligen flyttas till ett uppställningsspår, så att man åtminstone fick tillbaka spår 1b för icke eldrivna fordon ett tag, i väntan på reparationer.

Där var det då även dags för mig att lämna det, efter att ha sett till att det inte kunde komma i rullning och kopplat in lite tågvärme för batteriladdning. Slutnotan för dagen blev alltså 3 timmar och 15 minuter övertid, vilket blir alldeles utmärkt till februari-lönen!

I morgon blir det sena turen mot Stockholm igen, och därmed skiftar vi än en gång vilt mellan morgon och kvällsturer, en aning slitsamt, men sedan väntar ju ändå två lediga dagar, så jag skall väl överleva!

Förhoppningsvis bjuder morgondagen på absolut inget alls av händelser utöver de normala, en dag i rättidighetens tecken strävar vi efter!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.