Sakta men säkert börjar verkligheten att närma sig, flytten närmar sig, avsked närmar sig!

Idag var det dags för det första, delvis åtminstonde. Vart 6e vecka åker jag och tågvärden Mikaela Gävle – Stockholm tillsammans, alltid lika trevligt. Men idag var det lite annorlunda. Idag var det sannolikt sista gången vi gjorde det, en mycket underlig känsla. Även om jag ännu saknar ett exakt datum för när flytten till Karlstad skall ske så är det ett rimligt antagande att om 6 veckor från nu, så är det någon annan som har “min” tur.

Lite sorgligt är det allt, det är många riktigt bra och trevliga kollegor jag lämnar bakom mig här i Linköping, och det kommer vara stundvis riktigt tungt att säga farväl till dem. Lite samma sak som när jag lämnade Falun för några år sedan.

Det skall på sätt och vis bli en riktig lättnad när jag får ett exakt datum för flytten, för att på riktigt kunna inse vilka sista turer man har, men samtidigt sätter det även ett riktigt slutdatum för min tid i Linköping, och får allt att bli nästan plågsamt verkligt, att det är dags att faktiskt träffa människor som varit en del av vardagen under en period för sista gången på länge.

Fördelen med detta yrke är dock att man åtminstone ses lite av och till i diverse avkrokar, och på utbildningar som sker lite av och till under åren. Men ändå, vardagen blir ersatt av andra.

Och det är en mycket underlig känsla!