Gårdagen jobbdag började ju bra, turen berättade att målet för dagen var Arvika, via Stockholm och Hagalund då först. X2000-tåg 454 till Stockholm, till Hagalund, rastdags, hämta tågsätt till tåg 57 och köra det från Hagalund via diverse annat till Arvika, för att sedan avnjuta lite kvällsbuffé och en övernattning på hotellet.

Promenerade ner i den arktiska kylan till jobbet, plockade ut lite papper och började läsa, visade det sig inte en liten jackpot där i listan över fordonsfel, genomtändning modul 1, inskrivet samma dag, fantastiskt. Och för att prata svenska innebär just den lilla raden att motorkraften är halverad pga ett fel som inte går att fixa annat än i verkstaden, underbart!

Här bör väl tilläggas att ett X2000-tåg när det är friskt är som bäst sävligt i sin acceleration, tar man då dessutom bort 2 av 4 motorer blir det inte direkt bättre, man kan tro att inget händer när man kikar ut genom fönstret efter vissa uppehåll.

Nåväl, med en hel del vilja och några “snälla, snälla, snälla” kom vi upp ur gropen som kallas spår 20 i Karlstad, och satte fart (?) mot Stockholm. Inte blev det direkt bättre av att ha en pizzaräser alá Y1 från Värmlandstrafik direkt framför sig hela vägen till Kristinehamn, varför måste dom stanna överallt?

Tågsättet gnällde även lite om inbillat defekta fastbromsningsskydd i min vagn, någon inbromsning senare övertalade jag den om annat. Fellistan påpekade även att magnetskenbromsning bör undvikas i just densamma vagnen, något om klena batterier och självdöende hytter, petitesser…

Grunnade lite på hur historien skulle utveckla sig i Degerfors, som är lite svårdefinerat hur det lutar, för att inte tala om notoriskt lutande Södertälje Syd Övre, våga hoppas på bra fäste..?

Upp från Degerfors tog vi oss i vart fall, det gick inte fort, men det gick, strax innan Hallsberg nådde vi faktiskt även 200 km/h en kort stund innan det var dags att bromsa in mot uppehållet, den hastigheten såg vi aldrig igen…

Strax efter Hallsberg är det någon som placerat ett antal otroligt ogenomtänkta uppförsbackar, sådant är ju inte alls bra för tidtabellen, och någon borde faktiskt ta bort dom igen, väl på andra sidan höglandet hade förseningen ökat från 15 minuter till 20 minuter.

I Katrineholm skapade vi lite kaos tillsammans med ett tåg på väg mot Göteborg som fick invänta anslutande resenärer, var visst några andra tåg som också fick vänta, hoppsan…

När väl Katrineholm lämnats så lugnt och försiktigt så gick det bättre, och förseningen ökade inte nämnvärt till Södertälje, när man väl får upp farten så rullar de på rätt bra våra diskbänkar! Men, så var det då dags för uppehållet, med viss spänd förväntan stängdes dörrarna och klart för avgång började blinka, gasade på så friskt jag vågade i snöfallet och saaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaakta sakta började färden uppför bron, en lättnadens suck drogs en eller två gånger när krönet passerades i maklig takt, nu var nästa stopp Stockholm C och endast Tegelbacken var kvar att forcera, något som endast kräver lite koll på signalerna för att klara av!

Till slut landade vi på spår 19 med en försening om 20 minuter, vilket får duga med förutsättningarna. Väl i Hagalund var det dags för den bra varianten av parkering, den så kallade “dumpa och spring” och rasten var således inledd!

Resten av dagen flöt på tämligen lugnt, förutom att temperaturen var inställd på “bastu” i loket jag skulle ha, samt en trilskande kabel mellan lok och vagnar som gjorde att mina första utrop mest lät “sprak” så hände inget i övrigt uppseendeväckande, Arvika ankom vi endast marginellt efter tiden.

Kvällsbuffén på hotellet bjöd på kycklingsoppa, och somnade i tid gjorde jag, fantastiskt!

Dagens äventyr var inte mycket att nämna, dagens fail kanske får vara att inte gå och lägga sig direkt vid hemkomst, utan istället göra kaffe, jag kommer att få lida över det…