ewenson.se

Lokförare, pappa, make, fotonörd och allmänt lycklig

När kommer det första dödsfallet..?

Rubrikerna känns igen alltför väl, “Arga pendlare flydde på bron” och “Pendeltåg fast på Årstabron“, denna gången alltså SL och dess resenärer som hamnar i en klart oönskad situation sittandes på ett trasigt tåg, drabbat av ospecificerat “bromsfel” som uppenbarligen inte heller gick att få ordning på direkt på plats.

Det naturliga när man får ett fordonsrelaterat fel är givetvis att felsöka, de allra flesta fel som inträffar i drift går att återställa och få ordning på, åtminstone så att man kan ta sig till närmaste plattform. Under mina drygt 3 år som lokförare, inklusive tiden som elev har det hittills endast inträffat vid ett tillfälle att tåget inte kunde ta sig vidare utan assistans av verkstadspersonal, med just bromsfel som inträffade i djupaste vinterväder.

Enligt uppgift inträffade stoppet vid 8.40-tiden, strax efter 9.00 hade man beslutat om att evakuera tåget, en rimlig tid för att ge felsökningen en chans utan att dra ut på det hela alltför länge, något man inte gärna gör i situationer som dessa där väldigt många människor trängs på förhållandevis liten yta.

Dessvärre verkar dock vissa individer inte kunna invänta en evakuering av tåget i ordnade former, med avspärrad trafik på närmast intilliggande spår exempelvis, utan dessa har istället tagit saken i egna händer och nödöppnat dörrar för att ta sig vidare på eget bevåg.

Detta är ett oerhört farligt händelseförlopp, dels för att det tar bort fokus och tid från att ordna med en säker evakuering av tåget, men främst för att risken för personskador och i värsta fall, dödsfall är oerhört stor när trafiken fortsatt pågår på spåren intill. Största tillåtna hastighet vid den aktuella platsen är t.ex. 120 km/h med nedsättning till 100 km/h följt av 80 km/h på andra sidan Årstabron i riktning mot Stockholm C.

Även om den/de första personerna som spontanevakuerar må se sig själv som försiktiga med uppsikt i båda riktningar innan de korsar eventuell farlig punkt, så finns det alltid andra personer som följer, som inte tar samma tillförsikt, uppmuntrade av andras till synes problemfria vandring från platsen, och det är då olyckor inträffar.

Givetvis skall en evakuering i ett såpass utsatt läge påbörjas omgående, men det kan trots allt inte ske omedelbart om det skall ske under ordnade former. Dels skall dessa resenärer kunna ta sig bort från platsen, helst med hjälp av ett nytt, ersättande tågsätt om inte evakueringen kan ske i direkt närhet till plattform. Att få fram ett nytt tågsätt är dessutom inget du gör i en handvändning, du kan knappast be efterföljande tåg tömma sina resenärer på plattformen, för att få plats med de som skall evakueras, och det finns begränsad plats ombord hur man än vrider och vänder på situationen.

Att omedelbart stoppa trafiken annat än om absolut nödvändigt är inte heller särskilt lämpligt, vid den tiden är många tusentals människor på väg in mot Stockholm C med såväl fjärr-, regional- som pendeltåg och ett omedelbart stopp kommer att drabba långt fler än de som sitter på det ursprungligt drabbade tåget. Även om en halvtimma i sammanhanget må vara en lång stund för de ombord, som även de har tider att passa, är ändå ett mindre illa alternativ eftersom det ger åtminstone en chans att utarbeta en plan B för övrig trafik omkring problemet.

Standardfrågan i det här läget brukar vara, “Men om det brinner ombord då, skall man vänta då också!?”, och givetvis nej, men då talar vi om en helt annan variant av evakuering, och vid ett sådant tillfälle handlar det om helt andra prioriteringar.

Vid en planerad evakuering tar man alla nödvändiga steg för att undvika personskador och för att underlätta överflyttningen till ny transport på enklaste möjliga vis.

Är det istället frågan om en akut evakuering där det föreligger mycket stor fara för personskador och/eller dödsfall kommer givetvis trafiken att stoppas omedelbart, dessutom kommer vikt läggas på att på kortast möjliga tid utrymma tåget även om det kan medföra i sammanhanget lättare personskador  som stukade/brutna ben och liknande, då detta är ett mindre illa alternativ. Men det borde i stort sett vem som helst kunna hålla med i, att det vore onödigt att riskera lättare personskador som alternativ för att vänta en halvtimme extra för en mer ordnad evakuering?

Dessbättre gick det även den här gången bra, sannolikt tack vare att personalen var med på noterna och kunde få trafiken akut stoppad på intilliggande spår, innan en olycka inträffade. Men att inga personer skadades eller omkom eller skadades vid spontanevakueringen får inte ses som annat än tur, och man kan inte förlita sig på tur i tid och evighet, förr eller senare tar den slut.

Det märks ändå en mycket oroväckande trend i allt mindre tålamod ombord, till stor del orsakat av en orimligt stor mängd strul och besvär vid liknande situationer absolut, men lika fullt oroväckande. När människor slutar respektera att omvärlden är farlig om den hanteras på fel sätt så riskerar vi att få oerhört svåra konsekvenser, nästa gång kan oturen vara framme och ett flertal personer blir påkörda, skadade, i värsta fall dödade, allt i stressens namn.

Tid och information om vad som pågår, vad som komma skall och vad som görs åt situationen är av oerhörd vikt vid sådana här händelser, det är lätt att låta tiden rymma under tiden man felsöker, något man verkligen inte har råd med egentligen. I många fall är det bättre att på ett tidigt stadium erkänna nederlag och fokusera på den mer akuta situationen med många människor, stressade och hårt prövade, i ett litet utrymme, och att ordna alternativ transport samt informera om allt som händer.

Allt detta är lättare sagt än gjort, men om trenden fortsätter så kommer risken öka för att nästa omgång tidningsrubriker är betydligt mörkare och än mer oönskade!

Tåg är oerhört säkra för de resande ombord, men järnvägen som miljö är istället en oerhört farlig och förrädisk plats om den inte respekteras.


Föregående

Med en uns av förvirring

Nästa

Glöggsäsongen är snart här!

9 kommentarer

  1. Bra skrivet!
    ( Både till innehåll och form )

  2. Bengt

    Flams! På tågets ena sida fanns inget spår och det var i direkt anslutning till gång och cykelvägen. Eftersom ingen elledning ramlat ner var det helt säkert att ge sig ut åt det hållet. Allt annat är bara flams och säkerhetshysteri. Någon jävla måtta får det vara.

    • Intressant inställning…

      Några fler säkerhetsdetaljer omkring dig i samhället du finner onödiga sådär på rak hand, bilbälten kanske..?

      På bilderna jag ser är väl “direkt anslutning” att ta i tämligen friskt, snarare befinner sig gång och cykelvägen du hänvisar till, tämligen högt upp från marken sett, även jämfört med dörrarna på tåget som normalt sett är i plattformshöjd. Detta är helt klart en faktor som skall tas med i beräkningen, då det kan leda till att alla inte omedelbart ger sig upp där, utan försöker finna andra vägar.

      Att på eget initiativ bege sig ut ur tåget utan att någon omedelbar fara för de ombord finns, är rent vansinne, inte endast för att man utsätter sig själv för onödiga risker, men man lämnar även dörren öppen för de som INTE är fullt så försiktiga, och det är där den största risken ligger. Att kalla det säkerhetshysteri att ordna en kontrollerad evakuering för att säkerställa att samtliga ombord det havererade tåget kommer av tåget och vidare på ett säkert sätt, det är en aning förhastat.

      Det sker varje år olyckor och allvarliga tillbud med människor som faktiskt VET vad de gör i spårområdet, och som har utbildning i att vistas där, och som är medvetna om riskerna! Att då hävda att det är flams och säkerhetshysteri när man blir orolig över att människor som INTE vet om faror och risker med att vistas i spårområde, ett problem som i allra högsta grad påverkar min dagliga arbetsmiljö, det är dessvärre inget annat än ignorant!

  3. Jag håller med i en del av det skrivna, t.ex. så är det knappast riskfritt att gå ut på spåren. Själv hade jag inte gjort det, eftersom jag inser att jag inte vet vad jag sysslar med i den sistuationen. Samtidigt så menar jag att ansvaret ligger på SL/SJ/Trafikverket; alltså de som hanterar situationerna så illa när något går fel. Passagerarna visste förmodligen att allt som sades till dem kunde vara lögn och att det kunde bli sittande där många, långa timmar. Hade företgen ovan haft sin trovärdighet kvar hade man kanske lyssnat på dem i högre grad. Fråga huruvida jag är ansvarig för att du går ut (i fall jag själv går ut) tycker jag är mer komplicerad. Var och än måste ta ansvar för sina egna beslut och handlingar. Samtidigt så bör man ju vara medveten om att det jag gör, kommer andra att ta efter. På den punkten tycker jag alltså att du gjort det lite lätt för dig.

    • Absolut, detta är till största delen en situation som är på grund av den stora förtroendekris som järnvägen som helt system genomgår för närvarande, med alltför många dåligt eller katastrofalt hanterade liknande missöden bakom sig. Men två fel gör inte ett rätt som bekant, att ta saken i egna händer och därmed riskera sitt eget liv och andras psykiska välbefinnande är inte rätt väg ut ur situationen, utan kommer snarare leda till än större besvär. Det är av yttersta vikt att man från såväl operatörer som från Trafikverket visar en stor vilja att lösa uppkomna situationer snarast möjligt, samt framförallt minska antalet tillfällen där situationer som den aktuella uppstår.

      Det som närmast skulle kunna vara aktuellt i fallet med efterföljande personer, är väl i så fall “Allmänfarlig vårdslöshet”, men om detta är något som håller i domstol vågar jag inte svara på, och förhoppningsvis behöver vi inte få reda på det inom den närmaste perioden heller!

  4. Sure Bertil

    Har ni åkt pendeltåg i rusningen ? Det är ju nästan som man drabbas av panik i ett fungerande tåg då kan man ju fundera vad som händer om man ska stå 6 pers på 1kvm i 1,5h och temperaturen bara ökar.

    Skulle öppnat dörrarna och hoppat ut själv med.

    • Absolut, jag har både åkt pendeltåg i rusning såväl som kört tåg i rusningstrafik, om än inte i SL-land. Men även om situationen ombord på ett fullsatt pendeltåg som blir stillastående är klart obehaglig, allra helst för personer som har problem med folksamlingar, så är den inte i ett omedelbart läge direkt livsfarlig, vilket däremot området direkt utanför tåget är innan trafiken med säkerhet är stoppad!

  5. Jan Josefsson

    Stockholms Läns Lokaltrafik fungerar oväntat dåligt, vilket beror på slöa och oengagerade storstadspolitiker inom M och S, som aldrig kan enas om bra transporter. Det vi nu ser är rena kaoset p.g.a. dels city tunneln som inte blir färdig liksom det innerligt korkade beslutet att bygga dubbelspår från Södra till Södertälje Central – en onödig affär som kostar oss skattebetalare en skön slant i onödan! Det enda riktiga hade varit att skrota den sträckan samt att riva centralen i Södertälje för bostäder och flytta busscentrum permanent till Östertälje och Södra (Södertälje Hamn), en långt bättre idé än de dumheter man nu har för sig från SL:s sida. Å andra sidan kan man fundera på hur SL egentligen fungerar och varför allt skall ut på upphandling? SL skall sköta både buss, pendeltåg, tunnelbana och spårväg utan privatiseringar o.d., som är fullkomligt felaktigt precis som inom vården! NU får det vara nog med detta och ävenledes ett slut på vem eller vilka som skall driva trafik i SL:s regi eller bedriva vård i Landstingets regi! Det finns gränser för vad som är möjligt!

    • Citybanan som bygge i sig ligger väl vad jag vet enligt tidsplan, däremot kommer den åtminstone 20-30 år för sent för hur trafiken utvecklat sig, vilket är i allra högsta grad beklagligt!

      Vad gäller övriga synpunkter om vad som pågår i SL-land är jag dessvärre alltför dåligt insatt i för att på ett rimligt vis kunna kommentera.

      Vad gäller principen med upphandlingar håller jag dock inte helt med dig, det är för närvarande tämligen dåligt skött i stort sett oavsett vad det handlar om, få byten av operatör sett till trafiken har skett utan betydande störningar som är helt klar orimliga. Däremot vill jag gärna tro att upphandling som sådan mycket väl kan fungera, under förutsättning att priset inte enkom är det viktigaste, det är tämligen sällan det lägsta budet är det bästa budet, och någonstans i kalkylen bör man även kunna uppvisa HUR man skall få plus och minus att fungera, även under andra förhållanden än de perfekt planerade!

Lämna ett svar till Hanna-Karin Grensman Avbryt svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén

%d bloggare gillar detta: