ewenson.se

Lokförare, pappa, make, fotonörd och allmänt lycklig

En lugn och stillsam resa till Karlstad…

Nästan i varje fall, första biten gick ju fint, och även bytet i Katrineholm fungerade utmärkt, och hela tåget fullt av trevlig bekant personal, so far so good!

Strax innan Hallsberg beslutade sig dock det lilla tåget för att ge upp helt sonika, vajsing med transformatorn kort sagt, dessbättre kunde vi i godan ro rulla in i Hallsberg innan batteriet i drivenheten gav sin sista suck, nästan för exakt och bra för att vara sant, mer om detta senare…

Bussar beställdes och jag erbjöd mig stanna kvar med den ledsna X2an så att övrig förarpersonal kunde ge sig av mot sina ordinarie turer, med mig blev även en annan passåkande förare på väg mot Karlstad kvar. Bussarna beställdes och kom efter dryga timmen, och därmed blev tåget tomt.

Jag och den passåkande föraren roade oss med att hitta ett lämpligt lok att sparka liv i, hämta övergångskoppel alá 63 kg, frysskyddstömma hela tågsättet, koppla ihop och sen le och se glada ut, nästan i varje fall…

Medans jag sprang runt och tömde ur allt vatten, för att undvika dyra jobbiga skador på vattenledningar i tåget, så pep kollegan iväg för att hämta ett lok då, vilket gick jättebra, säkert i 10 meter eller så, innan det sprutade ur sig felmeddelanden och tvärvägrade. Jaja, upp på nästa då istället, gammal hederlig Rc3 årsmodell 1970, den funkar väl alltid? Typ, efter en del om och men, några kliande rörelser i huvudområdet så hoppade det igång, växla runt det, kom ända fram till den lite ledsna X2an och hängde på övergångskoppel med några svårdomar som hjälp, bara upp och peta ihop, men nä, nu hade även detta lok tröttnat på livet och ville inte samarbeta längre.

Iväg mot lok #3 i ordningen, det sista kvarvarande reservloket i Hallsberg, även denna en Rc3, och här gick det bättre, den piggnade i på en gång och efter lite övertalning lossnade det även från sin smått frusna parkeringsplats, iväg med detta, växla runt ännu en gång, fram o tebaka o hit o dit, koppla ihop det med den ledsna Rc3an, koppla ihop de nu dubbla loken med den ledsna X2an, och sen iväg för att lossa bromsar, följt av ett konventionellt bromsprov enligt konstens alla regler.

In i X2an för att låsa lite dörrar, och sen var den lite speciella kombinationen redo för avgång, och efter en liten stunds väntan så rullade hela högen iväg, med en annan förare vid spakarna då bör tilläggas, jag och min hårt kämpande Karlstads-kollega gick in i värmen för att något sånär återfå normal kroppstemperatur, givetvis var det stjärnklart och -20 i Hallsberg, vad annars..?

Förutom de just nämda obligatoriska tvärkalla minusgraderna, och trilskande Rc-loken så gick det faktiskt väldigt väl, X2an rullade in till plattformen och förflyttningen av folk gick odramatiskt och blankettfritt fram, bakom X2an gick det mer en hårfin marginal in inte bara det första hjälploket, utan även det andra. Ihopkopplingen krävde förvisso tre-fyra försök innan allt fungerade som det skulle, men väl ihop så rullade allt på så fint så, bromsarna lossade som de skulle, tåget gick att köra med, allt vatten var förhoppningsvis ute, och vid det här laget borde de även hunnit fram till Hagalund och kära lilla verkstaden! Dessutom lyckades växlingspersonalen i Hallsberg även väcka liv i det nyss döda loket, och var därmed nöjda med att ha en reserv igen!

Allt i allt en väldigt lärorik och intressant upplevelse, allra helst nu när man tinat upp ordentligt igen, till detta samlade vi även ihop runt 7 timmars extra betalt, extra väl betalt dessutom eftersom detta var en ledig dag för min del, det sitter fint nu i smått knapra tider!

I morgon jobbar vi som normalt igen hoppas jag, 634 Karlstad – Stockholm följt av 647 Stockholm – Karlstad, spännande!


Föregående

Verkligheten närmar sig!

Nästa

En speciell utsikt

3 kommentarer

  1. Hittade din blogg imorse. Mycket intressant läsning. Ser fram mot att följa den.

  2. Vet inte om jag missade det, men, vad gjorde ni med alla döda lok? Hur fick ni bort dem och hur fick ni plats med nya? *kliar mig i huvudet*

    • Ett dött lok lämnade vi på bangården, det fick någon annan liv i senare, det andra döda loket kopplade vi ihop med det trasiga X2000-tåget och drog med till verkstaden, var lika gott så 🙂

Gör mig glad och skriv en kommentar!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén

%d bloggare gillar detta: