ewenson.se

Lokförare, pappa, make, fotonörd och allmänt lycklig

En varierad dos katastrofer!

Ja, inte på jobbfronten för en gångs skull, där har allt fungerat till punkt och pricka och båda dagens tåg har varit 5 minuter före tiden till sin respektive slutstation, sådant gillar vi!

Däremot har katastroferna avlöst varandra på den personliga planet istället, eller katastrof är lite väl hårt, missöde kanske är bättre?

Dagen började ju så fint med att sonen väcker mig med ett illvrål, fantastiska 5 minuter innan väckarklockan ska ringa, mutter, pust och stön, de där 5 minuterna är ju ack så viktiga!

Efter detta flöt det hela på fint lagom tills det var dags att säga adjö för dagen, skulle bara lyfta upp Kaspian för att kramas, och lyfter lite för långt upp, lagom i höjd med dörrkarmen ungefär, bonk, aj, vrål…

Angelika fixar lite is för att kyla ner en bonkad skalle med lite snabbt, Kaspian tycker dock det är roligare att ha isbit i munnen, jättefint om det inte vore så att man sväljer den och sätter den i halsen…

Tur nog smälter is, och problemet löser sig själv så att säga, med lite hjälp.

Här dundrar jag iväg upp till Stockholm medans Kaspian tröstas med en flaska te…

Allt går som sagt fint hela vägen upp, tidig in, inga problem alls att rapportera till avbytande förare. Iväg till närmaste snabbmatshak för onyttigheternas mästerliga mat! Upp med detta njutningsfulla till våra personallokaler i Stockholm, håller som bäst på att jonglera ner allt på bordet när muggen cola smiter ur mitt grepp och innehållet förflyttar sig ut från muggen till en klart sämre plats på bord och golv. Suck..!

Bara att torka, givetvis fanns inget papper i någon form att tillgå, utan det blev skytteltrafik med en disktrasa. Suck..!

Efter femtielva varv är det något sånär torrt och fint igen, och maten kan avnjutas, nu aningen svalare än önskat. Suck igen..!

Därefter avnjuter vi tre timmar av att göra ungefär ingenting i väntan på nästa tåg norrut.

Och efter en fullständigt toklugn tur upp till Gävle sitter jag nu och inväntar nästa katastrof, en sömnlös natt kanske..?


Föregående

Många timmar M.A.S.H. njutning

Nästa

Verkligheten kryper närmare

  1. Angelika

    Förlåt, men det låter så kul när du skriver, så jag har svårt att hålla mig för skratt 😉

Gör mig glad och skriv en kommentar!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén

%d bloggare gillar detta: