Rubrikerna känns igen alltför väl, ”Arga pendlare flydde på bron” och ”Pendeltåg fast på Årstabron”, denna gången alltså SL och dess resenärer som hamnar i en klart oönskad situation sittandes på ett trasigt tåg, drabbat av ospecificerat ”bromsfel” som uppenbarligen inte heller gick att få ordning på direkt på plats.
Det naturliga när man får ett fordonsrelaterat fel är givetvis att felsöka, de allra flesta fel som inträffar i drift går att återställa och få ordning på, åtminstone så att man kan ta sig till närmaste plattform. Under mina drygt 3 år som lokförare, inklusive tiden som elev har det hittills endast inträffat vid ett tillfälle att tåget inte kunde ta sig vidare utan assistans av verkstadspersonal, med just bromsfel som inträffade i djupaste vinterväder.
Enligt uppgift inträffade stoppet vid 8.40-tiden, strax efter 9.00 hade man beslutat om att evakuera tåget, en rimlig tid för att ge felsökningen en chans utan att dra ut på det hela alltför länge, något man inte gärna gör i situationer som dessa där väldigt många människor trängs på förhållandevis liten yta.
Dessvärre verkar dock vissa individer inte kunna invänta en evakuering av tåget i ordnade former, med avspärrad trafik på närmast intilliggande spår exempelvis, utan dessa har istället tagit saken i egna händer och nödöppnat dörrar för att ta sig vidare på eget bevåg.
Detta är ett oerhört farligt händelseförlopp, dels för att det tar bort fokus och tid från att ordna med en säker evakuering av tåget, men främst för att risken för personskador och i värsta fall, dödsfall är oerhört stor när trafiken fortsatt pågår på spåren intill. Största tillåtna hastighet vid den aktuella platsen är t.ex. 120 km/h med nedsättning till 100 km/h följt av 80 km/h på andra sidan Årstabron i riktning mot Stockholm C.
Även om den/de första personerna som spontanevakuerar må se sig själv som försiktiga med uppsikt i båda riktningar innan de korsar eventuell farlig punkt, så finns det alltid andra personer som följer, som inte tar samma tillförsikt, uppmuntrade av andras till synes problemfria vandring från platsen, och det är då olyckor inträffar.
Givetvis skall en evakuering i ett såpass utsatt läge påbörjas omgående, men det kan trots allt inte ske omedelbart om det skall ske under ordnade former. Dels skall dessa resenärer kunna ta sig bort från platsen, helst med hjälp av ett nytt, ersättande tågsätt om inte evakueringen kan ske i direkt närhet till plattform. Att få fram ett nytt tågsätt är dessutom inget du gör i en handvändning, du kan knappast be efterföljande tåg tömma sina resenärer på plattformen, för att få plats med de som skall evakueras, och det finns begränsad plats ombord hur man än vrider och vänder på situationen.
Att omedelbart stoppa trafiken annat än om absolut nödvändigt är inte heller särskilt lämpligt, vid den tiden är många tusentals människor på väg in mot Stockholm C med såväl fjärr-, regional- som pendeltåg och ett omedelbart stopp kommer att drabba långt fler än de som sitter på det ursprungligt drabbade tåget. Även om en halvtimma i sammanhanget må vara en lång stund för de ombord, som även de har tider att passa, är ändå ett mindre illa alternativ eftersom det ger åtminstone en chans att utarbeta en plan B för övrig trafik omkring problemet.
Standardfrågan i det här läget brukar vara, ”Men om det brinner ombord då, skall man vänta då också!?”, och givetvis nej, men då talar vi om en helt annan variant av evakuering, och vid ett sådant tillfälle handlar det om helt andra prioriteringar.
Vid en planerad evakuering tar man alla nödvändiga steg för att undvika personskador och för att underlätta överflyttningen till ny transport på enklaste möjliga vis.
Är det istället frågan om en akut evakuering där det föreligger mycket stor fara för personskador och/eller dödsfall kommer givetvis trafiken att stoppas omedelbart, dessutom kommer vikt läggas på att på kortast möjliga tid utrymma tåget även om det kan medföra i sammanhanget lättare personskador som stukade/brutna ben och liknande, då detta är ett mindre illa alternativ. Men det borde i stort sett vem som helst kunna hålla med i, att det vore onödigt att riskera lättare personskador som alternativ för att vänta en halvtimme extra för en mer ordnad evakuering?
Dessbättre gick det även den här gången bra, sannolikt tack vare att personalen var med på noterna och kunde få trafiken akut stoppad på intilliggande spår, innan en olycka inträffade. Men att inga personer skadades eller omkom eller skadades vid spontanevakueringen får inte ses som annat än tur, och man kan inte förlita sig på tur i tid och evighet, förr eller senare tar den slut.
Det märks ändå en mycket oroväckande trend i allt mindre tålamod ombord, till stor del orsakat av en orimligt stor mängd strul och besvär vid liknande situationer absolut, men lika fullt oroväckande. När människor slutar respektera att omvärlden är farlig om den hanteras på fel sätt så riskerar vi att få oerhört svåra konsekvenser, nästa gång kan oturen vara framme och ett flertal personer blir påkörda, skadade, i värsta fall dödade, allt i stressens namn.
Tid och information om vad som pågår, vad som komma skall och vad som görs åt situationen är av oerhörd vikt vid sådana här händelser, det är lätt att låta tiden rymma under tiden man felsöker, något man verkligen inte har råd med egentligen. I många fall är det bättre att på ett tidigt stadium erkänna nederlag och fokusera på den mer akuta situationen med många människor, stressade och hårt prövade, i ett litet utrymme, och att ordna alternativ transport samt informera om allt som händer.
Allt detta är lättare sagt än gjort, men om trenden fortsätter så kommer risken öka för att nästa omgång tidningsrubriker är betydligt mörkare och än mer oönskade!
Tåg är oerhört säkra för de resande ombord, men järnvägen som miljö är istället en oerhört farlig och förrädisk plats om den inte respekteras.
Lämna ett svar