Ja, egentligen borde jag veta bättre vid det här laget, man skall aldrig, någonsin, överhuvudtaget tro att man får det lugnt på jobbet bara för att man råkar vara reserv, det är inte riktigt så det funkar…

Efter sisådär 4 muggar kaffe av varierande styrka, ett antal timmar vid datorn med hysteriskt roliga DYAC och mitt i lunchen ringde då telefonen, ett enkelt litet uppdrag, ta en taxi till Kil, invänta 358 från Göteborg och lös av den stackars jouren så att han skulle hinna med returtåget. Köra till Karlstad, göra rundgång och växla undan på spår 21, piece of cake inte sant?

Mjo, visst..!

Förutom att taxin kom på utsatt tid, det var varmt hos tågklareraren i Kil och det soliga vackra vintervädret så gick det ju nästan bra! Loket hade på vägen upp gjort några tappra försök att ställa in sig själv, envis Göteborgare hade visst fått fart på allt igen, lät ju bra! Till Karlstad kom vi åtminstone, utan större besvär, hur många besvär man nu kan få på 2 mil…

Rundgång med loket, inte så jättemycket snö att knacka bort, bara lagom! Petade på i andra änden, kopplade alla prytlar som skulle kopplas, bytte förarhytt på loket för att förbereda undanväxlingen då min kära ombordpersonal dök upp, som hade varit ute och inspekterat en liten hjulplatta han noterat på avfärden från Göteborg, följde med och kikade, för att tillsammans sammanfatta konsekvensen, färdigkört för den vagnen!

Jahopp, bara att hacka is igen då, denna gången mellan två vagnar, som med all säkerhet inte varit isärkopplade sedan första snöflingan föll, en viss mängd snö och is återfanns alltså där. Två envetna individer med hammare, ishacka och ett stort ordföråd fick till slut isär eländet för undanväxling, men först, ytterligare en rundgång, eftersom skrotspåret självklart fanns med stoppbock i riktning mot Kil!

Efter lite om, men, hit och dit ställde vi i varje fall av vagnen mot stoppbocken, frysskyddstömde den från vatten och gjorde ett tappert försök att dra handbromsen, som vi kände oss så säkra det gick med att den gick till, nåväl, spåret lutade mot stoppbocken i alla fall..!

Pillra iväg med lok igen, fram o tebaka, hit o dit innan vi var på rätt spår mot vagnarna igen. Nästa ihopkoppling, dagens femtielfte, företogs och allt var redo för att peta i huvudbrytare och annat nödvändigt för färden mot Göteborg med resterande vagnar och gott om tid kvar till avgång!

Men näh, det vore ju ingen sport!

Klick, boom och *pip* *pip* *pip* *pip*, följt av ett mentalt *faaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaen!*

Lokskada, en charmig dvärgbrytare som till och med föll även när batterispänningen var bruten, den du!

Två kloka (?) lokförare slog sina huvuden samman och felsökte, utan resultat, vad som än försöktes föll den elaka lilla brytaren och loket tvärvägrade att starta, lysande..! Vid detta laget hade den stackarn som skulle ha tåget till Göteborg dykt upp, gjort ett försök att få liv i liket samt pallrat sig iväg för att väcka liv i ett annat avlidet lok, vilket han dessbättre lyckades med!

Ihopkoppling, placering av döda loket i transport, försöka få loss dragen handbroms i en vagn, något som blev väldigt mycket lättare när man släppt på lite luft till vagnarna igen. Bromsprov, test av rullförmågan, och sen kom de allt iväg, dryga halvtimmen efter ordinarie avgångstid, äntligen!

Mitt och kollegans hjärta stannade till lite kort när vi noterade att tåget åter en gång stannade precis i slutet av plattformen, dessbättre började det hyffsat snart rulla igen, och dagens mest välförtjänta måltid kunde inhandlas, en mycket flottig och härlig Big Tasty Bacon från gyllene fiskmåsen!

Hem kom jag till slut ganska exakt 13 timmar efter att jag gick i morse, lagom sådär, övertidsnotan slutade på dryga 2 timmar och 45 minuter till slut, kroppsvärmen börjar slutligen nu närma sig hyffsat normal, mer tröstätning av onyttigheter skall snart påbörjas, och tåget, ja, det kom faktiskt precis fram till Göteborg, nästan en timme sent, men fram kom det!

En lugn dag på jobbet var det ja..!