ewenson.se

Lokförare, pappa, make, fotonörd och allmänt lycklig

Månad: september 2011

Också ett sätt att spendera fredag kväll….

Det finns ju som bekant tusen och en vis att spendera en fredagskväll på, t.ex. supa skallen av sig på stadens nattklubbar, avnjuta middag och bio, eller varför inte en filmkväll hemma i soffan? Sedan finns ju även varianten med att jobba, som t.ex. jag gjort under kvällen…

Men jag kunde visst inte bara nöja mig med att jobba, det vore ju alldeles för simpelt för lilla mig, jag var ju självklart även tvungen till att fastna i en hiss också, bara för att göra kvällen en aning mer komplett!

Som tur är så lider man i vart fall inte av cellskräck, utan det hela hanterades mest med ett i huvudet högljutt “VAFAAAAAAN!” följt av “SUCK!!!!” följt av telefonsamtal till bostadsbolagets hissjour. Passade därefter på att skicka ett litet sms till min kära hustru förklarandes vart jag var, vad jag gjorde och bad henne ta med en hammare, för att försöka bända upp dörren på egen hand.

Min kära fru kommer strax därefter ned för trapporna, utan hammare…

Trodde inte att den behövdes var förklaringen…

Nä, det var ju bara därför jag bad om den…

En uns av mental suck passade in här också medan hon återvände upp till lägenheten för att hämta hammaren.

Nu hjälpte det ju förvisso inte nämnvärt ens med hammare heller, men den kunde åtminstone öppna upp en aning större glugg för att släppa in en aning mer frisk luft till hisskorgen, alltid något i väntan på reparatören. Dessbättre var det bra fart på reparatören, som dök upp efter sisådär 20 minuter, klart godkänt en fredagskväll!

Jobbdelen av dagen då? Ja, började ju busenkelt med en passresa i tid till Göteborg med gott sällskap, som det ska vara helt enkelt. Väl på plats kom en del av växlingspersonalen och informerade att man skulle låna tågsättet en stund, byta ut en vagn var det visst, hotade något om att vi skulle komma iväg sent, det gillar vi inte!

Passade på att smita iväg till våra personallokaler där för att låna en civiliserad toalett under tiden, var väl lika väl så helt enkelt.

Väl tillbaka på plattformen saknades alltjämt tågsätt, inte bra, klockan närmade sig 17.07, blev 17.07, passerade 17.07 och än saknades tågsätt.

Närmare 17.25 dök det upp lok och fyra vagnar, en mindre än planerat, det tänkta vagnbytet gick om intet eftersom vagnen man tänkt sig att byta till, även den hade gått och blivit ledsen och trasig, perfekt en fredag eftermiddag vid dessa tider, är ju bara massor med folk som vill ge sig ut på resande fot då…

Nåväl, iväg kom vi i vilket fall strax under 25 minuter sena, blev nästan omgående uppringd av driftledningscentralen i Göteborg som spånade lite på hur vi bäst skulle kunna passera ett annat tåg som avgått strax före vårt, och som skulle göra fler uppehåll än oss på vägen mot Trollhättan. Fick veta att om jag kunde stå på så gott det bara gick uppöver längs Göta älv så var en förbigång planerad precis där det går från underbart dubbla spår till hysteriskt trångt enkelspår igen, ja tack, skall vi ordna lovade jag.

Sagt och gjort, så låg vi på för kung och fosterland och allt det där som hör till, och kunde glida förbi lite snyggt i sista stund, och vips var även 5 minuter av förseningen borta. Här efter hände även något mycket märkligt, alla tågmöten stämde in perfekt och jakten på de stulna minuterna kunde helt ostört pågå hela resans väg, tillsammans med lämpligt längre planerade uppehåll som nu uteblev kunde förseningen helt köras in lagom till avgång från Grums, najs, och smått oväntat!

Fast det är klart, man skall ju inte få vara hur nöjd som helst, ett sista tågmöte var ju kvar, och det är klart att just det skall strula, med 5 minuter kvar till Karlstad och när man är i rätt tid, så straffas man med nästan 15 minuters väntetid i Skåre, på att mötande tåg skall komma in på sidan och att det tåg som redan står på det andra spåret, skall kunna avgå mot Karlstad, för att lämna plats åt mig.

Suck!

Till slut blev det 14 minuter sent till Karlstad, oerhört retliga 14 minuter, när det var så nära ännu en rättidig ankomst!

Nåja, alla överlevde och inga tillbud eller ens incidenter inträffade längs med vägen, och det är jag ganska nöjd med för tillfället!

I morgon tar vi nya tag, först passresa till Åmål, för att köra Åmål – Karlstad, sedan en timme njutningsfull kvartstid innan jag ger mig av mot Göteborg t&r, lite utav en dubbelstuds helt enkelt, en lagom lördagstur kan man även kalla det.

Men det är i morgon det, nu slösurfar vi utan dess like innan tröttheten slår till och det blir dags för att sova gott!

Kast med liten tur!

Ursprungsplanen för denna jobbhelg var att åka till Stockholm, ungefär nu i skrivande stund för att vara exakt, därefter köra ett varv med Uppsalapendel för att så småningom somna sött i sängarna på överliggningen i Hagalund.

Ursprungsplanen var det ja, sedan var det ju den lilla detaljen att det är banarbeten såväl i Älvsjö som utanför Katrineholm denna helgen, vilket gör att det tåg jag skulle kört hem på lördag, tåg 53 Stockholm – Oslo, kommer att omledas via Västerås – Jädersbruk – Hallsberg istället för den ordinarie vägen över Södertälje – Katrineholm – Hallsberg.

Det lilla lilla problemet med det hela är ju dock att jag inte kört vägen från Västerås via Jädersbruk till Hallsberg, något som jag skall ha gjort för att få köra där själv, inte helt bra alltså, något som inte direkt gjorde vår personalfördelning nämnvärt lycklig heller eftersom allt detta uppdagades i onsdags eftermiddag.

Dessbättre fanns det andra kollegor med samma jobbhelg som kunde byta lite turer med, om än med en aning nackdel till min sida, i stället för att sluta 13.05 på lördag blev det visst 20.49, men i stället får jag ju då sova hemma natten mellan fredag och lördag, vilket inte är helt fel!

Detta medför dock även en annan sak, den tur och det tåg jag fick idag hem från Göteborg är samma som jag hade för två veckor sedan, kvällen som inlägget Baksidan med mitt jobb handlade om…

Det skulle vara en lögn om jag sa att jag känner mig helt bekväm med detta, en uns av olust finns det allt i mig, även om jag mer än väl vet att det kommer att gå alldeles utmärkt idag, så går det inte att bortse från helt och hållet. Nu har jag kört förbi platsen ett antal gånger såväl med som utan sällskap utan besvär, och så bör det gå även idag, men ändå!

Nåväl, steg 1 är ju att åka passresa till Göteborg, så vi börjar där, 11.46!

En lång förklaring om en tur!

Hur ser egentligen en arbetsdag ut för en lokförare, vad tusan gör man egentligen, och hur vet man vad man ska göra? Ja, om någon kunde ta och berätta det för mig så vore jag väldigt glad!

Nej då, bilden här nedan kan få illustrera hur en tur ser ut, av en händelse detsamma som dagens jobb bestod av!

Karlstad tur 251

Eller, utskrivet i textformat:

Tur: 251 06:03 – 15:51

06:03 – 06:17 Orderläsning
06:17 – 06:27 Gångtid
06:27 – 06:32 Personalbyte
06:32 – 06:38 Disptid
06:38 – 08:50 Tågtjänst 452 Ks – Cst
08:50 – 08:58 Disptid
08:58 – 09:30 Tågtjänst 90452 Cst – Hgl
09:30 – 09:50 Disptid
09:50 – 09:59 Avställning

09:59 – 11:28 Tjfr. 1/4-tid

11:28 – 11:43 Klargöring
11:43 – 12:17 Tågtjänst 90633 Hgl – Cst
12:17 – 12:25 Disptid
12:25 – 15:11 Tågtjänst 633 Cst – Ks
15:11 – 15:36 Disptid
15:36 – 15:41 Personalbyte
15:41 – 15:51 Gångtid

Och vad betyder då all denna kryptiska text egentligen, vad gör jag egentligen på jobbet..?

Dagen börjar då kl 06.03 med att jag skall ta ut dels den körplan som innehåller tidsangivelser för tågets uppehåll samt mellanliggande driftplatser, till denna medföljer alltifrån noll till femtielva tillkommande order som gäller för den aktuella sträckan, t.ex. hastighetsnedsättningar, information om avvikande stopplats vid plattform med mera. Dessa order skall jag gå igenom och se vad som gäller för min del och för min färd.

Utöver detta tas även en fordonslista ut, som listar de fordon som skall medfölja i mitt tåg samt eventuella skador som finns registrerat på dessa. På denna lista finns även uppgifter om tågsättets vikt, längd och bromsförmåga. Även denna lista skall gås igenom för att se om det finns viktig, säkerhetsrelaterad information som rör mig.

Gångtid är sedan den tid som det uträknats skall ta att gå från vår åkstation i Karlstad till centralstationen, väldigt noggrant uträknad och av någon anledning dessutom lite längre tid än vad ombordpersonalen behöver, lokförare är tydligen inte riktigt lika raska i benen..?

Vid personalbytet skall den förare jag byter av informera mig om tågets skick, om det finns något att anmärka eller tänka på i övrigt, allt som oftast kommentaren “går bra detta!”, dessbättre!

Det som benämns Disptid är i detta fallet den tid som uppehållet i Karlstad är på, tåg 452 ankommer från Arvika kl 06.32 och avgår mot Stockholm 06.38, utfyllnad helt enkelt.

Tågtjänst, ja, den kanske inte behöver förklaras närmare, att framföra tåget från i detta fallet Ks som är driftplatssignatur för Karlstad till Cst som då är motsvarande för Stockholm C.

Efter detta kommer ytterligare en dutt av utfyllnad innan ännu en tågtjänst tar vid, nämligen att köra ut tågsättet från Stockholm C, Cst, till Hagalund, Hgl, vilket då alltså är vagndepån i Stockholm där det utförs städning, verkstadbesök, toatömning med mycket mera. Innan Hagalund gör man dock ett besök vid serviceplattformarna på Norra Bantorget, där tåget töms på mat och dryck.

Körplansenlig ankomst till Hagalund är i detta fallet då 09.30, varpå ytterligare utfyllnadstid tar vid, då tåget därefter får toaletterna tömda vid infarten till området, och sedan skall köras in på ett uppställningsspår. Ibland skall det bytas hytt och aktiveras i motsatt ände från vart man har kört tåget, på lok & vagn-tåg skall det oftast köras runt med loket till motsatt ände, alternativt till annat tågsätt eller till lokverkstaden, därav den frikostiga utfyllnadstiden samt även några minuter för eventuell avställning.

Sedan kommer vi till det alla järnvägare älskar mest, det som benämns Tjfr 1/4-tid, eller kvarstid. Kort förklarat, man har betalt 1/4 av varje timme utav denna tid, någon slags rasttid helt enkelt. Fördelen med denna är att man kan skriva övertid om man blir sen på den föregående aktiviteten, nackdelen är att det kan stundvis bli ganska många timmar där endast 1/4 är betald.

Efter denna njutningsfulla tid av rast, vila och matlåda är det dags att köra åt andra hållet. Först börjas det med vad som kallas klargöring, även om det inte är fullt så allvarligt i Hagalundsfallet, man går ut till sitt tågsätt och kör lite grundläggande funktionstester av broms, säkerhetsgrepp samt startar/kontrollera ATC-funktionen.

Därefter tar vi ytterligare tågtjänst i form av tomtåg 90633 som skall gå från Hagalund via Norra Bantorget för lastning av mat och dryck, ner till Stockholm C inför avgång. Efter ytterligare en dutt av disponibel tid mellan 12.17 då man skall ankomma från Hagalund, till 12.25 när det är dags att avgå mot Karlstad.

Tågtjänst igen då i form av tåg 633 mellan Stockholm C och Karlstad, där man har körplansenlig ankomst vid 15.11, varpå det blir disponibel tid ytterligare en gång då man skall göra det som kallas rundgång, dvs koppla isär lok & vagnar, köra runt loket till andra änden tågsättet, koppla ihop lok & vagnar samt utföra ett bromsprov för att kontrollera att allt fungerar normalt för färd i motsatt riktning.

Här blir det dags för ett efterlängtat personalbyte då tågsättet i detta exempel lämnas över till föraren som skall köra tåg 640 mellan Karlstad och Stockholm, med avgångstid 15:41, förhoppningsvis med orden “går bra detta!”. Ännu en sund dos gångtid från stationen upp till åkstationen och sedan är dagen avklarad, helst utan att behöva fylla i övertidsblanketter eller annat elände!

Solklart, eller hur?

Fast jag kan nog säga att det såg ut som rena grekiskan första gången jag såg en turförteckning, innan man lärt sig avkoda det hela…

Frågor på det..?

Lättarbetat..?

Idag var det en sådan där bra, lättarbetad dag på järnvägen. På schemat för dagen stod nämligen reservtur mellan 05.00 och 13.00, dvs man finns tillgänglig på eller i närheten av åkstationen för att kunna rycka in och göra en arbetsinsats när saker inte går som planerat.

Idag var det dock en vacker dag när saker gick som planerat, dvs väldigt lugnt för reservhavande slavar i Karlstad. Och vad gör man då bäst, jo givetvis släpar man med sig sällskap till favoriten jag skrev om igår, Rosteriet!

Med två fagra damer som sällskap så såg vi till att bli morgonens första kunder där strax efter 7.30 vid öppningen, dags för en kopp ordentligt kaffe efter någon mugg av det där automateländet som normalt överdoseras under reservpass. Och där blev vi sittandes i godan ro allt medan folk stressade till sina arbetsplatser till höger och vänster utanför fönstret.

Vet inte om det är den ondskefulla sidan av mig, men det är väldigt rogivande att sitta och titta på när andra människor flänger omkring, när man själv sitter och njuter av en god, lagom varm kopp kaffe utan minsta tillstymmelse till stress! Ren njutning!

Men tro nu inte att jag har latat mig hela dagen, nej då, bara övervägande delar av den. Jag har faktiskt varit lite duktig och gått igenom den lilla hög av papper som samlats i facket, läst och förstått och åter arkiverat det på lämpligt ställe…

I morgon ska det dock faktiskt jobbas är tanken, Stockholm t&r står på schemat med tåg 452 respektive tåg 633, en nätt liten dag som mäter från 06.03 till 15.51, alldeles lagom!

En ny favorit

Jag har en ny favorit här i staden, nämligen ett fik, beläget inte mindre än i samma byggnad där Löfbergs Lila rostar sitt kaffe, och det är även Löfbergs Lila som står bakom fiket som går vid namnet Rosteriet, detta innebär att det inte bara finns kaffe och de sedvanliga varianterna vi alla känner igen, utan det finns även flera olika blandningar av kaffebönor att välja på, eller som man även kan säga, rena paradiset!

Rosteriet

Redan vid invigningen var jag där och provsmakade mig en mugg dubbel espresso, som direkt kvalificerade in sig som den godaste espresso jag någonsin avnjutit, det enda som saknades var en bit mörk choklad till, värt att återkomma till vid tillfälle! Nästa tillfälle testade jag en av deras specialare, en s.k. “Bad Boy” som bestod av 12 cl espresso med en liten skvätt mjölk till, en ögonöppnare helt klart!

Idag var det dags för nästa besök i gott sällskap av kollegan Stefan, och för ovanlighetens skull blev det en svart kopp kaffe, tyvärr har jag glömt vad kaffesorten hette, men riktigt gott var det, pressobryggt i en pressokanna anpassad för just en kopp, komplett med ett litet timglas som markerade när kaffet var klart för pressning. Till detta fick det även bli en bit chokladpralin med smak av kardemumma, riktig njutning!

I morgon väntar reservtur från 05.00 på morgonen, vilket innebär att man stiger upp någon gång där strax efter 04.00, så ett nytt besök och ännu en “Bad Boy” kanske inte vore helt fel där runt öppningstiden 07.30..?

En sak är dock ruskigt säker, detta Rosteriet kommer bli ruskigt farligt för min plånbok!

Jag var för övrigt även och lyssnade på B&W P5 som jag skrev om igår hos lokala Hi-Fi klubben, njuuuuutning, och ännu farligare för plånboken! Ett par P5, ett avskilt hörn på Rosteriet och lite god musik i öronen, paradis..?

Ljudnörd..?

Va? Vem? Jag..!?

Kanske lite då…

Och som sådan är det förträffligt dumt att sitta och läsa recensioner på hörlurar som är mycket dyrare än vad man egentligen har tänkt sig kika på, oerhört rakt igenom korkat faktiskt. Men lik förbannat sitter man då här och suktar efter B&W P5 alá 2698 kr på Hi-Fi Klubbens hemsida, och jag som hade hörlursfunderingar i prisklassen 500 – 1000 kr jag.

B&W P5Se så tjusiga de är, med äkta läder och annat fånigt, komplett med en tillverkares namn som står för halva värdet ungefär. Trodde jag gick igenom detta lite med de Marshall Major jag hade nu ett halvår eller så, ruskigt läckra och komplett med en klassisk design med tillverkarens namn som gjorde de där sista 499 kr på priset, men utan att jag skulle bli helt nöjd med ljudet i dem.

Jag har sedan tidigare besök ett par Denon AH-D501 som förvisso spelar musik förträffligt bra för det mesta, men som inte är fullt sådär portabla som jag kanske skulle önska, inte så lätta att släpa med sig på jobb och annan underhållning bara sådär, vilket även var anledningen till att de där Major-lurarna råkade bli inhandlade i våras.

Frågan är då, om man kommer kunna släppa tankarna på de däringa lurarna ovan, och nöja sig med något i stil med Urbanears Plattan, AKG K 518 LE eller något annat i den prisklassen, eller om man bara kommer att ha de en begränsad period innan man tröttnar igen, och ger sig ut på jakt ännu en gång..?

I ledighetens tecken!

Så sammanfattas bäst denna helg, ledig, ledigare, Joakim! Och en välbehövlig ledig helg med för den delen, allra helst efter förra helgens misär, detta är en chans att på ordentligt vis vila upp sig och hämta ny styrka!

Hur inleds då helgen på bästa sätt? Jo, men givetvis genom att bli väckt kl 07:25 av en son som blir omedelbart pigg direkt han vaknar, som om någon tryckt på startknappen. Varför fungerar inte jag på det viset!?

Någon liter kaffe senare väcktes även frun i familjen upp och lite frukost intogs i godan ro innan hela familjen gav sig ut i det fantastiskt vackra höstvädret för en långpromenad runt i vår stad. Trots allt regn och elände som hösten för med sig, så är det något visst med den friska kalla luften och alla underbara färger ute, ren njutning så länge solen visar sig!

Helgen bjuder även på en hälsosam dos motorsport i form av Formel 1 från Singapore, ett kvällsrace på stadsbana, vilket bådar för lite extra spänning, och för en gångs skull är jag både ledig och hemma i tid för att kunna njuta av det hela, det ser vi fram emot! Då dagens kvalomgång dessutom råkade sammanfalla med middagstider här hemma, var det en fullgod ursäkt för att köpa hem mat från en av de femtielva pizzeriorna i området, som om man nu behöver en ursäkt för det…

Veckan som gått då, den har väl varit en mindre berg-och-dalbana av humör och känslor, men sakta men säkert återgår allt till det mer normala och jag återgår så smått till mitt egna lilla jag, även om jag kanske inte riktigt är där än.

Söndagen förra veckan var det dags för första egna turen efter fredagens händelser, en någorlunda problemfri tur ner till Göteborg tog igen sig på hemvägen, med sent vändande tåg, sena tågmöten, signalfel, brofel och slutligen lokfel för att inte nämna ett generellt humörfel, nivån av skit man klarar av att hantera var markant sänkt minst sagt..!

Måndagen kändes det hela betydligt bättre, och än mer så på tisdagens arbetspass, som flöt på hyffsat väl om inte annat. Onsdagen gav i sin tur en ledig dag, vilket spenderades i stort sett sovandes, åtminstone fram till 12-snåret varpå jag blev kvar i sängen framemot 14-tiden innan det var dags att stiga upp, mycket mycket välbehövlig återhämtning.

Torsdag-fredag lockade en överliggning i Arvika av alla charmiga platser. Färden upp till Stockholm bjöd dessutom på spårspring av den ruggiga sorten, i kurva, med en hastighet av 180-190 km/h, inte riktigt vad jag behövde. Bet tillbaka genom att skriva rapport om det såväl som om fredagens händelser under rasten i Hagalund. Resterande bitar av turen, samt dagen därpå flöt på så fint att det inte ens finns något värt att nämna om det hela, helg togs vid 7:30 i fredags morse!

Nu är snart den lediga lördagen helt avklarad, i morgon är som skrivet en ny ledig dag och inte nog med det, även måndagen bjuder på rast och ro, guld värt!

Frågan är nu mest, bör man göra närmanden på sin säng, med tanke på att sonen i familjen mest troligen är sådär löjligt pigg i morgon bitti igen, helt utan vetskap om sina föräldrars trötthet, eller ska man låtsas som om han kommer ta sovmorgon och därför fortsätta slösurfa några timmar till..?

Ja, vi vet väl säkerligen alla svaret, och jag kommer få lida för det i morgon bitti…

Baksidan med mitt jobb

Precis som alla jobb finns det bra och dåliga sidor, vissa av de värre än de andra och så är även fallet med jobbet som lokförare.

Igår hade jag mitt första ordentliga möte med en av de värsta baksidorna i mitt yrke, människor som inte längre vill leva. Då detta är ett inlägg som innehåller en hel del otrevligheter så väljer jag att lägga resterande text bakom en “Fortsätt läs…”-länk nere till höger om detta, så får ni aktivt själva välja om ni vill fortsätta läsa eller ej. En spoiler i förhand är att det den här gången slutade väl, personen i fråga valde i sista stund att avbryta och flytta på sig, och förhoppningsvis istället söka hjälp.

Läs mer

Kan man få för mycket av Göteborg..?

Detta blir en vecka i Göteborgska tecken det här, arbetsveckan består nämligen av körning på sträckan Karlstad – Göteborg inte bara måndag och tisdag, dvs de två avklarade dagarna hittills, utan även fredag, lördag, söndag och dessutom även måndag, innan jag åter får se Stockholm, åtminstone i teorin d.v.s.!

Måndagen bjöd på vår egna speciella lilla kvartstidstur, man börjar nämligen vid 8.30-tiden eller så, plockar ut allt vad tågorder, körplaner, fordonslistor och annat heter och knatar ner till plattformen där man byter av ett tåg som kommer från Örebro, klart och redo för vidare färd. Detta framför man sedan, allra helst enligt körplan, till Göteborg där man parkerar loket på lagom avstånd från närmaste stoppbock och går av, ungefär kl 12 är man redo att bege sig vidare.

Hemresan den skall dock inte påbörjas förrens fram emot 17-tiden eller så, vilket innebär att man har dryga 5 timmar på sig i Göteborg, vilket ju är absolut lysande om man har ett extra liv i Göteborg med tillhörande attiraljer och så, vilket jag då inte har, min fru tillåter inte riktigt det. Jag brukar då istället föredra en promenad runt centralare delarna av Göteborg, inte sällan ut till hamntrakterna och så för att njuta av lite fartyg och vatten. Därefter hämtar man lämpligt nog upp något som liknar ätbart och beger sig upp på det hotellrum man har tillgång till, detta 5 timmar långa uppehåll i Göteborg är nämligen endast betalt till 1/4, vilket då istället berättigar oss till vilorum.

På hotellrummet kan man göra allt möjligt skoj som att sova, gå på toa, eller som jag oftast gör, sitter vid den medhavda datorn och fördriver tiden i brist på annat. Dessbättre är internet i sig ganska stort, och man hinner en bit på vägen innan tiden är ute, många DuTub-klipp blir det på den tiden…

Utvilad (?) och klar knatar man sedan ner till plattformen och hittar ett färdig tågsätt, nyss ankommet från Karlstad, fast med ett annat lok i rätt ände då, blir lite omständligt att backa hela vägen till Karlstad. Hoppar upp och kör sina väl utvalda tester för att se att bromsar och annat bra fungerar som de ska, innan man rullar på hemåt, även nu enligt körplan för bästa resultat.

Väl framme i Karlstad en hårsmån före 20.00 så får man avbyte, eftersom tåget fortsätter till Örebro med en annan förare. Upp med väskor och elände tillbaka till skåpet på åkstationen och sedan promenad hem, allra helst skall man vara i stort sett hemma innan tåget man nyss körde rullar förbi på vägen mot gnällbältet.

Tisdagen i sin tur bjöd på lite mer sovmorgon, och den sena kombinationen på Göteborg, med turstart runt 12.50 och avgång från Karlstad 13.48, vilket ger ankomst Göteborg 16.45. Detta flöt i sedvanlig ordning på alldeles utmärkt, precis som allt gjort dagen innan, och som det alltid gör bara för att man har gott om tid mellan passen.

Denna dag skulle hemresan påbörjas en stund efter 19 på kvällen, för att landa i Karlstad en sisådär 10 minuter efter 22 på kvällskvisten, i teorin i vart fall.

Dessvärre så hade en avdankad gammal orkan vid namn Katia letat sig upp över vårt avlånga land, och eftersom järnvägarna mellan främst metropolen Öxnered och Karlstad inte är fullt så trädsäkrade som man kunde önska sig, så innebar ju detta givetvis problem, nämligen ett dumt placerat träd över kontaktledningen just mellan Öxnered och Mellerud.

Eftersom detta skedde strax efter att jag landat i Göteborg så innebar ju detta att det tågsätt jag skulle tagit över, med nytt lok, blev sent till Göteborg, vilket gjorde att vi blev sena från Göteborg, dryga timmen eller så. Fast innan vi skulle ta oss iväg alls skulle ju även ställverket på Göteborg C spöka lite också, och slå upp lite elakt röda signaler framför näsan på en och sådant skoj, bara för att få upp pulsen ett snäpp eller två, och inte är det första gången sådant sker heller, det ställverket verkar ha något emot mig..?

Tågresan flöt dock på alldeles ypperligt ända fram till Öxnered där bussar väntade för att ta oss mellan just Öxnered och Mellerud, för att få byta tågsätt. För att förhöja njutningen denna tisdagskväll så bjöd ju moder natur på en ordentlig dos storm med regn i horisontal riktning och härligt svala vindar just när jag skulle gå runt med loket för att förbereda för de som skulle ta över tåget på södergående riktning.

Lite lätt fuktig satte man sig sedan i bussen för att åka mot Mellerud där ett annat tågsätt inväntade vår ankomst.

Så småningom landade vi i Karlstad trots allt, väldigt mycket närmare midnatt än ursprungligen än vad körplanen menade på. Skickade iväg ombordpersonalen mot sin avkortade nattvila som hängde på en sådär lagom lös tråd, och tog istället hjälp av kollegan som kom med tåg från Stockholm timmen tidigare för att gå runt med lok, backa undan mitt tåg och sedan avslutningsvis backa undan hans tåg inför nattens avställning.

Hem kom jag till slut runt 01.30 på natten, istället för 23.30 som jag hade tänkt mig, lagom för att kunna njuta av två lediga dagar innan helgens övningar påbörjas.

Dessa två dagar på Göteborg har dessutom avnjutits i gott gammalt sällskap, rena antikrundan faktiskt då båda dagarna, och alla tågsätt har erbjudit Rc3 som dragare för tågen, i lite olika varianter. Dessa små lok är väl inte direkt bland de nyaste som finns att tillgå, med en ålder på omkring 40 år vid det här laget. Dock så har de fungerat alldeles ypperligt bra vid de tillfällen jag kört dem, vilket är trevligt eftersom de inte direkt presenterar nämnvärt mycket till hjälp för felsökning..!

Jag och min D3LAtt man har Rc3 innebär även att man får handskas med en mycket intressant bromsventil, inte helt lik alla elektroniska grunkor som modernare fordon dessbättre har. Denna har då ett helt eget namn, D3L och är väl stundvis mer eller mindre legendförklarad bland de som påstår sig veta ett och annat..?

En sak är dock säker, en riktigt vältrimmad och fin D3L erbjuder riktigt go kontroll över bromsen, och när man väl vant sig vid allt pysande och frustande och hysteriskt långsamma lossningen av bromsen, så är den faktiskt ganska trevlig att använda. Däremot är väl inte direkt förarmiljön i övrigt nämnvärt ergonomisk, och förarstolen är i sig ett ganska sorgligt kapitel…

Frågan är nu vad helgens körning kommer att erbjuda för äventyr, i min tanke är det störningsfri, lugn, avslappnad körning, sådär som det ska vara varje dag, och så länge det ger fan i att blåsa borde det väl gå vägen, eller..?

Suget efter en ordentlig roadtrip!

Idag har varit en sådan där dag när jag riktigt ordentligt har saknat att ha en bil, inte för att rubriken i sig hade blivit verklighet då, men en biltur bland kurviga vägar hade definitivt setat på sin plats!

Det riktigt stora suget efter en ordentlig roadtrip finns dock kvar där i bakhuvudet, allra helst efter att vi missade chansen att åka Karlstad – Luleå t&r med gratis hyrbilar här för ett tag sedan. Just nu hade det varit så gott med en skvätt barnvakt, ledighet från jobb och andra förpliktelser och bara ge sig ut på vägarna i en go bil av det bekvämare slaget. Inte direkt hjälpte det att se Top Gear tidigare i kväll där de körde en Ferrari Daytona mellan Portofino, Italien och St. Tropez, Frankrike heller, jag skulle faktiskt kunna nöja mig med en klart billigare bil än så!

Jag har ända sedan innan mitt egna körkort blev avklarat, varit riktigt sugen på att köra det som då hette riksväg 45, nuvarande E45 hela dess sträckning i Sverige, dvs från Göteborg till Karesuando, en resa på nära nog 170 mil allt som allt, en resa som måste klaras av i framtiden, det bara är så. Inte just för att se något speciellt längs med vägen, utan just för att det är den enskilt längsta vägen med samma nummer vi har i landet, 168 mil mot E4ans 158 mil Helsingborg – Haparanda!

E45 på Google Maps

Det finns ju som bekant några små hinder för detta, som typ att jag inte har någon bil, eller nämnvärt med pengar för soppa och övernattningar längs vägen, för att inte nämna hur totalt onödig en sådan resa egentligen skulle vara, för annat än mitt egna välmående!

Så, frivilliga sponsorer för en smågalen roadtrip vid lämpligt tillfälle kan stiga fram i detta nu!

Tills vidare får jag fortsätta drömma, länga och sukta efter lämpliga bilar på bytbil.se!

Kort tillägg i efterhand, tycker man att de 168 mil som den svenska delen av E45 bjuder på är lite futtigt, kan man alltid köra hela E45, från Siciliens södra delar till Karesuando, eller tvärs om i fall man känner för det, 498 mil blir det då närmare bestämt..!

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén