Ja, vad skall man egentligen säga om dagens arbetspass, det sista för veckan? En gäspning kommer väl närmast i form av beskrivning, eller precis sådär alldeles lagom lugnt, stillsamt och sådär lättarbetat som varje dag skulle kunna få vara egentligen..?

Passet började med tåg 452 på delen Karlstad – Stockholm, och bortsett från ett besvärligt TBFH-skåp i Kristinehamn som gav någon minut extra plattformstid i väntan på bomfällning, så inträffade inget utöver det planerade. Jag drack kaffe, åt mina frukostmackor och gled in på Stockholm C inte mindre än14 minuter FÖRE annonserad ankomsttid, bara för att jag kan sådär..?

Ut till Hagalund och lämnade tågsättet strax utanför verkstaden, vilket innebar en lite lagom promenad tillbaka till vårt kära Chateau Lunden där vi har våran överliggning såväl som dagrum. Träffade i vanlig god ordning på f.d. kollegor från Linköping och slängde lite ord med dem, innan jag faktiskt passade på att gå upp på rummet och vila ögonlocken en stund, välförtjänt efter en slitsam (?) morgon i järnvägens tjänst.

Särskilt mycket till sömn blev det väl inte direkt, men placerad i ryggläge på säng med slutna ögonlock och avslappnande musik i öronen avnjöts en halvtimma eller så i stillhet innan det bar av ner till matsalen för att värma matlådan, så att man inte svälter ihjäl på vägen hem.

En promenad senare satt jag på mitt färdmedel hem, tåg 633 och gav mig av ned till serviceplattformarna vid Norra Bantorget, där ombordpersonal såväl som catering mötte upp. Ännu en kôpp nybryggt kaffe inhämtades inför resan hemöver, som även den flöt på sådär utmärkt så att man nästan måste nypa sig i armen för att se om det verkligen stämmer..? Lite påfyllning av kaffe i enlighet med god sed i Katrineholm, kompletterad med lite icke-LCHF-korrekt smågodis som kollegan ombord stod för, vardagslyx någon?

Förutom en lite lätt överfull blåsa mot slutet av dagen så finns det alltså i stort inget att anmärka på, alls..!?

Gick hem och bäddade ner mig för en stunds ögonlocksvila, eftersom fru och son befann sig utanför hemmets väggar när jag trillade innanför dörren. Tanken var att vila lite lätt sådär bara mellan 16.30 – 17.00 eller så. Det gick åt helvete. Omkring 18.30 vaknade jag istället.

Kanske kan vara så att jag haft lite sömn att ta igen, eller om det är en i bakgrunden liggande förkylning som tar ut sin rätt? Sov gott gjorde jag i vart fall!

Fick ju i vart fall avnjuta sonens triumferande leende när han konstaterade att han hade rätt, att pappa var hemma när han och hans mor åter kom hem från lekparken, han verkar minst sagt njuta av att ha rätt den unge mannen, något han dessutom verkar ha tämligen ofta!?

Nu slöar jag loss i god fredagsordning framför datorn med god musik i öronen, Angelika sitter istället med en bok i soffan och njuter på sitt håll, frid och stillhet råder annars i Casa del Ewenson, helgen är här!