ewenson.se

Lokförare, pappa, make, fotonörd och allmänt lycklig

Månad: augusti 2011

En koreansk åktur!

Att köra nya bilar är väl alltid skoj, inte sant?

Allra helst när man får chansen några dagar innan den riktiga Sverigepremiären, då blir det lite extra bra?

För att inte nämna chansen till gratis mat och fika?

Klart man passar på om man kan!?

Givetvis, och bilen det handlar om är nya Hyundai i40 som visades för “inbjudna” hos Svema Bil här i stan nu ikväll, och detta med “inbjudan” gick helt enkelt till så att man gjorde intresseanmälan på deras webbsida, och dök upp vid deras bilhall mellan 18.30 och 21.00, inte så svårt!

Passade även på att lura med mig en kollega till det hela, så att man har någon att snacka med under tiden man glider omkring i hallen och klämmer lite på det roliga. Fundrade lite smått först på om man skulle ta bussen ut till området där bilhallen låg, men i slutändan fick det bli bilpoolens Volvo C30 istället, lite bekvämare såhär på kvällskvisten!

Väl på plats så fick vi oss en varsin liten påse med broschyrer, några godisbitar samt nyckelband samt keps med diskreta små Hyundai-logotyper på, klart godkänt. Inne i hallen stod det fyra st i40 utparkerade i lite olika variationer, men mestadels ganska normalutrustade till rimligare priser. Favoriten blev helt klart den ruskigt läckra “Blue spirit pearl”-lackerade maskinen som fanns där, riktigt passande färg på i40!

Hyundai i40 Creamy WhitePå bild hamnade dock denna “Creamy White” som stod lite mer ouppvaktad av nyfikna människor och som lät sig fotograferas lite mer ostört. Utsidan påminner om lite olika andra bilar, fronten andas Peugeot, sidorna BMW och aktern Toyota Avensis, men allt som allt en helt okej exteriör med mängder av former.

Hyundai i40 förarplatsFörarplatsen får i vart fall godkänt, även standardstolarna var klart bekväma att sitta i, och hyffsat lätt att hitta en skön körställning i, åtminstone med de elektriskt inställbara stolarna. Intressant nog kunde jag notera att jag utan några som helst besvär fick plats bakom mig själv, sittandes i baksätet på ett bekvämt sätt, inte fy skam! Den interiöra designen kändes lite väl häftig ibland, lite mycket linjer på mittkonsollen bland annat. Positiva intryck av instrumenteringen annars, tydliga och bra mätare framför dig, klara och bra displayer för radio samt ac, som dessutom gick att släcka ner för mörkerkörning alá SAAB.

Provkörningen

Jag och Erik tog oss en tur med en av lånebilarna, en manuellt växlad 1.7 CRDi med 136 hk (som dessutom kvalar in som miljöbil med sina 119 gram CO2) utrustad till Business nivå, dvs med listpris 259 900 kr och inkluderar då bland annat Xenon-strålkastare, nyckelfritt låssystem, eluppvärmd ratt, backkamera, parkeringssensorer, kylt handskfack med mera!

Det rådde inga tvivel om att det satt en oljebrännare i motorrummet där framme, men för min del som redan är dieselfrälst gör det varken till eller från. Tidigare provkörningar talade om en förbrukning på 5.3 l/100 km (Blandad förbrukning 4,5 l/100 km uppges i databladet) enligt färddatorn, och då kan man väl tänka sig att det inte gått helt lugnt till alla gånger, godkänt med andra ord.

Upp på motorvägen var det inga problem att hänga med i tempot, och även uppe på femmans (av sex möjliga) växel drog bilen riktigt bra vid acceleration i just motorvägstempo. Däcken stod dock för en del buller i detta tempo, medan motorljudet var riktigt diskret, en i allmänhet godkänd ljudnivå i kupén.

Snurrade lite smått på mindre 50/30-vägar och tog även en vända till lokala IKEA-varuhuset för att testa det viktigaste, hur går det att parkera på en vanlig stormarknadsparkering med i40 med sina 4,77 m i längd och 1,82 i bred? Och man kunde tämligen omgående konstatera att markeringarna på vart parkeringsrutan började respektive slutade, de försvann ganska fort bland alla exteriöra kurvor och veck, det blev en aning chansartat längdmässigt, men på bredden passade den in så väl så.

Dags för byte av förare, och för mig att testa passagerarsätet, som var lika trevligt att sitta i det, om än en aning tråkigare. Här var det dock högst manuella kontroller av stolens position, men det gick ändå hyffsat fort att hitta sig en bekväm ställning medan Erik rattade tillbaka mot Svema Bil.

Denna kortare provtur av bilen gav dock i vilket fall mersmak för i40, och vem vet vad framtiden har att bjuda på. Priserna börjar i klart rimliga nivåer, och begagnatpriserna lär säkerligen bli klart förmånliga om ett par år eller så. Bilen i övrigt är sådär Svenskt lagom på de flesta fronter, en klart utmanare mot Svenssonbilen utöver alla de andra, Volvo V70. Tidningen Auto Motor & Sport har ju t.ex. redan korat Hyundai i40 som vinnare i ett test mellan den, Volvo V70 och Peugeot 508 SW, med 137 p mot 122 för V70 och 123 för 508 SW!

En får väl säga som de gjorde helt enkelt, ska du handla ny, stor kombi, provkör Hyundai i40, och se till att få se en i färgen “Blue spirit pearl” som är i en klass för sig själv!

Dieter är bara humbug!

Ja, jo, så har jag väl kanske mer eller mindre uttryckt mig tidigare, men efter att en efter annan i min släkt börjat med LCHF så har jag väl tydligen också fått för mig att ge det ett försök, jag menar, vem kan stå emot en diet som kallas för njutmetoden!?

Nu bör det väl tilläggas att jag är en aning skeptisk till det hela, detta verkar vid första anblicken som ett solklart fall av “låter det för bra för att vara sant, så är det sannolikt så” när man läser vad man får och inte får äta.

Vad man får äta, tills man blir mätt, är kött, fågel, fisk, ägg, feta såser, ostar och annat som går under epitetet “tokgott”, vad som däremot går bort är t.ex. bröd, pasta, ris och potatis. Och visst, det känns lite hmmmm att tänka bort sådant från tallriken, framförallt frukosten som allt som oftast består av två mackor med ost och/eller skinka på, blir en intressant nöt att knäcka, allra helst i kombination med jobb på olika tider för olika dagar.

Men vafan, ett försök får det vara värt i vart fall, köpte på mig en hel hög med godsaker idag och njöt av lite god mat till kvällen, griskött av något slag tillsammans med sås på grädde och stekskyn, till detta lite broccoli och blomkål, känns ju inte direkt som hälsokost om man säger så.

Det finns till och med en bok skriven om det hela, vilket borde få även min tvivlande fru att känna sig trygg i det hela!

Nåväl, som sagt, ett försök är det väl värt, om inte annat får man ju äta riktigt gott ett tag för det hela, och oroa er icke, detta kommer inte bli en hälsobesatt vansinnesblogg utan koppling till verkligheten, sådan är ju inte riktigt jag.

Men det kan hända att det kommer något blogginlägg om hur mycket jag saknar chips och pasta, det är inte helt omöjligt..!

Spontan roadtrip

Efter en inte fullt så rolig helg så har vi haft lite barnvakt under veckan, välbehövlig tid för prat och tid tillsammans.

Kombinera detta med ett tips som kom via Facebook i måndags, Hertz Freerider och en sund dos spontanitet och det blir en minisemester för två i Göteborg.

Vad är då detta Hertz Freerider, jo, kort sagt är det gratis hyrbil i de fall en bil har hyrts som envägshyra, för bilen skall ju tillbaka till ursprungsstationen, och varför inte låta folk göra detta gratis istället för att betala någon för det? Fantastiskt trevligt initiativ!

Satt länge och väl och suktade efter en sväng till Luleå, det stod nämligen en Volvo XC90 i Karlstad som var hemmahörande på Luleå Kallax flygplats, och hade vi bara haft lite bättre ekonomi som tillåtit flygning hem efteråt, eller för den delen, sittplats på nattåget så hade det varit en given succé, en nätt liten roadtrip om 100 mil eller så!

Dock trillade det vid 12-snåret igår in ett mer rimligt alternativ in, en Volvo V70 som ville hem till Göteborg från vår kära solstad. Sagt och gjort, 16 minuter efter att den dykt upp som bokningsbar hade vi bokat den, spontan roadtrip till Göteborg it is!

Till detta ordnade vi en övernattning också, av en händelse hade jag tillgång till en frinatt på lämpligt Scandic-hotell, som fick komma alldeles utmärkt till användning här, närmare bestämt på Scandic Opalen i Göteborg!

Hemresa fick bli en sväng med ersättningsbuss Göteborg – Trollhättan följt av tåg Trollhättan – Karlstad, den enda delen av resan utöver mat och dryck som faktiskt kostade oss något, 418 kr närmare bestämt, för två personer, inkl platsreservation, utan rabatter i någon form.

Roadtrip del 1

Efter en snabb frukost, eller hur man nu skall se det när klockan är efter 12, och en lättare packning tog vi oss en promenad ner till Hertz kontor på Drottninggatan i Karlstad för att hämta vårt gratisåk. Oturlig nog när vi väl kom dit visade det sig att vi hade kunnat fixa en färd hem från Luleå också, utöver bilen som skulle upp fanns det faktiskt en som skulle hem, som bara inte var med på nätet. Och hade vi bara inte redan haft allt fixat vete katten om det inte hade blivit en norrländsk roadtrip istället.

Men, nu bar det av mot Göteborg i en nytankad, urtråkigt silverfärgad Volvo V70 DRIVe, dvs utrustad med supersnål dieselmotor. Mätaren som visade sträcka till tom tank visade runt 900 km när vi startade, och runt 1500 km till tom tank när vi parkerade den i Göteborgs södra delar, sisådär 260 km senare, tämligen imponerande ändå!

Toscasnäcka alá Statoil

Strax söder om Åmål, närmare bestämt på Statoil Tösse var det dags att inta en liten skvätt fika, kaffe åt mig, varm choklad åt Angelika samt en varsin Toscasnäcka, som vi unisont kan meddela smakade alldeles underbart!

Färden fortsatte sedan längs E45 i lagom tempo och förtjusande bra väder söderut, och gick alldeles utmärkt hela vägen, envisades med att fortsätta på E45 när Trollhättan började närma sig bortom horisonten, trots GPS-damens envisa tjat om Uddevalla och E6an som ersättning, bara för att det är lite vägarbeten, pyttsan!

Detta innebar ju dock att en viss bro skulle passeras, Stallbackabron i Trollhättan, något som inte var helt uppskattat av min fru, som kröp ihop till en liten boll i passagerarsätet, muttrandes ord som inte direkt är lämpliga att återge varken i skrivet eller talat ord.

Men trots hennes åsikter om människorna som ritat och byggt bron så kom vi över utan besvär och kunde fortsätta ner till Göteborg utan problem.

Vi tänkte att vi skulle vara klyftiga och svänga förbi hotellet först, checka in och allt det där, för att sedan stressfritt kunna förirra oss i Göteborg när bilen skulle lämnas till sin hemmahamn, men en nyanländ busslast Italienare som köade i receptionen fick oss att överge den tanken tämligen omgående, och vi vände tvärt tillbaka ut till bilen för att göra om och göra rätt..!

Tack vare den förtjusande hjälpredan Navigon som guidade oss från min iPhone genom Göteborgs djungel av vägar, bilar, cyklister, människor, bussar, spårvagnar och annat elände till vårt mål, Bilia i Sisjön utanför centrala Göteborg. Efter lite snurrande på parkeringen, och funderingar över vart tusan nyckelinlämningen var, så kunde vi slutföra vårt uppdrag för dagen, och därefter påbörja funderingarna om hur tusan man tar sig tillbaka till centrala staden!?

Roadtrip del 2

Ännu en gång fick min iPhone agera guide, denna gång tack vare Västtrafiks egna applikation som berättade vilken busshållsplats vi skulle ta oss till, och hur vi skulle resa, vad den inte var så duktig på var att berätta vilken typ av SMS-biljett som skulle köpas, men ett snabbt samtal till Västtrafiks kundtjänst kunde ge oss svaret, som kom alldeles lagom innan bussen dök upp.

Efter en bussresa á 10 minuter eller så blev det dags att byta till spårvagn, alltid lika spännande för turister som oss (eller mer mig då..)!

En stunds spårvagnande senare var vi vid rätt hållplats, och efter lite snurrande (av mig) så fann vi (Angelika) hotellet, och vi kunde ta oss till incheckningen och vidare upp till vårt rum på 9e våningen, rum 909 rent av, med en härlig utsikt mot nya Ullevi samt en stor del av Göteborgs stad!

Utsikt från Scandic Opalen

Utsikt från Scandic Opalen rum 909

Efter ett litet uppfriskande besök på vattenkastarrummet så begav vi oss ut på staden för att sträcka på benen en aning, dock visade det sig att det var något kulturkalas i staden varpå gatorna var tämligen överfulla av människor, men vi tog oss allt ner till den oerhört farliga godisbutiken som finns på Östra hamngatan, med fler sorters godis än jag någonsin sett på någon annan plats, och nej, gränsen på 40 kr för att handla med kort den behövde vi inte tänka nämnvärt på, den överskreds med råge…

På promenad i Göteborg

Liten sväng ner till vattnet för att kika på alla fina båtar som fanns på plats, den ena vackrare än den andra, och till min stora lycka fanns där även Ostindiefararen Götheborg på plats, äntligen fick man se henne med egna ögon, och vilket fartyg, så vackert!

Ostindiefararen GötheborgEn så kallad riktig båt!

Epilog dag 1

Efter en lagom lång promenad på Göteborgs gator började det suga lite i magen, det var dags att finna lite kvällsmat, långt senare på kvällen än vad vi normalt äter. Efter lite funderande hit och dit blev det av alla ställen Pizza Hut i Nordstans galleria, och då kan man ju fråga sig hur vi tänkte då..?

Jo, det skulle visa sig att de kan laga långt mer än bara pizza, namnet till trots! För egen del blev det en nachotallrik medan Angelika beställde en lasagneliknande pastarätt med färskost och champinjoner, som inte kan beskrivas som annat än rakt igenom fantastiskt god! Man kunde inte låta bli att bli en aning imponerad av Pizza hut på den fronten!

Nachotallrik alá Pizza Hut

Tokgod pasta med färskost och champinjoner alá Pizza Hut

Mätta och belåtna begav vi oss tillbaka till hotellet i den svala kvällsluften, och väl på plats tog ett visst, lagom, godisfrossande vid innan det var dags att släcka lamporna och njuta av de underbart fluffigt mjuka sängkläderna!

Roadtrip dag 2

Upp lite lagom sådär strax före 9 på morgonen för att hinna med en skvätt hotellfrukost innan det var dags att bege sig mot stadens gator igen för lite lagom bensträck inför hemresan. Angelika har fortfarande inte riktigt greppat detta med hotellfrukost, så istället tog jag på mig att njuta lite extra åt henne också.

Efter frukosten tog vi oss tillbaka upp på rummet för att njuta en liten stund extra av utsikten medans frukosten fick landa ordentligt och benen skulle kunna bära oss ut på stadens gator igen.

Miniatyrbilar från nionde våningen

Tog oss ett stillsamt varv runt stadens gator, visade Angelika in på Science fictionbokhandeln, hämtade lite tågbiljetter, gick ett snabbt varv runt Lilla bommen igen innan det var dags för mig att roa mig en stund på närmaste Elgiganten.

Passade sedan på att utnyttja en av förmånerna med att ha svart SJ Priokort, nämligen tillträde till loungen på Göteborgs Central, där man kunde njuta av sköna stolar i lugn miljö med tillgång till lite fika i väntan på att klockan skulle bli avgångstid. Utöver kaffe och kakor fanns det även en klar fördel, en trivsam toalett som klart överstiger normala offentliga toaletter, inte fy skam!

Via Pressbyrån tog vi oss till slut ut till vår ersättningsbuss som skulle ta oss mot Trollhättan där tågresan skulle ta vid, och även om busschauffören verkade mer intresserad av att slå sitt personliga rekord på sträckan så kom vi fram till tåget utan besvär, där vi flyttade över oss till våra stolar i vagn 11.

Åka ersättningsbuss

Tågresan norrut gick sedan sådär smärtfritt som de bara skall göra, jag ivrigt surfandes på min iPad och Angelika envist kvar i den analoga bokvärlden, och vi kom fram till Karlstad någon minut före tidtabell.

Kvar fanns det endast att njuta av en promenad komplett med vattenblåsa på en av mina lilltår, via affären för att skaffa tröstmat till katterna som överlevt lite mer än ett dygn utan vårt sällskap!

Totalepilog

Så var då vår spontant planerade minisemester till roadtrip över, till en resekostnad av 418 kr för sträckan Karlstad – Göteborg – Karlstad, och faktum är att vi spenderade mer pengar på mat och dryck än vad själva resan kostade, alldeles lagom helt enkelt!

Nu får det allt vara dags att sova en stund, det tog i vanlig god ordning mycket längre tid än planerat att skriva allt detta, men i morgon är en ny dag, ännu en ledig sådan innan vi återgår till jobbet som normalt på fredag, och resten av helgen med för den delen!

Grått i solstaden

Grå balkongutsikt 2011-08-10

Så ser det ut från vår balkong idag, riktigt grått, tråkigt och eländigt, dessutom bra svalt också, runt 15 grader enligt termometern. Inte för inte att man har en “vill inte!” dag, känner inte för att göra något vettigt alls idag, helst inte ens stiga upp ur sängen, men den punkten lyckades jag med i vart fall…

Vart den vackra, härliga sommaren tog vägen vet jag inte riktigt, tycker mest väder och vind har liknat höstens erbjudanden den senaste tiden, även om helgen i sig bjöd på en badvänlig dag så känns den ändå väldigt avlägsen och enskild.

Jag vill ju kunna sitta på min balkong och njuta av solen som går ner bakom hustaken, känna den varma vinden som glider förbi och titta på alla människor i bilar, på cyklar och på promenad på gatorna nedanför!

Nåja, det kanske bara är dagens “vill inte!”-humor som gör att det hela känns värre än vad det är, en får allt hoppas.

Tills vidare sitter jag kvar inne vid min dator och blänger ut på det grå eländet utanför…

 

Dagens stora suck..!

Jaha, denna morgonen var väl ingen superhöjdare direkt, vaknade vid 7.45 av ett alltför närvarande porlande ljud från vårt kök, med vissa minnesbilder om en pall som skjutits fram tidigare under morgonen. Vinglade iväg upp och fann sonen glatt “diskandes” vid diskbänken, dvs halva köket påminner mer om ett sjöslag än något annat.

Nåja, efter att sonen fått träffa sitt badlakan och fått sig en skvätt välling så blev det en balja kaffe och lite morgonsurfande för min del, och där blev det inte bättre direkt.

Tidningarna tävlar just nu i rubriksättning, men SvD skriver “Barn kördes av tåget och försvann” medan DN hunnit med att ändra till “Avvisade flickan återfunnen“, vilket ju var väldigt skönt att läsa. Medias variant av det inträffade är alltså att en 11-åring hittats på tåget från Örebro mot Göteborg utan biljett och därmed kastats av i Kumla, medan storasyster satt på toaletten med biljetterna.

Givetvis tävlas det nu för fulla muggar i kommentarsfält och bloggar om vem som kan fördöma det inträffade på starkaste sätt, fullt med insinuationer om rasism och annat elände som bakomliggande orsak, frågan är hur länge det dröjer innan första kommentaren om att allt är avregleringens fel, och att allt skulle vara rosa små moln med kaniner som lyckligt skuttar omkring om allt bara vore ett enda statligt ägt SJ igen.

Min spontana känsla var ett enda stort besviket “SUCK!” följt av en känsla av att det garanterat finns mer bakom historien, som inte tas upp. Nu ska det givetvis till ganska mycket innan det ens närmar sig OK att lämna ett 11-årigt barn ensam i Kumla (eller någon annan stans för den delen) utan att meddela myndigheterna i någon form, men det finns även mycket som inte har kommit fram.

Denna pågående tävling i fördömande är klart obehaglig, då folk låter en ensidig rapport från media stå utan ifrågasättande som fakta om hur händelsen har utspelat sig, och där man kräver än det ena än det andra om ombordpersonalens fortsatta karriär och i vissa fall liv.

Har folk helt glömt, eller rent av förträngt att det ALLTID finns mer än en sida av ett mynt?

Och nej, jag försvarar på intet sätt avkastandet (Vilket inte SJ heller gör) av 11-åringar vare sig i Kumla eller någon annan ort heller för den delen, det är klart olämpligt, men jag vill definitivt höra mer om vad som hänt innan jag kräver avgångar och annat elände åt personen som jobbade ombord!

En sådan där vecka…

Ibland har man bara sådana där perioder i sitt liv när inget verkar gå ens väg, det har alla.

Förra veckan var i vart fall en sådan period för min del, okej, kanske inte helt och hållet, två strulfria dagar fick jag faktiskt njuta av, väldigt välförtjänta sådana också!

Från söndagen den 24 juli och fram till och med torsdagen den 28 juli skrapade jag ihop över 400 förseningsminuter, utspridet över tre små dagar.

Söndagen, 24/7 2011, tåg 10371/376

Denna dag verkade ju så lättarbetad och bra, tur & retur till Trollhättan med en liten lagom skvätt rast mellan tågen, i teorin.

I praktiken gick det toppen, ända fram tills vi rullade ut från Kil och genom en kortare spänningslös sektion på kontaktledningen där, varpå spänningen inte återkom där den skulle göra det. Fan!

Bara att börja bromsa in lite i enlighet med reglerna och börja ringa, telefonen kopplade mig givetvis inte till rätt driftledningscentral, Göteborg, som den skulle, utan till Hallsberg. Där kunde dock eldriftledaren se hur hans kollega i Göteborg försökte sektionera bort olika delar för att försöka lokalisera felet, varpå spänningen kom och gick ett antal gånger innan det åter blev stabilt igen.

Kontaktledningsfel av något slag mellan Edsvalla och Grums löd diagnosen, oklart hur lång tid det skulle ta innan en prognos kunde lämnas, felsökarna befann sig i Säffle och deras elarbetsfordon i Kil. Fan igen.

Beslutade mig för att fortsätta rulla in på Edsvalla driftplats i vart fall, för att försöka mig på att göra rundgång med loket och få det i rätt ände för att kunna rulla tillbaka till Kil, istället för att försöka backa hela vägen tillbaka med ombordpersonalen som signalgivare. Väl framme i Edsvalla var det bara att bege sig ut på makadampromenad för att undersöka hur kontaktledningen var upphängd framöver, om det skulle gå att göra rundgång utan att hamna på spänningslöst område med loket, och jodå, det skulle gå!

Knata tillbaka till tågsättet och hänga av loket från vagnarna, köra runt och koppla på det hela igen, nytt bromsprov och sedan anmäla att vi var klara att gå tillbaka mot Kil. Här tog det dock tid, i järnvägens värld kan det ibland ta en ohygglig tid att få reda på hur färden tillbaka skall ske, och efter många om och men och hit o dit kunde vi återvända på det tågnummer som mötande tåg i Edsvalla hade, men som i sin tur stod kvar i Grums.

Väl tillbaka i Kil blev det att invänta bussar för transport till Grums där ett annat tågsätt då alltså stod och väntade, bussarna kom förhållandevis fort och färden mot Trollhättan kunde upptas drygt två timmar efter ordinarie tidtabell.

Balanserandes på minimalaste möjliga mängd kontaktledningsspänning tog vi oss till slut till Trollhättan, där en annan förare stod och väntade på tåget som skulle komma efter oss, och som hade tid att göra rundgång och bromsprov istället för mig, så att jag fick möjlighet att ta min rast utan att det drabbade vändande tåg särskilt mycket.

Rullade trots detta från Trollhättan dryga timmen sent, och därifrån rullade det på hyffsat fram tills Säffle, då jag ringde och hörde mig för om kontaktledningsfelet igen, fortfarande inte klart, behövdes dryga 30-40 minuter till innan trafiken kunde släppas på igen. Valde därför att stanna till vid den lilla pendlingsplattformen i Värmlands bro för att ha möjlighet att hålla dörrarna öppna under väntetiden, samt bättra på möjligheterna till en städad evakuering om kontaktledningsfelet skulle kvarstå.

Kom iväg så småningom och landade i Karlstad drygt 1,5 timme efter tidtabell, en lång dag avklarad!

Tisdag, 26/7 2011, tåg 634/647

En liten tur till Stockholm piggar väl alltid upp? Typ…

Från Karlstad och ända fram tills strax efter Flen rullade det på alldeles ypperligt bra, här tog dock turen slut. Ett tidigare tåg mot Karlstad hade nämligen havererat och hade påbörjat sin evakuering strax innan vi skulle ha rullat förbi, prognosen låg dryga 40 minuter framåt i tiden. Jaja, inte mycket att göra åt, bromsade ner, stannade så tjusigt vid min röda signal och ropade om hur verkligheten låg till, passade även på att göra en allmän inbjudan för de som var intresserade att få komma och titta in i förarhytten samt passa på att ställa frågor, för att fördriva tiden.

Hade en del besök där av såväl stora som små, alla lika lyckliga över möjligheten att få se hur min arbetsplats ser ut. Tiden som prognosen sa både kom och gick under tiden, men alltjämt elakt rött i signalen framför.

Först dryga timmen efter att vi stannat kunde färden mot Stockholm återupptas som första tåg i kön från vårt håll, medan mängder av tåg väntade i motsatt riktning på att kunna ta sig förbi haveristen.

Denna försening gjorde dock att den delen av mitt arbetspass som bestod av att köra tåget från Stockholm C till Karlberg för att där vända och åka till Norra bantorget för catering uteblev, istället snabbvände tåget direkt på Stockholm C, och min rast drabbades inte av nämnvärd försening.

För hemresan skulle jag få mitt tågsätt nerkört av en annan förare från Hagalund, så strax efter 19 började jag gå ner mot plattformarna, varpå ombordpersonalen ringde och meddelade att vistelsen i Stockholm skulle bli längre än tänkt, loket hade drabbats av lokskada vid Norra bantorget, och det arbetades febrilt på andra lösningar.

En stund senare ringde det igen, och denna gången var det fordonsledningen som bad mig hoppa i en taxi och åka till Hagalund för att där hämta ett nytt lok. Sagt och gjort, iväg på en gång och ut till spår B17 utanför lokverkstaden där loket befann sig, helt enligt uppgift. Klargöra lite raskt och sedan rulla ner mot Norra Bantorget för att hämta mina vagnar som nu stod ensamma där. Nytt bromsprov fick det också bli innan färden hem till Karlstad kunde påbörjas.

Väl på rull så flöt det på alldeles utmärkt, men förseningen om 1,5 timme skedde det inga större förändringar med, den låg envist kvar hela vägen hem.

Torsdag, 28/7, tåg 634/647

Ny dag, nytt försök på Stockholm, detta skulle väl ändå gå bättre, eller..?

Inte då, ett retligt dörrfel försenade oss med dryga 12 minuter redan i starten från Karlstad, en av dörrarna i vagn 5 ville inte stänga ordentligt och fick stängas av för att färden skulle kunna påbörjas.

Ett retligt tågmöte strax därefter tog förseningen ytterligare några minuter vidare innan möjligheten att försöka köra ikapp kom. Sakta men säkert minskade förseningen på vägen mot Stockholm, fram tills Gnesta där SLs pendeltåg fick gå ut strax före oss. Jaja, de försvinner ju i Järna så det är ingen totalkatastrof!

Men lagom till att pendeltåget försvann ur vår väg så fick vi istället en loktransport med ännu lägre topphastighet i vår väg, yey, hålla 120 km/h istället för 200 km/h, sådan lycka.

Förseningen till Stockholm blev alltjämt på runt 20 minuter väl framme, och idag fick jag i vart fall åka och vända tåget i Karlberg enligt plan.

Denna dagen kom dock tåget levererat åt mig inte bara i tid, utan rent av strax före, lovande! Ett retligt mindre ATC-fel släckte min ATC-panel för de inledande 4 kilometrarna vilket begränsade hastighet och framfart en aning, men vafan, det rullar ju i vilket fall!?

Strax före Södertälje var det dock slut på det roliga när min ombordpersonal ringer fram och meddelar att vi troligen har s.k. slag i hjul på första vagnen, som behöver kontrolleras snarast. Snabbt samtal till driftledningscentralen i Stockholm för att säkerställa att vi hamnar på spår 8, som inte har något intilliggande spår utan möjliggör felsökning i godan ro utan andra tåg på alltför nära avstånd.

Bara att ta på sig varselväst och ge sig ut och kravla sig fram mellan vagn och plattform i försök att se något på hjulen bland allt annat som finns i boggien. Blev att rulla fram i små omgångar för att sedan fortsätta felsökandet för att se att inget missas. Hjulen var dock så runda och fina på den boggie som misstänktes, och färden kunde så småningom fortsätta, med undertecknad skitig och svettig utan dess like, tur man sitter själv i loket. Den misstänkta hjulskadan då? Troligen någon form av beläggning på hjulen som bromsades bort in i Södertälje, för efter avgången där var det betydligt bättre enligt uppgift.

Väl framme i Katrineholm grinade oturen mot oss igen, och denna gången fick ombordpersonalen ut och springa när två dörrar på varsin vagn i varsin ände tåget bestämde sig för att trilskas och inte gå igen på signal. När vi väl kom på rull så skrämdes den bakersta vagnen i färdrikningen ännu en gång med att hävda att dörrarna var öppna en kort stund, utan att de faktiskt var det.

På plats i Hallsberg blev det ytterligare tid för mer felsökning av dessa dörrar, för att åtminstone se till att de är ordentligt låsta inför den fortsatt färden mot Karlstad.

Några tågmöten senare rullade vi till slut in i Karlstad, dryga 40 minuter efter tidtabell, och färden som började så bra…

Ordbajsandet nästan klart..!

Till dessa dagar har det även bjudits på två helt felfria dagar på sträckan mellan Karlstad – Trollhättan, vilket var tacksamt, samt även en ledig helg med en hälsosam dos motorsport på TVn, som gav lite återhämtning!

Idag bjuder det dock på en favorit i repris, tåg 634 och tåg 647, förhoppningsvis betydligt lugnare och snällare än förra veckans försök..!

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén