ewenson.se

Lokförare, pappa, make, fotonörd och allmänt lycklig

Månad: februari 2011

Snäppet långsammare än en skadeskjuten sengångare

Gårdagen jobbdag började ju bra, turen berättade att målet för dagen var Arvika, via Stockholm och Hagalund då först. X2000-tåg 454 till Stockholm, till Hagalund, rastdags, hämta tågsätt till tåg 57 och köra det från Hagalund via diverse annat till Arvika, för att sedan avnjuta lite kvällsbuffé och en övernattning på hotellet.

Promenerade ner i den arktiska kylan till jobbet, plockade ut lite papper och började läsa, visade det sig inte en liten jackpot där i listan över fordonsfel, genomtändning modul 1, inskrivet samma dag, fantastiskt. Och för att prata svenska innebär just den lilla raden att motorkraften är halverad pga ett fel som inte går att fixa annat än i verkstaden, underbart!

Här bör väl tilläggas att ett X2000-tåg när det är friskt är som bäst sävligt i sin acceleration, tar man då dessutom bort 2 av 4 motorer blir det inte direkt bättre, man kan tro att inget händer när man kikar ut genom fönstret efter vissa uppehåll.

Nåväl, med en hel del vilja och några “snälla, snälla, snälla” kom vi upp ur gropen som kallas spår 20 i Karlstad, och satte fart (?) mot Stockholm. Inte blev det direkt bättre av att ha en pizzaräser alá Y1 från Värmlandstrafik direkt framför sig hela vägen till Kristinehamn, varför måste dom stanna överallt?

Tågsättet gnällde även lite om inbillat defekta fastbromsningsskydd i min vagn, någon inbromsning senare övertalade jag den om annat. Fellistan påpekade även att magnetskenbromsning bör undvikas i just densamma vagnen, något om klena batterier och självdöende hytter, petitesser…

Grunnade lite på hur historien skulle utveckla sig i Degerfors, som är lite svårdefinerat hur det lutar, för att inte tala om notoriskt lutande Södertälje Syd Övre, våga hoppas på bra fäste..?

Upp från Degerfors tog vi oss i vart fall, det gick inte fort, men det gick, strax innan Hallsberg nådde vi faktiskt även 200 km/h en kort stund innan det var dags att bromsa in mot uppehållet, den hastigheten såg vi aldrig igen…

Strax efter Hallsberg är det någon som placerat ett antal otroligt ogenomtänkta uppförsbackar, sådant är ju inte alls bra för tidtabellen, och någon borde faktiskt ta bort dom igen, väl på andra sidan höglandet hade förseningen ökat från 15 minuter till 20 minuter.

I Katrineholm skapade vi lite kaos tillsammans med ett tåg på väg mot Göteborg som fick invänta anslutande resenärer, var visst några andra tåg som också fick vänta, hoppsan…

När väl Katrineholm lämnats så lugnt och försiktigt så gick det bättre, och förseningen ökade inte nämnvärt till Södertälje, när man väl får upp farten så rullar de på rätt bra våra diskbänkar! Men, så var det då dags för uppehållet, med viss spänd förväntan stängdes dörrarna och klart för avgång började blinka, gasade på så friskt jag vågade i snöfallet och saaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaakta sakta började färden uppför bron, en lättnadens suck drogs en eller två gånger när krönet passerades i maklig takt, nu var nästa stopp Stockholm C och endast Tegelbacken var kvar att forcera, något som endast kräver lite koll på signalerna för att klara av!

Till slut landade vi på spår 19 med en försening om 20 minuter, vilket får duga med förutsättningarna. Väl i Hagalund var det dags för den bra varianten av parkering, den så kallade “dumpa och spring” och rasten var således inledd!

Resten av dagen flöt på tämligen lugnt, förutom att temperaturen var inställd på “bastu” i loket jag skulle ha, samt en trilskande kabel mellan lok och vagnar som gjorde att mina första utrop mest lät “sprak” så hände inget i övrigt uppseendeväckande, Arvika ankom vi endast marginellt efter tiden.

Kvällsbuffén på hotellet bjöd på kycklingsoppa, och somnade i tid gjorde jag, fantastiskt!

Dagens äventyr var inte mycket att nämna, dagens fail kanske får vara att inte gå och lägga sig direkt vid hemkomst, utan istället göra kaffe, jag kommer att få lida över det…

En cirkelformad flaxning

Reservtur var det idag ja, lugnt och skönt till att börja med, lite småtrött och seg, dvs bästa vän med den idag fungerande kaffemaskinen. Timmarna sniglade sig fram i klart sämre takt än kaffekopparna tömdes, men ack, så ringde telefonen, alltid lika oroväckande!

Dagens smått desperata operativa personalfördelare pratade något om reservande Göteborgare som ville komma hem, Grums, taxi och dörrstängare var ord som förekom också, lite muttrande om viss avsaknad av erfarenhet från min sida resulterade trots allt i att jag och en kollega satte oss i en taxi vid 8.30 med Grums som mål, ja, ni vet, metropolen

Uppdraget för dagen var att byta av den s.k. avgångssignaleraren på tåget från Göteborg, som av underlig anledning ville tillbaka hem igen för att avsluta sin tur i någorlunda tid, förstår inget alls..?

Ringde i vart fall till föraren på tåget och förvarnade om de två förvirrade individerna som stod och försökte få ordning på dörrstängningen faktiskt hörde till inventarierna, och önskade viss förståelse och lugna igångsättningar. När tåget rullade in fick även ombordaren vi bytte av ge oss en mindre crash course i hela proceduren, dörrstängning för dummies så att säga…

AvgångssignalSådär ska det i vart fall se ut, riktigt hur bra vi härmades det lämnar vi kanske osagt, i vart fall kom såväl tåg som båda flaxare välbehållna fram till Karlstad, och tågsättet växlades faktiskt även undan och parkerades utan att döpa om stoppbocken på spår 21, fantastiskt!

Varför var vi två då? Jo, det vet väl alla att det går åt två lokförare för att göra en tågmästares jobb… 😉

Eller så var det så att inget annat jobb fanns, och operativa personalfördelaren uttryckte något om det vore bra om vi var två som fick öva på det hela. Dessutom fanns det ju en extra med för att rycka i nödbromsen om den andra skulle bli frånåkt. Och om inte annat var det alltid trevligt att ha sällskap med på äventyren!

Vi var i vart fall oerhört nöjda med dagens prestationer, och belönade det hela med lunch!

Bara 13879 dagar kvar tills pensionen…

Ja, förutsatt då att man inte ändrar pensionsålder, vilket man säkert hinner göra både en och två gånger de närmaste 38 åren.

Ett år äldre idag alltså, nu måste jag komma ihåg att jag alltså är 27 år gammal, eller fyllde jag 25 för tredje gången kanske..?

Födelsedagen inleddes på bästa sätt med att vakna 04.00 i Arvika, kan väl inte bli bättre? Nåväl, det kunde varit värre, tåget hade ju trots allt haft värmevakt hela natten och klargöringen var därför inte nämnvärt avancerad att klara av, och därefter kördes det bara till Karlstad innan jag lämnade över till en kollega och gick hem för att fortsätta sova.

Gillar det här med att vara på promenad hem till sängen samtidigt som alla andra är på väg till jobbet, det är ren njutning!

Gårdagen däremot, den var ju snäppet längre, började 7.49 med att göra i ordning ett tåg mot Göteborg, växla fram det och sedan ha lite rast innan färden gick mot Stockholm med ett tåg som kom från Oslo, hela 5 vagnar otroligt nog, läget börjar bättra på sig verkar det som!

I vanlig god ordning var det folk som inte tyckte sig behöva vänta på bommarna i Flen, som går upp några sekunder efter att tåget stannat. I går var det knappt så man trodde sina ögon, en kvinna med barn i famnen och hund på släp var på väg att runda bommarna och springa över, dessbättre hjälpte en längre tyfonering mot den tanken. Tog mig ett snack med kvinnan i fråga och förklarade det otroligt dumma i den tanken, samt informerade henne om att sådant beteende inte bara är livsfarligt, utan leder till att man inte heller får åka med tåget. Förhoppningsvis hjälpte det, man blir inte annat än ledsen av sådana tilltag, det är inte värt att riskera sitt och sitt barns liv för att hinna med ett tåg, aldrig någonsin.

Dagen fortsatte sedan ganska lugnt, blev en kvart sena eller så från Stockholm/Södertälje eftersom tåget kom sent från Hagalund, dock belönades vi med hela 6 vagnar för tåget mot Oslo, inte illa, mitt hittills längsta Oslo-tåg! Förseningen kördes sakta men säkert in, Kil ankom vi bara 3 minuter efter tiden, men där fick vi åter vänta och denna gången på ett försenat mötande tåg, och vips var nästan alla minuter tillbaka igen, lämnade över 12 minuter sent väl framme i Arvika.

Gårdagens monumentala fail får vara att jag glömde handla på mig något ätbart inför färden mot Arvika, och i Katrineholmstrakterna började det kurra ganska friskt i kistan, och vart tusan hittar man snabbmat i Arvika en söndagskväll!?

Lustigt nog visade det sig att hotellet låg granne med en pizzeria, en öppen sådan rent av, och sådana fynd kan endast firas med en ordentligt god kebabrulle med tillhörande Fanta för avnjutning på hotellrummet!

I morgon så väntar lite reservande, och onsdagen bjuder på biltur till Linköping för att återlämna flyttkartonger, köra tågsimulator på VTI och sedan installera TV samt hämta katter hos svärmor innan färden går åter till Karlstad.

Nu inväntar vi bara kvällens läskiga överraskning, Angelika lagar kvällsmat, och har bannlyst mig och Kaspian från köket tills vidare..!

Nåväl, det finns i vart fall god tårta kvar i kylen!

Det blir inte alltid som man tänkt sig…

För att inte överdriva alltför mycket då…

Gårdagen bjöd på en liten sväng till Stockholm för övernattning på ljuva Lunden, med en lagom mix av roligheter, först ta över tåg 54 från Oslo, köra det till Stockholm, vidare ut till Hagalund, ta mig tillbaka till Stockholm C för att köra ett varv på Uppsala-pendeln, för att sedan avsluta med att ta över ett tåg från Göteborg och köra det ut till Hagalund innan nattning.

Det var tanken i vart fall, jag har nog fortfarande inte lyckats ha den turen helt som den ska vara.

Eftersom det var en liten lätt kontaktledningsrivning mellan Degerfors och Kristinehamn i helgen som var, så ersatte bussar trafiken på denna lilla snutt, vilket gjorde att jag först körde tåg 54 från Karlstad till Kristinehamn, för att sedan åka buss till Degerfors där tanken var att ett annat tågsätt skulle finnas åt mig.

Dock sket detta sig en snutt om vi så säger, vändande tågsätt hade med sig en diskret försening om 2 timmar eller så innan de kom fram till Degerfors, vilket gjorde att resenärerna samt ombordpersonalen från tåg 54 vackert fick fortsätta med bussarna till Hallsberg för vidare transport mot Stockholm. Jag istället fick mig en bit fika på stationen i Degerfors tillsammans med stationskatten Sigge som huserar där.

Dessbättre hade min personalledning redan tidigt insett att det här med att åka Uppsala, det var ju bara att glömma, och vips var den biten på turen borta, så ledsen jag blev, typ, nästan…

Till slut dök i vart fall tåg 53 upp i Degerfors, en snabb rundgång, lite nytt bromsprov och sen iväg med ett tomt tåg 54 till Hallsberg där lite ny ombordpersonal väntade på mig, även ett tiotal resenärer hade även hittat ut, sannolikt inte tänkt sig resa med oss, men eftersom efterföljande tåg från Karlstad också var sent så passade dom väl på helt enkelt.

I sakta mak gick det sedan mot Stockholm, hastigheten begränsad till 120 km/h eftersom en vagn hade avstängd broms och till slut dök vi upp där drygt 2 timmar och 50 minuter efter ordinarie tidtabell. Tågpersonalen tömde tåget medan jag gjorde en utflykt upp till Gooh! för att handla lite kvällsmat.

Vidare till Norra Bantorget och E-gruppen för att tömma kioskvagnen på varor, och där blev det ytterligare väntan eftersom cateringtruckarna hade fullt upp mest överallt. Till slut kom vi i vart fall fram till Hagalund, nära 4 timmar efter ordinarie tid, loket hängdes av och jag puttrade in med det till lokstallet, ganska perfekt eftersom det är nästan så nära man kan komma mitt slutmål Lunden, yey för latmaskar!

Eftersom Göteborgståget jag skulle tagit från Stockholm C upp till Hagalund var inställt, så var då här min dag över, perfekt i tid för att värma på nyss inköpta kvällsmaten, och sedan bara ta det lugnt och fint tills tröttheten infann sig.

Dagen idag har endast bjudit på en hemresa från Stockholm, lite mer lagom 9 minuter efter tidtabellen till Karlstad tack vare ruskig halka hela vägen, måste fan regnat olja i natt…

Största lättnaden för idag var väl att ha passerat Stockholm Södra bara 5 minuter innan en olycka av den sämre sorten skedde, vilket innebar kraftiga störningar, ruskigt!

Nu är det snart filmdags här i soffan, efter ett uppfriskande bad på kvällskvisten!

I morgon? Då är vi ruskigt lediga!

Är lönen verkligen det viktigaste vi har?

Såhär på mitt lilla morgonsurfande fann jag mig en intressant debattartikel på DN.se – ”Förlegad syn på lön bakom medlemsras i LO och TCO” som märkligt nog passade in så smått på lite bloggfunderingar jag har haft i ett par dagar.

Även om just denna debattartikel inte överensstämmer helt med mina åsikter är den ändå intressant läsning, den tar om inte annat upp poängen med att dagens fackförbund alltmer saknar verklighetsanknytning. Just poängen med kollektivavtal ser jag dock fortfarande värde i, speciellt på sådana arbetsplatser som mina som i stor del består av ett fåtal yrkeskårer, individuella löner skulle bli mycket orimligt. Däremot så vill jag se en helt annan transparens i förhandlingarna, de borde rimligen inte föregå bakom stängda dörrar utan möjlighet till insyn, utan måste ske på ett sådant sätt att fler har möjlighet att om inget annat, observera vad som sker och vilka överenskommelser som görs!

Bakgrunden till mina tankar på sistone är att jag på min lilla reservtur i torsdags läste ett utskick från fackföreningen SEKO ämnad för lokförarna i Stockholm främst, bland all ilska fanns väl lite läsvärda och tänkvärda saker, men en sak som främst fångade min uppmärksamhet var en artikel om löneförhandlingarna, där man starkt gick åt ombordpersonalens synsätt som handlade mer om åkbarhet och varierande arbetsuppgifter mer än vikten av lönens storlek.

Man kan undra varför detta synsätt, i artikelförfattarens åsikt var det rent av katastrofalt att lönen inte var den enskilt viktigaste punkten för ombordpersonalen, men varför skall det vara det? Varför finns det inte andra saker som väger minst lika tungt i det dagliga arbetet?

Pengar som flyger

I min värld är varierande arbetsuppgifter och bra åkning värt mer än 500 kr mer i månaden, det är trots allt mina arbetsuppgifter som gör att jag trivs med jobbet, lönen är en bra bonus i det hela!

Har ju haft mina funderingar på att gå med i en arbetstagarorganisation som värnar om arbetstider, korrekt bemanning och rimliga arbetsvillkor. Hittills har jag endast funnit sådana som anser att lönen är det viktigaste av allt eller som sätter mer värde i att bråka med arbetsgivaren.

Visst är det bra att arbetstagaren har en part på sin sida, men när fackliga representanter använder antalet konflikter med arbetsgivaren som något positivt vid presentationer, då är det något som är fel. Det är ALDRIG positivt att det föreligger konflikter mellan arbetsgivare och fack, aldrig! Det ska på sin höjd vara ett nödvändigt ont, något som berör arbetstagaren, dess fackförening samt arbetsgivaren. Och har man dessutom såpass många konflikter som man har talat om, då är något fel på en helt annan nivå, vilket kräver att man tar tag i bakomliggande problematik istället för att starta enskilda konflikter till höger och vänster.

Vill mig minnas att jag raljerat över hur vissa fackförbund dessutom använder medlemmarnas avgifter till att stödja politiska partier, så vi tar väl inte och upprepar mer än att detta är fel, mycket fel. Fackförbundets enda intresse skall vara relationen mellan arbetstagare och arbetsgivare, inget annat, vuxna människor klarar själv av att besluta vilket politiskt parti som skall få ekonomiskt stöd, eller om de inget alls skall ha.

Nej, det jag vill se är en arbetstagarorganisation som är intresserad av att ha ett så bra förhållande med arbetsgivaren som möjligt, som arbetar för varierade arbetsuppgifter, som värnar om arbetstider och arbetsförhållanden och som ser till att vi har en lön som står i relation till vad vi då gör, och allt detta bör ske med största möjliga transparens för såväl medlemmar som icke medlemmar, dessutom utan att stödja politiska partier eller enskilda företag.

Då, och först då kan jag tänka mig att ansluta mig till en fackförening.

En touch av nostalgi

Menyn för dagen bestod av reservtur, 05.30 – 13.00, passade mig alldeles utmärkt eftersom lavinfaran i facket var tämligen hög, nästan risktillägg för de som skulle skåpa fler saker på senare tid…

Njöt lite av att bo tämligen nära jobbet och steg upp först 05.00, endast mindre nödvändigare uppfräschning, på med kläder och iväg, något som låter lättare än vad det var, den tidigare isen hade nu fått ett bedrägligt lager pudersnö ovanpå, vilket som vi alla vet gör en promenad tämligen spännande.

Men, fram kom jag, fackets innehåll tömdes ut på ett lämpligt bord varpå plockande och läsande började, en kopp kaffe och två koppar te senare var det mesta i ordning, endast det lilla diskreta JTF-ändringstrycket återstår eftersom min JTF råkade vara hemma just för stunden.

Orutinerat nog började jag känna mig nöjd över att endast jobba till kl 13 för att sedan njuta av en tre dagar lång helg, dumt misstag, rent av nybörjarlikt! Fler var det nämligen som utövat Bambi på hal is imitationer under morgonen, och ett personalplanerarhuvud dyker upp i fikarummet med ett litet ord, “Panik!”.

Visade sig att en av mina kära kollegor inte fullt lyckats hålla sig upprät på isbanan utanför, och hade nu en tjusig bula ovanpå handen att visa upp. Såg lite “ajje” ut faktiskt!

Nåja, tack vare att vår “jourtur” är en “reservtur” innebar det att jag inte kunde ta hela hennes tur, det gillar vi! Istället blev det att lite hastigt hämta ut papper och bege sig ner till Karlstad C för att byta av ett tåg som ankommit från Örebro för fortsatt färd mot Trollhättan. Väl framme i Trollhättan väntade sedan rundgång och passresa åter med vändande tåg, åter i Karlstad till kl 14.00, endast en timme senare än ursprungsplanen!

Resan ner till Trollhättan skulle dessutom ske med ett lok av modell äldre – Rc3, dock något modernare upprustat än vissa andra, dessbättre. Flöt på riktigt bra gjorde det också, snömängder till trots!

När vi stannade till för uppehåll i Kil blev det även dags för något tämligen ovanligt, nämligen en uthalkande livs levande tågklarerare med ny tågorder för mitt tåg där ett exemplar var till mig, och ett skulle kvitteras och återlämnas för arkivering. Detta är något som jag är osäker på om jag någonsin varit med om tidigare, högst en eller på sin höjd två gånger. Det normala är att man via telefoninstruktioner får fylla i en blankett med dessa uppgifter, då de allra flesta livs levande (?) tågklarerare sitter i stora driftledningscentraler på konstiga orter som t.ex. Hallsberg!

En sund dos nostalgi över att framföra klassiskt lok-och-vagn-tåg med uppehåll i högst lokalt bevakade Kil som dessutom helt saknar ATC-övervakning och där en ny tågorder tas emot och får kvitteras, nästan så att världen blev lite svart-vit där ett tag, åtminstone ganska vit!

Farfar i Rc-lok

Farfar Arvid i Rc-lok på Stockholm C okänt årtal, även fotograf okänd.

Resten av resan flöt på så smärtfritt så, vad jag minns var alla uppehållen snygga och prydliga trots min inte alltför stora vana med den lite egensinniga bromsventilen som finns på de äldre loken. Dessutom i tid eller något före till största delen!

Väl framme i Trollhättan väntade en snutt rundgång bland blötsnö och slask, och även mina annars så bra handskar var fullständigt genomdränkta efteråt, dessutom kändes inte karriärvalet fullt så glamouröst just när smältvatten från blötsnön droppar ner i nacken när man kryper runt mellan vagn och lok, men jag trivs så väl ändå.

Hemresan blev i stilla god ro som passåkande i tjänstekupén, där det även inköptes en smarrig pastasallad till lunch och kaffetermosen fanns på lagom långt avstånd, gott sällskap i form av go Göteborgspersonal gjorde även resan riktigt trevlig, och rättidig med för den delen!

Och ja, många konstiga tekniska tågtermer, som jag dock inte orkar förklara nämnvärt just nu, någon är tämligen trötter och stavar dessutom som en kratta lite här och var, ni får ha överseende med detta, för nu ska jag snart sova!

En lugn och stillsam dag i Göteborg

Tja, första arbetsdagen på dryga två veckor avklarad då, och det gick ju alldeles utmärkt, trots SMHI-hot om Klass 2 blåst över västkusten! Inte det minsta lilla plockepin bjöds det på varken på väg till eller från Göteborg!

Nåväl, dagen i sig har varit i allra högsta grad enkel och bra

  • Väcka liv i de döda, dvs starta upp ett tåg på spår 6 väster, klargöra lok, bromsprova vagnar
  • Växla fram de nyss döda, numera levande från spår 6 väster till spår 1a inför avgång mot Göteborg med tåg 357
  • Köra tåg 357 Karlstad – Göteborg
  • Lite rast, bäst avklarad i sällskap med en macka från strategiskt placerad Subway
  • Köra tåg 364 Göteborg – Karlstad med samma vagnar som nyss, dock med nytt lok i rätt ände
  • Rundgång, undanväxling tillbaka till spår 6 väster där jag fann mitt tågsätt, avställning

Och under dagen fanns inget att anmärka på, till stor del soligt och fint väder, lite lätt blåsigt men ingen katastrofal vind, i tid eller nära nog hela turen, inga anmärkningsvärda fel att nämna, bara ett småbusigt lok på morgonen, allt i allt en god återkomst till vardagen!

Hade även kameran med mig under dagen, för att se vad man kunde finna, och här bjuds det på en bild från tågmötet i Köpmannebro med tåg 365 som i sin tur var på väg mot Göteborg med Karlstadskollegan Ulf vid spakarna.

Tågmöte i Köpmannebro mellan tåg 364 och tåg 365

I morgon tar vi nya tag, tåg 54 mot Stockholm, följd av retur med tåg 57 till Arvika för att njuta av en natt på Comfort Hotel Bristol, dock utan kvällsbuffé på söndagskvällar, attans!

Återhämtning i soffläge!

Benen värker, armarna liknar kokt spaghetti och hjärnan är seg, men sakta men säkert börjar det alltmer likna ett hem!

Dagen bjöd på ett varv på IKEA, veckans andra för er som håller räkningen, för att komplettera det vi glömde häromdagen, plus inköp av mer saker vi aldrig visste vi behövde! Även ett varv på ICA Maxi som låg strategiskt nära där det blev lite kvällsmat inhandlad också. Det kan även hända att Avatar på Blu-ray råkade hamna i varukorgen vi inte hade med oss också…

Väl hemma pillrade Angelika ihop sitt nya lilla akvarium vi köpte redan innan flytten och fyllde på detta med lite nyinköpta fiskar också! Så nu har vi alltså återigen ett akvarium för fiskar, och våran sköldpadda Sköldis väntar på att få sitt stora akvarium i ordning, tanken är att vi skall försöka finna en lämplig möbel av något slag åt honom först dock!

Jag roade mig istället med att pyssla upp den oändligt långa telekabeln vi köpte häromdagen, som går från första telejacket i hallen till bredbandsutrustningen i vardagsrummet, så nu sitter även den mer eller mindre osynligt och ur vägen framförallt! Nu väntar vi bara på att Telia skall få ändan ur och trycka på knappen så att det börjar funka också!

Bara ett fåtal kartonger är nu kvar att packa upp, lite skräp skall plockas undan och sen i morgon kommer äntligen vår son hem igen, hem till vårat nya hem som vi hoppas att även han skall trivas i! Blir mycket intressant att se hur han ställer om sig från att bo i hus till att bo i lägenhet!

I morgon är det även dags för något annat, min första arbetsdag på nästan två veckor! Senast jag jobbade var den 23/1 och i morgon är det alltså dags igen, om jag kommer ihåg hur man gör..? För dagen väntar i varje fall en sväng till Göteborg, tåg nr 357 Karlstad – Göteborg och sedan retur med tåg nr 364 Göteborg – Karlstad!

Söndagen ger även det jobb, från början tänkt att vara en reservsittning men det blev istället en sväng på Stockholm med övernattning i Arvika som bonus, åter måndag morgon i lagom tid för att hinna hem och köra bilen till Svensk Bilprovning, wohey!

Nu är det snart dags för lite matlagning, sedan bjuder kvällen på mys i soffläge med ett nytt, andra försök att se Avatar, denna gången på Blu-ray istället för hyrfilm via digitalboxen, borde gå betydligt bättre!

Värmlänningar!

Då sitter vi här, med varsin dator i knät i en av få monterade möbler, soffan! Allt detta sker i vårat nya vardagsrum i våran nya lägenhet i Karlstad!

Flytten har gått riktigt bra måste jag säga, huset tömdes på 1,5 timme på morgonkvisten och strax efter 8:30 styrde vi mot Karlstad via Motala, för att hos Angelikas mamma lämna TV samt hälsa lite på katterna innan färden fortsatte!

Väl framme i Karlstad gjorde vi ett försök att hämta nycklar på den adress som stod på lapparna, vilket inte gick så bra, där var det full ombyggnad som pågick! Nytt försök på tillfälliga lokalen, men nej, lunchrast serru! Nåväl, vi gjorde väl samma sak vi och fyllde på de hungriga magarna innan ett tredje, och nu mer lyckat försök att hämta nycklar gjordes!

Liten guidning i tvättstuga och förråd och sen bar det av upp i huset för att kolla in våran nya lägenhet, för första gången dessutom! Vi hade aldrig varit här före detta, och var väl aningens nervösa kanske..?

Hur som helst så trivs vi riktigt bra, alldeles lagom lägenhet för oss tre med ett badrum där man faktiskt kan vara flera personer samtidigt i! Kaspians sovrum ligger förhoppningsvis bra till, och vårat är i andra änden på lägenheten med en stor garderob för alla kläder!

Soffan och sängen är nu monterade och klara, vissa kökslådor har packats upp och några skåp har börjat fyllas på, ännu är det en enda stor labyrint av flyttkartonger! I morgon blir det en sväng till IKEA, nytt matbord och stolar behövs, samt lite mer med för den delen…

Vi har även hunnit med en sväng på stan samt lite god pizza på Gino’s mitt i stan, riktigt mysig liten pizzeria måste jag säga! Dessutom fantastiskt god pizza, fast det kanske bara var flyttmagen som talade..?

På det stora hela tror jag nog att vi kommer trivas riktigt bra här i lägenheten samt i Karlstad, och hoppas nu att även Kaspian instämmer i det hela!

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén